FiB

22 april 2009

Krock om Kambodja

Det enda folkmord som utspelats i Indokina är det amerikanska. Som framkommit ur frisläppta handlingar från Pentagon vet vi nu att bombningarna av Kambodja var fem gånger mer omfattande än vi tidigare trott. Mera bomber släpptes över Kambodja än de allierade släppte under hela andra världskriget.

Det gör Kambodja till världens mest bombade land. (Se mera i USA-tidskriften Walrus ).

Det innebär också att en betydligt större del av landets befolkningsförluster under perioden 1970-1980 måste tillskrivas USA. 600 000 bomboffer var en skattning som gjordes innan de nya bombsiffrorna frisläpptes.

Slutsatsen måste bli att just USA-bombningarna åsamkade Kambodja de största förlusterna. Ska man därför hålla rättegång över den tiden borde USA - t ex Henry Kissinger - sitta på de åklagades bänk (istället för att åtnjuta allmän aktning som innehavare av Nobels fredspris).

Vad som hände under de röda khmererna är fortfarande till stor del oklart. USA har satsat 7 miljoner dollar på att dokumentera Pol Pots påstådda folkmord (USA var dock 1980-1990 i en geopolitiskt betingad allians med resterna av Demokratiska Kampuchea - vilket inte hindrade James Baker från att 1991 slå in på den "moraliska" linjen och ta över Sovjetunionens folkmordsanklagelser mot regimen).

Undersökningarna har emellertid inte gjort någon skillnad på svältoffer, bomboffer och terroroffer. "Sådan sladdrighet är ovärdig", skriver Bob Kiernan, som är en ledande amerikansk Kambodjaforskare.

En finsk regeringsstödd studie kom fram till 1miljon omkom totalt under 1975-78 av såväl politiskt våld som svält. Det är inte omöjligt.

De rena avrättningarna som den dåvarande regimen kan ställas till ansvar för ligger troligen i intervallet mellan de 10 000 som de själva uppgett och de 150-300 000 avrättade som t ex Michael Vickery talar om. (OBS! fortfarande skattningar gjorda innan den fulla - fem gånger större - sanningen om USA-bombningarna var känd).

Den USA-styrda dokumentation har bedrivits på ett sådant sätt att det är omöjligt att avgöra hur många i massgravarna som dog på grund av bomber respektive svält och politiskt våld efter de röda khmerernas maktövertagande.

Helt klart är att Vietnam opererade i Kampuchea långt innan invasionen i december 1978. Enligt Ieng Thirth kontrollerade Vietnam i praktiken underrättelsetjänsten, ett påstående som inte utan vidare kan avvisas.

Det speciella med hela situationen var ju att Vietnams kommunistparti aldrig erkänt sin kambodjanska motsvarighet utan hade ett fixt och färdigt stats- och partigarnityr för Kambodja i reserv i Hanoi, redo att sättas in, och säkert förberedde marken för detta långt före december 1979.

De mord som inträffat under Pol Pot-regimen måste självfallet undersökas. Den franske khmertalande Kambodjakännaren Sacha Sher har ingenstans hittat några partidirektiv som tyder på att avsiktliga massmord skulle ha beordrats eller organiserats centralt.

Under alla förhållanden är termen folkmord fel av den enkla anledningen att folkmord enligt FN:s folkmordskonvention kräver en avsikt "att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp".

De nu pågående rättegångarna är ur alla synpunkter en skådeprocess, eller en "kängurudomstol" (även kallad mustang court) som engelsmännen säger:

1. De verkligt skyldiga till folkmordet i Kambodja är inte åtalade, vare sig de amerikanska ledare som bombade landet sönder och samman eller de vietnamesiska ledare som med sovjetiskt stöd invaderade Kambodja i december 1978, vilket ledde till en enorm flyktingkatastrof.

2. Man åtalar Ieng Sary för samma brott som han redan en gång prövats, dömts och benådats för, vilket strider mot alla rättsprinciper.

3. Domstolen är genomkorrupt. Enligt en rapport från UNDP måste de kambodjanska tjänstemännen betala kick-backs - mutor - till sina chefer i regeringen. Dessutom har finansiärerna (Japan, Frankrike. Storbritannien och Australien - alla länder som fört krig mot Kambodja) inte betalat ut någon klumpsumma utan väljer att betala ut domstolens pengar i portioner, för att försäkra sig om att domstolen inte blir självständig utan dömer "rätt". En åklagare har krävt att fler ska ställas inför rätta, fastän det avtalats med FN om att fem ska åtalas.

De fem är Nuon Chea, 80 år; Khieu Samphan, 78 år; Ieng Sary 85 år;Ieng Thirith 79 år samt Toul Sleng-chefen Duch, som förmåtts konvertera till kristendom av en amerikansk sekt, och förklarat sig beredd att "erkänna allt".

4. Domstolen lever inte ens i praktiska frågor upp till avtalet med FN, som föreskriver att ett av språken ska vara franska. Khieu Samphans franske försvarare Vergés har inte fått dokumenten översatta. Dessutom har domstolen uppmanat Khieu att skaffa en annan advokat, ett oerhört brott mot processreglerna.

Om Janne Josefsson hade varit ute för att ärligt belysa Kambodjas öde hade programmet sett helt annorlunda ut.


Den khmerflykting (från Lon Nol-tiden) som inbjudits till programmet hade kunnat berätta om sina smärtsamma intryck vid hemkomsten.


När han lämnade Kambodja var 70 % av ytan skog, idag är det bara 3 procent. Landet är kalhugget.


35 procent av befolkningen får mindre än 2 100 kal /dag, dvs. halvsvälter.


300 000 arbetar med sexturism - HIV-talen är bland Asiens högsta.


Trakasserier, hot, fängslanden, politiska mord är vardagsmat - men det intresserar inte längre västmedia.

Landets olja håller på att säljas ut genom korrupta koncessioner, bl a till Carl Bildts gamla samarbetspartner Lundin Oil.

Kort sagt, den som studerar dagens verklighet förstår bättre vad det var de röda khmererna försökte uträtta i tidsluckan mellan USA:s draksådd och upptakten till Vietnams inmarsch.

Angående den "ångerfulle" Gunnar Bergström sa jag i TV att den som efter 30 år vill ändra i ett avgivet vittnesmål också förlorar en del av sin trovärdighet. Varför ska vi tro på honom den här gången om vi inte skulle ha trott på honom då? Ren vittnespsykologi säger att hans ursprungliga vittnesmål har större värde än sådant han kan tänkas leverera nu - under trycket av ledarskribenter och på beställning av det statliga verket Levande Historia som finansierar honom.

Samtidigt medger han ju att det inte var något konkret som var fel med vittnesmålet från 1978. Han skrev i Aftonbladet 2006 att han verkligen såg: "glada människor och saker som man sagt inte fanns: skolor, böcker och påstått avrättade ledare vid liv… " Han rapporterade om nya hus, fabriker, skolor och bevattningskanaler. Alltsammans var sant.

Så vad hans avbön egentligen gäller är höljt i dimma. Nu vill han berätta "sin historia" skriver han till premiärminister Hun Sen. Den berättade han ju 1978. Kan Hun Sen inte läsa?

Historieprofessorn Kristian Gerner försökte i debatten framställa sig som en modererande röst. Men hans samvete är systematiskt selektivt. Terrorn i Kambodja började enligt honom inte 1970 utan först 1975, när USA var besegrat och bombningarna upphörde. Denne "forskare" i folkmord har aldrig haft ett ord av kritik av USA:s folkmord i Irak (drygt en miljon döda), så varför skulle han bli trodd om 30 år gammalt folkmord?

Han är pådrivande för en totalitär strömning i Sverige som sett till att vi nu har ett statligt verk som ska avgöra vad som är sant och osant i historiska tvistefrågor. "Forum för levande historia" har redan fastställt att de röda khmererna mördade var femte invånare - och ve den skollärare som säger emot!

Gerner är chefsideolog för denna nygamla Goebbelskonstruktion. Att 457 svenska akademiker har inlagt protest mot den kampanjhistoria han representerar är emellertid lovande.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.