FiB

8 oktober 2009

En svart bemärkelsedag

Idag den 8 oktober fyller USA:s ockupation av Afghanistan 8
år. En svart bemärkelsedag. Tiotusentals civila har fått
sätta livet till under bombningar av amerikanska, brittiska
och franska plan. Afghanska flyktingar som återbesökt sitt
land intygar att mycket blivit sämre. Arbetslösheten är
enorm, liksom kriminaliteten. I megastaden Kabul fungerar el
och vatten bristfälligt och stora delar av staden gör
intryck av att vara belägrade.

ÖB Sverker Göranson tror att det kommer att bli sämre innan
det blir bättre. Men om inte 8 år är en tillräckligt lång
prövotid, hur lång tid begär han då? Är det så att
regeringen och försvarshögkvarteret i tysthet arbetar efter
samma tidsplan som Storbritanniens ÖB - ett 30-årigt krig
mot "talibanerna", som vid det här laget är en bred
motståndsrörelse med många grenar?

 Sten Tolgfors och ÖB:s linje tycks vara att dessa dolda
agendor inte får diskuteras och att alla krav på en tidsplan
för uttåget (exit strategy) är illojala. Det är en
demokratiskt ohållbar ståndpunkt.

Göranssons argument har naturligtvis varit i säck innan
de kom i påse. Men i USA tvingas i alla fall Pentagon och
kongressens hökar argumentera för sin linje. De säger att
efter 18 till 24 månaders "hårda strider" ska det följa 10
till 12 års fredligare nationsbygge.
 I nuvarande takt, påpekar krigsmotståndarna, innebär
Pentagons linje att ytterligare 1 100 amerikanska soldater
kommer att dö i Afghanistan till nästa presidentval. Tänker
man sig att kriget även varar nästa presidentperiod kan
kostnaden bli ytterligare en biljon dollar (tolv nollor!)
för kriget, utöver de tre biljoner som Irak- och
Afghanistankrigen redan kostat. USA:s krig i Afghanistan
kostar årligen tre gånger så mycket som Afghanistans hela
bruttonationalprodukt, knarket inräknat.

Afghanistanproblematiken måste upp och genomlysas
grundligt, innan de svenska soldaterna tvingas bloda ner
sina händer ännu mer än de har gjort hittills.

Låt oss till att börja med fastslå vissa grundläggande förhållanden.

1. Sverige deltar i ett krig, startat av USA. Sverige är i krig.

2. Målet för detta krig sades i början vara att finna bin Ladin
men har successivt och på ett smygande sätt förskjutits till
helt andra uppgifter. Inget konkret, mätbart och uppnåeligt
mål har någonsin redovisats. Försvarsministern rör sig med
åtta olika mål enligt Ekots Thomas Ramberg.

3. Sverige deltar i Nato-styrkan ISAF. Våra trupper är ingen
FN-trupp, står inte under FN:s kommando och är inga blå
baskrar. Det är Natos "rules of engagement" som gäller, inte
FN:s eller Sveriges.

4. Sverige deltar inte i denna styrka för att "FN har kallat"
oss. Det var Storbritannien som inbjöd oss att delta i ISAF
hösten 2001 och Sverige fick den brittiske försvarsministern
Hoons beröm för att så snabbt ha hoppat på tåget.

5. Det är osakligt att påstå att detta krig förs med "FN-mandat".
FN har bara en mission i Afghanistan och det är UNAMA med
ett fåtal anställda. Att FN:s säkerhetsråd auktoriserar
("authorize") ISAF att bl.a. stärka landets rättsväsende,
innebär inte att ISAF utkämpar ett FN-krig. FN:s
säkerhetsråd "auktoriserade" även USA-operationen "Desert
Storm" 1991 och än idag tvistar de lärde om hur det ska
uppfattas. Majoriteten av folkrättsexperterna anser att det
bara var en symbolisk bekräftelse av den självförsvarsrätt
som Kuwait och dess allierade i alla fall hade. FN:s
generalsekreterare Pérez de Cuellar förklarade för sin del
entydigt att "Desert Storm" inte var FN:s krig: "FN spelade
ingen betydande roll i krigsledningen. General Schwarzkopf
bar ingen blå hjälm" (cit efter "The authority of the
Security Council under Chapter VII of the UN Charter", Haag
2001 s 83-84).

6. Även om man som Sven Tolgfors väljer att göra samma
tolkning av säkerhetsrådets beslut som Nato föreligger inget
tvång för Sverige att delta. 150 länder i världen har valt
att inte delta. Sverige är perverst nog det alliansfria land
som har störst truppstyrka i Afghanistan. Alla andra
alliansfria länder som är med har en mindre eller närmast
symbolisk närvaro. Sverige är ett av de få länder som just
nu talar om att öka sina styrkor. I Italien, Holland, Kanada,
Tyskland m fl länder överväger man eller har redan fattat
beslut om att hemkalla trupperna.
 I USA har Wisconsinsenatorn Russ Feingold nyligen
förklarat att han kommer att rösta emot varje upptrappning i
Afghanistan, "om jag inte hör helt andra argument än jag
hittills hört." (Intervju med Tom Hayden 17/9).

7. Sverige har haft ett gott rykte i Afghanistan för sina
civila biståndsinsatser, som drevs fram av många frivilligas
solidaritetsarbete på 1980-talet. Den goodwillen riskerar
att gå förlorad i takt med att krigsinsatsen äter ut den
civila insatsen. Räknar man med kostnaden för
transportflyget till Afghanistan går det idag tre kronor
till krigsinsatsen för varje krona Sverige ger i civilt
bistånd. Därtill kommer okända belopp för alla de officerare
och den materiel som inte redovisas som särkostnader.
Raserandet av denna goodwill kommer att gå fortare i samma
takt som det civila biståndet spänns bakom ISAF:s militära
behov.

Jag tror överbefälhavare Sverker Göranson underskattar
allmänhetens fattningsförmåga om han tror att utspelet om
att tillsätta en civil chef för den svenska truppen i norra
Afghanistan ska lura någon. Inget skulle ändras om de
svenska soldaterna fick en civil chef. Styrkan tillhör ISAF
och är underställd en amerikansk general Stanley A.
McChrystal. För övrigt har även Nato ytterst en civil chef,
vilket sannerligen inte gör alliansens politik fredligare.

De politiker som idag har samma mod och klokhet som
Peter Eriksson att ompröva det tidiga stödet åt ISAF och dra
lärdom av åtta års misslyckanden har ett klart försprång i
det opinionsslag som just nu pågår, tyvärr mestadels
undertryckt och i det tysta.

Det är aldrig för sent att ge upp en dålig politik.

Stefan Lindgren

PS. Inlägget har refusreats av Bo G Andersson DN-debatt
med "bl.a." hänvisning till platsbrist.
--
stefan lindgren <fallvinden@gmail.com>

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.