FiB

29 oktober 2009

Månen mellan benen


Ett inslag i radioprogrammet "Cirrus" har förföljt mig sedan i somras.
En meteorolog som i för sig ursäktade sig för okunnighet om astronomi
förklarade att månen aldrig kommer närmare eller fjärmar sig från jorden.
Den är alltid lika stor, men vi TYCKER att storleken skiftar beroende på
vad vi ser den i förhållande till.
Han sa dessutom - antagligen avsett som skämt! - att månens
oföränderliga storlek avslöjas lättare om man stoppar huvudet mellan benen
och betraktar den upp och ner.
Är det bara jag som tror på mina egna synintryck - att månen ibland ser
ut att vara större?
En amerikansk astronomisida ger det rätta svaret. Månen rör sig i en
ellips och avståndet till jorden skiftar högst väsentligt. Som mest är
avståndet 405 696 km från närmaste punkt på jorden (apogeum). Som minst
är avståndet 363 104 km (perigeum).
Till den skillnaden på 11 procent kommer att jordens axel lutar 23,45
grader i förhållande till dess bana.
Månens närmaste punkt på jorden kan variera med 29 grader norr resp.
söder om ekvatorn.
Sammantaget kan variationen i avstånd till månen från en viss punkt på
jorden vara nära 13 procent. Som dne alltid lika kloke Sixten Andréasson påpekar
är dessutom ytskalan kvadraten på längdskalan, så 1,13 i kvadrat blir 1,277.
Alltså kan månens synbara storlek variera hela 28 procent!
Själv började jag fundera på månens storlek från en helt annan utgångspunkt.
Jag tror det var Georg Brandes som sa att Ryssland är 1/4 större
än det halva månklot vi ser en månklar natt.
Sedan dess har Ryssland visserligen krymp. Halva månklotet är nu 13
procent större än Ryska federationen. Men det är ändå ett bra mått på
Rysslands väldiga landmassa.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.