FiB

11 november 2009

Universums framtid

Herrarna och damerna som möts i Köpenhamn snart ska nog inte avgöra
universums framtid. Troligen inte ens klimatkrisen. Eller ens mätbart
påverka CO2-utsläppen på jorden.
Personligen håller jag mig till de solida forskningsrön som Habibullo
Abdussamatov, chefen för rymdforskningslaboratoriet i Pulkovo i S:t
Petersburg står för (där f ö en gång Hjalmar Branting praktiserade).


Han har visat på det starka sambandet mellan jordens uppvärmning och
solaktiviteten. Det är också enda hållbara förklaringen till att
temperaturen på Mars och på jorden tycks samvariera.
Men kanske kan det hjälpa till att hålla domedagsstämningarna vid liv om
vi för in lite esoterik i diskussionen?
"Universums framtid" av Arnold Benz utkom på tyska 1997 och har sedan
översatts till fem språk. Benz är professor i astrofysik i Zürich.
Själva utgångspunkten för boken är teologen Karl Barths postulat att
naturvetenskap och religion inte hade det bitterst med varandra att göra.
Denna rågång som i princip respekteras i hela västvärlden, menar Benz
kan ifrågasättas.
Därmed öppnar han förstås porten för en kristen fundamentalism, parallell
med t ex en islam som hävdar att Muhammed kände till det periodiska systemet och att
kärnfysikens hemligheter ryms i koranen.
Det här säger förstås inte Benz rent ut. Men han anser sig ha mött ett
växande intresse för gudsfrågor bland moderna fysiker och han menar att
det - oaktat rågången religion/vetenskap - kan vara intressant att se
och jämföra hur tro och vetenskap uppfattar verkligheten.
Detta implicerar tillrättalägganden och "moderniseringar" av trons
utsagor för att motsvara nya vetenskapsrön.
I den fysikaliska delen finns det förmodligen ingen anledning att
ifrågasätta vad Benz skriver. Men själv ansatsen att på något sätt
jämföra tro och naturvetenskap leder till en hel del snömos.
I det första kapitlet kommer han t ex fram till att själva FÖRVÅNINGEN
inför t ex alltets storhet kan vara gemensam mellan tro och vetenskap.
Men den astrofysiker som gör sin förvåning inför världsalltets storhet
till forskningsresultat borde kanske överväga att byta fack.
Benz försök att "modernisera" Psaltaren 19 blir bara bisarrt.
Jag kan tänka mig att såväl en strikt astrofysiker som en genuint
troende kristen har svårt att ta till sig det han skriver.
I det avslutande kapitlet som gett namn åt boken, tycker sig Benz
finna en parallellitet mellan naturvetarnas konstaterande att solens
livslängd är begränsad ("bara" 71 miljarder år återstår) och den
religiösa eskatologien.
Benz lutar uppenbarligen åt teorin att universum går mot sitt slut.
"Det finns inget naturvetenskapligt stöd för hoppet", skriver han.
Dessvärre redovisar han inte den omfattande vetenskapliga argumentation
som finns för motsatsen.
T ex Björn Sundelius, docent i mekanik vid Chalmers Tekniska Högskola
och tidigare t.f professor i astronomi vid Göteborgs Universitet menar
att universum kommer att expandera i all evighet medan "kosmologerna",
till vilka Benz ansluter sig, hävdar att gravitationskraften drar
tillbaka rummet till den punkt där universum "föddes".
Dan Simon, professor på Cleveland state university har påpekat att det
inte finns något specfikt kristet i det Benz skriver. Boken skulle ha
kunna skrivits av en utövare av vilken annan religion som helst.
Eskatologi som eskatologi.
Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.