FiB

27 juni 2010

Bilden av Bildt

Ingen ska påstå att Carl Bildt är Vita husets dräng. Det är han inte.
På en rad punkter fronderar han nu mot USA:


1. Han försvarar general McChrystal mot Obama.
SvD: Utrikesminister Carl Bildt har tidigare berömt general
McChrystal för vad denna har åstadkommit i Afghanistan.

- Det är en beklaglig utveckling. Vi har uppskattat och ställt oss
bakom de metoder som general McChrystal tagit initiativ till, säger Carl
Bildt till SvD.

Även försvarsminister Sten Tolgfors reagerar på avskedet
och utrycker dels sitt stöd för general McChrystals insats - men även
oro för att insatsen i Afghanistan nu kan påverkas.

- Hans arbete grundlade en helt nödvändig förändring av strategin i
Afghanistan. Det var och är nödvändigt att värna om civilas säkerhet.
Afghanistans framtid kan inte vinnas utan civilbefolkningens stöd och
tro på de långsiktiga utvecklingen, säger ministern till SvD.

- Så har Sverige alltid agerat. Det är viktigt nu att inte det tappas
tempo i insatsen, utan att den nya strategin fullgörs.


2. Såväl Carl Bildt som Sten Tolgfors (som Mona Sahlin) låtsas
fortfarande inte ha hört Obamas löfte att trupperna ska börja dras
tillbaka senast juli 2011.


3. Bildt har inte visat tillräcklig entusiasm över Iran-sanktionerna:
Wall Street Journal 26/6: "Sverige. Dess ekonomiska engagemang inne i
Iran må vara blygsamt, men att döma av källor i diplomatkretsar tycks
Sveriges utrikesminister Carl Bildt fortfarande vara sur över att inte
ha blivit utsedd till att bli EU:s utrikespolitiska chef. EU-diplomater
säger att Bildt har sinkat processen av ren trots. Det är också värt att
notera att Sverige, under sitt EU-ordförandeskap, vägrade att skriva
under på ens den mildaste sanktion när Iran arresterade personal på
Storbritanniens ambassad i Teheran. Sveriges ambassadör var också en av
den blott handfull västliga diplomater som iddes närvara vid
installationen av Mahmoud Ahmadinejad förra året. Och trots Sveriges
generella stöd till FN på snart sagt varje annan fråga, har Bildt
faktiskt kritiserat de senaste FN-sanktionerna mot Iran."
                                                ****
Min kommentar: 

Sverige behöver alltså inte traska patrullo efter USA i varje fråga.
Glad nyhet. Men i Afghanistanfrågan väljer Bildt/Tolgfors (och M Sahlin)
att frondera från Bushregimens ståndpunkt - att kriget mot terrorismen
inte har något slut...

Genom att avsätta en sladdrande general med Napoleonkomplex markerar
Obama de folkvaldas prerogativ. Ett välkommet återuppliavnde av
den uppgift Eisenhower ställde men aldrig gick i land med, att tygla det militär-
industriella komplexet, där demokratiskt illojala generaler var en av ingredienserna.

Så gör vi inte i Europa. Här får generalerna som regel hållas och de
folkvalda hukar sig.

Sannolikt representerar Bildts kritik av Vita huset vissa europeiska intressen,
t ex en önskan att när väl hälften av trupperna i Afghanistan är europeiska borde
hälften av bytet också tillfalla Europa (gas, olja, uran , koppar). I Europa tror man inte
ätt USA tänker överlåta allt detta godis till de rättmätiga ägarna, afghanerna.

I Iranfrågan finns det likaså europeiska intressen att tillvarata, som
skiljer sig från de amerikanska. Sverige tillhör ju inte
kärnvapenklubben och kan se mer avspänt på Irans strävanden.

Även om Iran inte tänker bygga en bomb kan landet ha intresse av att
precis som Sverige en gång visa ATT HAR DET TEKNISKA KUNNANDET
ATT BYGGA EN BOMB. Det har ju i dagarna avslöjats att Sverige gick så
längt att det provsprängde konventionella jätteladdningar i Vidsel på
50-talet för att simulera kärnvapen och lära sig mer om dessa.

Ingen bra position för den som vill ta Ahmadinejad i örat.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Bildt skrev efter sin vistelse i Sarajevo och Bosnien boken Uppdrag Fred. Där fäller han en kommentar, som knappast uppmärksammats, men kraftigt bryter av mot det gängse mediala mönstret. Det gällde med vilken fart ”världssamfundet” visste, att ställa till åtal för Srebrenica redan 14 dagar efter händelserna, långt innan världen egentligen ansåg sig veta något i saken, medan man när boken skrevs (två år senare – men inte därefter heller för den delen) inte hade något att säga om den nästan samtidiga, blodiga fördrivningen av Krajinaserberna, inbegripet kroaternas mördande i tusental av åldringar, kvinnor och barn som kom på efterkälken. Här hade ”pensionerade” USA-generaler var engagerade i de militära operationerna mot serberna, på samma sätt som kom att upprepas i Georgien.

    Länge var Bildt också synnerligen försiktig med att falla in i det sedvanliga tramset kring utvecklingen i Jugoslavien. Kan man ana att här spelade antagonismen mot det USA-liberala militära etablissemanget in. Säkert satte Richard Holbrooke sig mer än en gång på Bild under Sarajevotiden, men detta är ju inget för hovjournalistiken.

    När jag våren 2004 träffade regeringstjänstemän i Banja Luka i Republika Srpska hävdade de, att Bild var den enda hederliga representanten de mött i den rollen.

    Om vi ska se på det politiska svenska alternativet, Urban Ahlin, är detta bara ett skämt. Ahlin bannade Bildt för att denne sölat med det svenska erkännandet av ett oberoende (gangsterstyrt) Kosovo, alltså hela tre veckor. Kolla också på länken
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/carl-bildt-maste-korrigera-eus-bakvanda-politik_1271727.svd
    för att se hur Ahlin i maj 2008 försökte slå ett slag för Saakasjvili, innan denne startade Georgienkriget. Klockan är närmast fem över tolv för att få fram ett vettigt alternativ för den svenska utrikespolitiken!

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.