FiB

29 juli 2010

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,

Mona lovar besked om vad som blir en eventuell rödgrön regerings linje i
Afghanistanfrågan före valet.

Allting annat än ett klart reträttåtagande är lika med katastrof.

Skulle hon nämligen lyckas tvinga Lars Ohly att ge vänsterns välsignelse
av fortsatt svensk truppnärvaro är det slutet för vänsterpartiet. Om
inte i detta val så i nästa.

Varför ska vi ha två s k arbetarpartier om båda stöder krigsförbrytelser
och folkmord i ett av Asiens fattigaste länder? Redan att ett gör det är
en tragedi.

Man bör - som börsanalytikerna säger - titta på underliggande fundamenta.
Över hela världen går storkapitalet fram som en ångvält och krossar
resterna av genuin fackföreningsrörelse och socialdemokrati och
omvandlar dem till lydiga fän av New Labours typ.

I Sverige har arbetarpartierna låtit allt gå i putten. Av utbidlningsrevolutionen
blev privatiserad sorteringsskola. Av försäkringssystemet som skulle se
till att folk var hemma när de var sjuka har blivit en anhalt i en
"Arbeit macht Frei"-karusell som slutar med att människor i avsmak
hoppar av samhället. Återinförande av Lösdriveristadgan är nästa steg,
skriver insiktsfullt ordföranden i Skogs/Pappers på förbundets sajt.

Vad tror Mona att hon ska vinna på att bli en politikens motsvarighet
tilll Lotta Svärd om vilken Runeberg skaldade:

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,
Mot-, medgång, fröjder, besvär,
Och de gråa gossarne höll hon av,
Och därför var hon oss kär.

Gudskelov är dagens allmänhet mer upplyst.

Motståndet mot Sveriges insats i Afghanistan ökar, visar en Sifo-mätning
som Aftonbladet låtit göra.

Totalt 41 procent av svenskarna anser att det är fel att Sverige har stridande
förband i Afghanistan. I den förra mätningen, som gjordes i februari i
år, var motsvarande andel 35 procent.

Andelen svenskar som stöder insatsen har fallit från 46 procent i februari
till 42 procent i dag. Enligt chefen för Sifos opinionsmätningar Toivo
Sjörén är det en tydlig förändring. Antagligen är frågorna hårdvinklade
men trenden är inte att miste på.

Ett klart åtagande från de rödgröna att dra hem trupperna räddar kanske
inte en valseger. Men det räddar ett av de sk arbetarpartierna från totalt
sammanbrott och fortsatt regress till det tidiga artonhundratalets samhälle
- utan organiserade arbetare.

Stefan Lindgren

3 kommentarer :

  1. Sven Sillén30 juli 2010 17:35

    Lösdriveristadgan åberopades i P1 morgon den dag som idag är. Men då gällde det EU-medborgare av romsk härkomst som här i landet uppehåller sig, helt lagligt. Men eftersom somliga av dem ägnade sig åt tiggeri ansåg sig den intervjuade polischefen föranlåten att citera en lag om lösdriveri från 50-talet. Med detta som grund men helt mot EU:s regler har man utvisat romer som kollektiv till Rumänien.

    SvaraRadera
  2. Förlåt mig, den utmärkta artikel om lösdriveristadgans ev. återkomst jag syftade på var skriven av Skogs&Träfackets ordförande Kjell Dahlström. Följ länken:

    http://www.skogstrafacket.org/home/skogtra2/home.nsf/unidView/9C7AF922C06ABF14C1257378002EB190

    SvaraRadera
  3. Jag är vänsterpartist på gräsrotsnivå sedan lite drygt tio år. Och så pass väl känner jag mitt parti att jag vet att det inte finns någon som helst risk att vi skulle backa från vårt krav att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.

    Senaste partikongressen inte bara bekräftade vår fredslinje med överväldigande majoritet (1-2 personer röstade för att vi skulle byta linje och vara för svenskt krigsdeltagande). Dessutom förstärkte kongressen fredslinjen genom att skriva in kravet om svenskt tillbakadragande från Afghanistan i valplattformen.

    Skulle partistyrelsen försöka byta linje i Afghanistanfrågan utan att fråga medlemmarna så skulle de bli avsatta på nästa partikongress, varenda en.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.