FiB

8 juli 2010

Livsfarlig parkering i Visby

Den gröna tankesmedjan Cogito anordnade idag ett seminarium i Visby med
mig, Pierre Schori och Ann Wilkens om Afghanistan. En givande upplevelse.
Moderatorn Lotta Hedström (mp) hade gjort ett 20-sidigt papper som låg
till grund för diskussionen som kom att handla om svåra frågor: Vad finns
det för alternativ till ISAF och militär närvaro? Vad händer om - och när -
USA och ISAF lämnar, vilket samtliga talare fann vara ett tämligen
näraliggande scenario.

Det framkom på olika sätt att Obamas upprepade löften att tillbakadragandet
ska börja senast juli i nästa år, samt avskedandet av general McChrystal
har ritat om den politiska kartan. För Sveriges del står nu valet mellan
att som Bildt/Tolgfors tala om att vi ska stanna till "segern" är "vunnen"
eller om vi ska ta till oss Obamas insikter:

Han har sagt att han inte är intresserad av något annat nationsbygge
än USA:s. Bra. Bara afghanerna kan bygga Afghanistan. Han undvek
i sitt West Point-tal 1 december att nämna ordet "seger" och han
avgränsade målet för den amerikanska operationen till al Qaida -
inget annat. Hans nye Afghanistanchef general David Petreaus
har tidigare medgivit att al Qaida i stort sett är borta från Afghanistan.

Man gör klokt i att läsa artikeln i Rolling Stone som fällde McChrystal
mycket noga. Efter att ha följt generalen en månad smmanfattar
reportern Michael Hastings bilden av McChrystals krets:

"Mördare, spioner, genier, patrioter, politiska operatörer
och rena galningar".

Efter slaget om Marja beskrivs staden av McChrystal själv som
"ett blödande magsår". I artikeln beskrivs hur han utsatte
Obama för ren utpressning för att få mer soldater. Obama
valde att kompromissa och säga 30 000 man till - sen
tillbakadragande. Vicepresident Joe Biden avfärdar hela
counterincergency-strategin (COIN) som orealistisk och
meningslös mansspillan. Antalet civila offer har på fyra
månader ökat med 76 procent. Nu är det Bidens tankar
som gäller - "plan B".

USA:s soldater i Afghanistan vet vad  klockan är slagen.
"Patrullera bara i områden där ni kan vara tämligen säkra
på att ni inte behöver försvara er med dödligt våld", lyder
ett direktiv. Det är ungefär som om Visbypolisen hade
order att endast patrullera gator där de vet att det inte
finns knark, ficktjuvar och minderåriga med sprit. Man
får förstå frustrationen, men den är en oundviklig följd
av ett omöjligt uppdrag.

En del höga militärer försöker slå sig loss och börja
döda mer aktivt igen och det finsns planer på att begära
en ny "surge" nästa sommar. Republikanerna i USA är
redan på krigsstigen och säger att Obama har sålt ut dem.

Det blir en hård fight för Obama och man kan bara
hoppas att hans orientering på tillbakadragande håller.

Sverige skulle kunna stödja Obama genom att formulera
förslag till en efterkrigsplan. Om alla de pengar som idag
kastas bort på kriget - bara för USA:s del 5,4 gånger
Afghanistan BNP årligen - användes till civilt bistånd
skulle helt nya perspektiv öppnas för afghansk
återuppbyggnad - och förhoppningsvis försoning.

Ann Wilkens var ännu inte beredd att acceptera att
talibanerna är en självklart part i sådana förhandlingar,
men den insikten är nog inte långt borta.

Från Cogito på Mellangatan till ett säkerhetspolitiskt
seminarium på Hamnplan är det bara ett stenkast.
Men mentalt visade sig avståndet vara enormt. Bakom
en rad säkerhetspolitiska arrangörer visade sig Försvarsmakten
vara spindel i nätet. Den inbäddade och mentalt mumifierade
Lars Adacktusson ledde debatten mellan sju partiers
representanter och försökte tränga in vänsterns Ali Esbati
i ett hörn - vill ni verkligen överge landet åt talibanerna?
Har du slutat slå din fru?

Domptören Allan Widman såg till att övriga riksdagsnissar
agerade lydig skolklass och upprepade alla argumenten.
Bushs argument, från en svunnen tid.

I den parlamentariska panelen tycktes man inte alls ha
fattat att det nu är en helt ny situation. Man har
parkerat på en ståndpunkt och inte flyttat sig en tum på
snart 9 år. Likt den danske amiralen Hans Lauritzen
under nordiska sjuårskriget 1566 parkerade
sin flotta över Visbys livsfarliga kalkstensplatåer har
man parkerad 500 svenska män och kvinnor i en livsfarlig miljö.

Dansken förlorade hela sin flotta på en enda natt.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.