FiB

7 augusti 2010

Gurgel om Gergel

Om man köper ett färskt exemplar av Jan Guillous "Ordets makt och
vanmakt" (som man köpte redan i fjol) kan man få ta del av hans 82 sidor
långa kommentar till "spionavslöjandena" om honom.

Guillou smular sönder anklagelserna men att vänta sig att Pressens
opinionsnämnd skulle fälla Expressen och unisont hylla de otadliga
IB-avslöjarna verkar väl naivt.

Det är väl klart att man föredrar att om möjligt sätta åt Guillou.


Guillou kan ge svar på tal. Men en fras får jag inte ur huvudet.
Vad är det Guillou säger när Micke Ölander avslöjar att han
känner till Guillous kontakter med KGB-mannen
Gergel?

Jo, Gergel säger han... "Det var han som bland annat härjade runt bland
FNL-arna, KGB var ju besatt av tanken att FNL-rörelsen var maoistisk..."
"...härjade runt bland FNL-arna...". Guillou är mig veterligen den ende
FNL-are som haft kontakt med KGB eller någon annan KGB-man för den delen.
Att KGB skulle vara "besatt" av tanken på att FNL-rörelsen var maoistisk
är inte särskilt troligt.

De visste mycket väl att personer kring Marxistiskt Forum (startad 1965),Clarté
(KKP-orienterad sedan 1964/65) och KFML (startad 1967) hade ett
dominerande inflytande över DFFG,

Vilket i och för sig inte innebar att DFFG blev "maoistiskt" - snarare
tvärtom: ett mönster av enhetsfrontspolitik, som inte överträffats vare
sig förr eller senare i Sverige.

Men det fanns med andra ord inga hemligheter om "maoisterna" i DFFG som
någon Gergel kunde ha fikat efter. Ville ryssarna veta något om DFFG
kunde de bara fråga sina vietnamesiska vänner.

I DFFG:s studiematerial som vem som helst kunde köpa beskrevs Sovjet som
"socialimperialistiskt" och efter Tjeckoslovakienockupationen gjorde
ledande DFFG-are mycket tydliga fördömanden.

Själv hade jag varit med och startat Örebro Vietnamkommitté 1964. 1965
startade de ledande personerna där en Clartésektion sedan ledande
Kina-orienterade clartéister (Sköld-Peter Matthis, Gunnar Bylin, Peter
Lorentzon) besökt Örebro, just hemkomna från Indonesien där en miljon
kommunister massakrerats.

Nej, några KGB-agenter som härjade runt i FNL-miljöer såg jag aldrig
till och hörde aldrig talas om.

Där får Guillou tala för sig själv. Det är möjligt att han, som kommit
med i Vietnamrörelsen några år efter starten hade mera
illussioner om/sympatier med Sovjetunionen än vi andra och att han
därför inte riktigt förstod hur potentiellt skadliga hans kontakter var.
En helt annan sak är att många av oss på KFML/SKP-kanten så småningom
kom att omfatta en syn på Sovjet som ett lika stort ont som
USA-imperialismen.

Vi kunde inte förutse Sovjetunionens sammanbrott, som visade att
"ondskans imperium" (Reagan) var en koloss på lerfötter. Och när Sovjet
gick i graven och upphörde att existera som motvikt till
USA-imperialismen fick det en rad negativa verkningar för världsfreden.
I diskussionen om världshistorien hamnar jag idag ofta i den paradoxala
situationen att behöva försvara ett Sovjetunionen som inte längre finns,
och som vi, som då var unga, men födda på betryggande avstånd från andra
världskriget, bekämpade med ungdomlig glöd så länge det existerade.

Hur som helst finner jag att Jan Guillous spontana svar till Ölander
vilseledande. Att aktiva journalister är intressanta för KGB i största
allmänhet är välbekant, men det var knappast för någon FNL-knapps skull
man försökte värva Guillou.

Guillous FNL-anknytning kan kanske ha påverkat historien på ett annat
sätt. Till skillnad från andra journalister med Sovjetkontakter
(Rickard Schwarz) blev Guillou inte varnad av Säpo. Rickard Schwarz har
i en uppsats berättat om hur det gick till i hans fall och han är säkert
inte den ende.

Men allt gurgel om Gergel kommer säkert att lägga sig när Guillou är tillbaka
på banan igen.

Han arbetar med en ny roman som ska ta sin början vid den kenyansk-
tanzanianska gränsen i september 1914. När första världskriget startade...
 
Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Det är väl gränsen mellan brittiska och tyska östafrika som avses (Tanzania är ju ett nyare påhitt)? Låt mig gissa: JG tänker skriva om den där tyska truppstyrkan som höll ut i östra Afrika under hela Första världskriget och som inte gav upp förrän 1918? Låter spännande i så fall.

    SvaraRadera
  2. Javisst, Tanzania, fd Tanganyika, fd Tyska östafrika. Man kan läsa Einar Schlereths Tanzaniaskildring "Uhr Null" där en afrikan knackar på Einars hydda och tilltalar honom på renaste tyska. Jodå, mannen hade varit tysk soldat i första världskriget. Båda sidor hade sina kolonialsoldater. Med sin gedigna antiimperialism bör Guillou kunna strippa både britter och tyskar. Lord Curzon som vägrade sitt vid samma bord som Rådsrysslands utrikesminister Litvinov för att denne var "a common man", dvs. ofrälse. Vilket vaxkabinett!

    SvaraRadera
  3. Einar Schlereth8 augusti 2010 18:05

    Angående Björns förfrågan: Du menar Lettow-Vorbeck! Och namnet Tanzania kom till efter föreningen av Tanganyika och Zanzibar (efter zanzibari gjorde revolution mot sultanen - den enda revolutionen utan vilken som helst hjälp utifrån). Alltså TAN + ZAN!

    SvaraRadera
  4. Deutsch Ostafrika, jawohl. Lärde känna dess existens som frimärkssamlande barn genom en uppsättning tyska kolonialfrimärken med kejsarjakten Hohenzollern som motiv. Samma tråkiga motiv överallt, bara namnet på kolonin olika.

    Har för mig att den tyska styrkan befann sig i nuvarande Malawi när någon kom och talade om att kriget var slut.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.