FiB

26 oktober 2010

"Hyggliga pojkar förvandlade till djur?"

En vanlig kommentar till den danska filmen om
Afghanistankriget "Armadillo" är att den visar hur vanliga
hyggliga danska pojkar förvandlas till djur. Stämmer det?

I själva verket går sådana skrivningar tillbaka på en
föreställning att människan i krig av miljön tvingas bli
någon annan än hon är.

Den mekaniska uppfattningen kallas "behaviourism" inom
psykologin och det finns flera berömda forskare (Milgram i
början av 60-talet) och Zimbardo (på 70-talet) som föresatte
sig att experimentellt bevisa att de kunde förvandla
människor till mördare.

I Milgrams experiment deltog 40 studenter, varav 32
förmåddes att trycka på knappar som normalt skulle ha utlöst
dödande elchocker mot någon annan försöksperson.

I Zimbardos experiment konstruerades ett låtsasfängelse där
vakter och interner efter en tid uppvisade sadistiska resp.
undergivna beteenden som ingen hade trott dem om.

Vad dessa båda forskare inte hade räknat med var Erich
Fromms skoningslösa kritik. Denne marxistiskt och
freudianskt skolade filosof och socialpsykolog gick
grundligt igenom experimenten (se "The Anatomy of Human
Destructiveness" s 68-90) och underkände dem. Människors
beteende i verkligheten låter sig inte så lätt simuleras in
vitro.

Invändningen mot Milgrams experiment var att andelen
sadister från början inte varit noll. De som tryckt på en
"dödande" knapp hade i vissa fall kunnat göra det även i
verkligheten - utan Milgrams instruktioner.

Fromm fann det mer förvånande att en tredjedel av
studenterna vägrade lyda instruktionerna i ett experiment
som presenterats som oerhört viktigt för vetenskapen - och
vetenskapen är ju högsta auktoritet för den moderna
människan.

Kritiken av det falska fängelset i Stanfordunivertsitetets
källare följde liknande banor. En av de få saker Fromm fann
bevisat var att två tredjedelar av "vakterna" inte var
beredda att begå sadistiska handlingar i utbyte mot
personliga förmåner.

Med stöd av vittnesmål från nazisternas koncentrationsläger
visade Fromm att behavioristernas huvudtes - att "personliga
värderingar, etik och övertygelse inte gör någon skillnad
under miljöns tvingande inflytande" - är felaktig.

Bruno Bettelheim hade i en studie (1960) visat att "gamla
fångar" inte utsattes för sadism även när det kunde ske
ostraffat.

Fromm bedömer att någonstans mellan 10 och 90 procent av
vakterna i tyska koncentrationsläger uppvisade sadistiska
beteenden, där de politiska fångarna ofta står för de lägre
bedömningarna.

Bettelheim hade också påvisat vilken enorm betydelse
bakgrunden hade för fångarnas beteende i
koncentrationslägren. Opolitiska medelklassfångar
degraderade oftare (deras självaktning var ofta förknippad
med den egendom som de hade berövats) och utvecklade sina
dåliga drag (grälsjuka, småstölder, självömkan) medan de
religiösa och politiska fångarna klarade sig mycket bättre.

Ett framstående exempel är Jehovas vittnen som gick med högt
burna huvuden genom hela den fruktansvärda lägertiden:
exemplartiska kamrater, hjälpsamma, korrekta och pålitliga.

Fromm hade även kunnat nämna den sovjetiske löjtnanten Sasja
Petjerskij som 14 oktober 1943 ledde det enda organiserade
försöket till massflykt från Auschwitz.

                                             * * *

För att återvända till "Armadillo" ger filmen, även om jag
är starkt kritisk mot dess alltför vällustiga och
regisserade våldsskildringar, viktiga ledtrådar till varför
de danska pojkarna visar sig beredda att skjuta på måfå mot
afghaner.

Huvudpersonen vi får följa kommer från ett hem där man inte
talar politik - man talar inte alls. Mamman i familjen säger
inte ett ord om vad sonen riskerar, hon tycks ta
knektuppdraget som sänt av ödet. Pappan tiger.

Även flickvännen tiger - och tycks tydligen acceptera att
pojken roar sig med att slicka på en inhyrd strippa på sin
avskedsfest.

En tigande, dysfunktionell familj.

Dessutom tror jag den inhyrda strippan, förnedringen av
flickvännen, konsumtionen av amerikansk hårdporr i
militärlägret osv. hänger ihop.

Vi har idag en generation unga män med en fullständigt
förvriden uppfattning om sexualitet. När norska soldater
finner större tillfredsställelse i att döda än i sex är det
inte bara ett provocerande uttalande.

Det är vad de tycker. Berövade jämlika relationer med
kvinnor, berövade den sexualitet som befäster livslånga band och
försätter berg i vardagslivet, ter sig det samhällsbeställda
dödandet som högsta njutning.

Oundvikligen inställer sig frågan hur dessa tjugoåriga
pojkar från dysfunktionella familjer, oförmögna till verklig kärlek
och sexualitet och begivna på de surrogat som elektroniken
och krigsleksakerna erbjuder, skulle kunna befria den
afghanska kvinnan?

Det är en absurd tanke, som först lanserades av generalmajor
Tony Stigson, senare dömd till tre månaders fängelse för
hustrumisshandel. Han var då ansvarig för rekryteringen till
den svenska Isaf-styrkan.

Naturligtvis inser jag att de flesta svenska soldater i Isaf
antagligen är vanliga hederliga och snälla personer. Men, handen
på hjärtat, är det kanske inte bara av en slump som de hamnat
i riktigt dåligt sällskap?

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

2 kommentarer :

  1. Är inte folk som är beredda att frivilligt delta i krig ett skevt urval från början? Dvs är det inte just dom som man skulle förvänta sig ett sånt beteende från?

    Och inte lär det väl bli bättre på plats. En viss rädsla ska nog till innan folk beter sig riktigt jävligt, och rädsla får dom nog mer än nog av - ingen kan ju veta om den från lokalbefolkningen som kommer vandrande är en motståndsman eller inte.

    SvaraRadera
  2. "Varifrån kommer krig och varifrån kommer stridigheter bland er? Kommer de inte härifrån: från era begär efter sinnlig njutning som för krig i era lemmar?" (Jakob 4:1)

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.