FiB

12 november 2010

Inskränker JO yttrandefriheten?

Konstskribenten och filosofiprofessorn Lars O Ericsson säger
i en spalt i SvD 11 november 2010 att JO Hans-Gunnar
Axbergers fällande uteslag mot "Forum för levande historia"
inte hänger "ihop rent intellektuellt".

"FLH har, säger JO vidare, en begränsad yttrandefrihet.
Gäller den begränsade yttrandefriheten också andra statliga
myndigheter som universitet och högskolor, kan man undra. JO
vill uppseendeväckande nog inskränka museers och andra
statliga kulturinstitutioners rätt att osminkat visa upp
historien."

Hur har professorn kunna komma till en så krokig slutsats?

Till att börja med är JO inget lagstiftande organ, så hur
skulle han kunna upphäva grundlagens regler om
yttrandefrihet?

För det andra bör man kunna läsa innantill. Vad säger JO?

"Det är självklart att staten inte får utnyttja utpekade
individer som något slags avskräckande exempel i en i och
för sig vällovlig informationsverksamhet. Det följer av det
allmännas skyldighet att såväl respektera den enskilda
människans frihet och värdighet som att skydda var och ens
namn och rykte. Bestämmelserna om ärekränkning lämnar inte
staten annat än ett ytterst begränsat utrymme för att i
allmänt upplysnings- eller undervisningssyfte lämna
nedsättande uppgifter om enskilda. Det utrymme som finns
torde gälla dem som genom sitt ämbete eller på rnnat sätt
kommit att inta en särskild historisk eller samtidshistorisk
ställning. För att utrymmet ska kunna tas i anspråk krävs
emellertid att det sker på ett försvarligt sätt. Därutöver
gäller bestämmelsen om saklighet och opartiskhet. Att återge
fakta om en historiskt eller sarntidhistoriskt väl känd
person kan med andra ord vara godtagbart, även när fakta är
diskrediterande för den utpekade, men inte att - som här
skett - göra det i former som är ägnade att förlöjliga honom
eller henne."

Av detta följer:

1) att staten inte får ägna sig åt ärekränkning.

2) att om nedsättande uppgifter om enskilda offentliggörs i
myndighets namn måste det uppfylla grundlagens krav på "saklighet
och opartiskhet". Det står ju i Regeringsformens 1:9:

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen
skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iakttaga saklighet och opartiskhet". Lag (1976:871).

Längre fram hänvisar JO till ett annat ärende (se
ämbetsberättelsen 2010/11, s 616) som gällde Vetlanda kommun.
Där skrev JO om en kommun, dvs offentlig myndighet:

"Den information som en kommun tillhandahåller allmänheten,
exempelvis på en webbplats, omfattas av regeringsformens
krav på saklighet och opartiskhet.

Det får bl.a. anses innebära att uppgifter som lämnas ska
vara korrekta till såväl innehåll som form, att de ska baseras
på hållfast underlag och att det ska vara sakligt motiverat för
kommunen att ge spridning åt uppgifterna. Kravet
på opartiskhet innebär bl.a. att informationen ska vara
allsidig och objektiv. Den får således inte vinklas till
myndighetens egen förmån.

Även stadgandet om det allmännas skyldighet att värna
den enskildes privat- och familjeliv ska beaktas.
Beskyllningar om brott och andra klandervärda
handlingar från enskildas sida är självfallet särskilt känsliga."

Att JO i de här fallet anser att en myndighet överskridit
de begränsningar för yttrandefrihet som redan gäller innebär
ju inte att han vill inskränka "museers och andra statliga
kulurinstitutioners rätt att osminkat visa upp historien". Det är en
halsbrytande slutsats.

Det är väl självklart så att om utställningen "På middag med
Pol Pot" hade visats upp under producenten Erika
Aronowitschs namn, så hade inte kravet på "saklighet och
opartiskhet gällt". De utpekade personerna hade då - på lite
mer jämlika villkor - kunnat väcka talan för förtal mot
upphovsmannen. För vad de anklagas för är ju inte mindre än
delaktighet i folkmord.

Hade det varit en forskningsrapport hade den underkastats
den akademiska världens regler.

Hade det varit en bok hade den sannolikt inköpts till en hel
del statliga och kommunala bibliotek.

Så vad är det för frihet som har inskränkts?

Den enda som jag ser det är MYNDIGHETS rätt att beljuga enskilda
medborgare. Och den rätten ska vara inskränkt.


Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.