FiB

29 juli 2010

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,

Mona lovar besked om vad som blir en eventuell rödgrön regerings linje i
Afghanistanfrågan före valet.

Allting annat än ett klart reträttåtagande är lika med katastrof.

Skulle hon nämligen lyckas tvinga Lars Ohly att ge vänsterns välsignelse
av fortsatt svensk truppnärvaro är det slutet för vänsterpartiet. Om
inte i detta val så i nästa.

Varför ska vi ha två s k arbetarpartier om båda stöder krigsförbrytelser
och folkmord i ett av Asiens fattigaste länder? Redan att ett gör det är
en tragedi.

Man bör - som börsanalytikerna säger - titta på underliggande fundamenta.
Över hela världen går storkapitalet fram som en ångvält och krossar
resterna av genuin fackföreningsrörelse och socialdemokrati och
omvandlar dem till lydiga fän av New Labours typ.

I Sverige har arbetarpartierna låtit allt gå i putten. Av utbidlningsrevolutionen
blev privatiserad sorteringsskola. Av försäkringssystemet som skulle se
till att folk var hemma när de var sjuka har blivit en anhalt i en
"Arbeit macht Frei"-karusell som slutar med att människor i avsmak
hoppar av samhället. Återinförande av Lösdriveristadgan är nästa steg,
skriver insiktsfullt ordföranden i Skogs/Pappers på förbundets sajt.

Vad tror Mona att hon ska vinna på att bli en politikens motsvarighet
tilll Lotta Svärd om vilken Runeberg skaldade:

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,
Mot-, medgång, fröjder, besvär,
Och de gråa gossarne höll hon av,
Och därför var hon oss kär.

Gudskelov är dagens allmänhet mer upplyst.

Motståndet mot Sveriges insats i Afghanistan ökar, visar en Sifo-mätning
som Aftonbladet låtit göra.

Totalt 41 procent av svenskarna anser att det är fel att Sverige har stridande
förband i Afghanistan. I den förra mätningen, som gjordes i februari i
år, var motsvarande andel 35 procent.

Andelen svenskar som stöder insatsen har fallit från 46 procent i februari
till 42 procent i dag. Enligt chefen för Sifos opinionsmätningar Toivo
Sjörén är det en tydlig förändring. Antagligen är frågorna hårdvinklade
men trenden är inte att miste på.

Ett klart åtagande från de rödgröna att dra hem trupperna räddar kanske
inte en valseger. Men det räddar ett av de sk arbetarpartierna från totalt
sammanbrott och fortsatt regress till det tidiga artonhundratalets samhälle
- utan organiserade arbetare.

Stefan Lindgren

28 juli 2010

Mona i Kabul

Mona Sahlin är idag intervjuad i Dagens Nyheter i Kabul.

Mest tycks hon vara oroad över att de utländska trupperna
skulle lämna Afghanistan FÖR TIDIGT.

Om dessa trupper skulle dras tillbaka 2014 vore det EN
KATASTROF, säger hon.

Hon är alltså helt opåverkad av att USA:s president Obama
sagt att återtåget ska börja inom ett år, senast juli 2011.
Och helt opåverkad av att nu till och med ledande moderater
som Anders Björck kräver omedelbart återtåg.

Hon håller krampaktigt fast vid Bush & Bildt-linjen - EVIGT
KRIG FÖR EVIG FRED.

I övrigt påstår hon sig vara kritisk till hur amerikanska
affärsintressen påverkar Afghanistanpolitiken. Det klingar
falskt. Hon är ju själv i snart nio år varit med och stött
den ockupation som amerikanska affärsintressen profiterar på.

"En imponerande kvinna", kommenterar Nato-chefen på plats.

Stefan Lindgren

27 juli 2010

Rusning mot utgångarna

I dagens Göteborgsposten, 27 juli, 2010, sid 36 heter det:.

"Folkpartisten Allan Widman är optimistisk och tror att Sverige kanske
redan om ett eller ett par år kan lämna över ansvaret till afghanska myndigheter
i de fyra provinser där Sverige verkar. - Självfallet vill
vi inte stanna en dag längre än nödvändigt, säger han."

Samme man har varit cheerleader i riksdagen i åtta år när
det gällt att rösta igenom nya anslag till Afghanistan.
Senast i Almedalsveckan ledde han och Lars Adacktusson en
formidabel mobbing av Ali Esbati som vågade ifrågasätta den
svenska truppnärvaron.

Allan Widman är advokat. Han har säkert uppfattat ett
oroligt trissel och tassel i riksdagsleden:

Vem ska säga det förlösande ordet UTTÅG först och kunna
kamma hem valvinsterna av detta?

Mona Sahlins och Urban Ahlins besök i Afghanistan i dagarna skulle
kunna vara upptakten till en efterlängtad helomvändning från
den offciella socialdemokratin. De rödgröna skulle då
fullt ut kunna inkassera vinsterna av missnöjet med
alliansens katatstrofala krigsäventyr och deras idiotiska
nedrustning av svenskt försvar.

Enligt gällande planer ska Sveriges försvar i stort sett
reducerars till ett hemvärnsregemente som ska bevaka
Malmslätts flygplats i Östergötland.Det är den enda flygplats med
kapacitet att ta emot Nato:s C17-plan.

Med en lastkapacitet på 72 600 kg ska det C17-plan som
alliansregeringen har hyrt in sig på till en totalkostnad på
över 6 miljarder kronor kunna flyga in 1 000 Nato-soldater
åt gången.

Det är den dolda agendan för det svenska försvaret. Dörrarna
till Fst UND/SÄK:S högkvarter i Uppsala står på vid gavel i
sommarvärmen.

Som närvarande i Storkyrkan vid kungabröllopet rapporterat har
det gått så långt att höga militärer numera till och med
vägrar att hälsa på Thage G Peterson, som satsat hela sin
prestige på att rädda det svenska försvaret från dess
förnedring.

Dessa höga herrar gör klokt i att på Youtube mycket noga
lyssna på Obamas tal vid general Stanley McChrystals
avsättning. Det kan bli stilbildande!

Stefan Lindgren

26 juli 2010

Seger i Efronmålet!

Kort före sommaren fick jag beskedet att Svea Hovrätt har
avkunnat dom i målet om Efrons förlags stöld av min
översättning av Boris Grigorjevs "Med Säpo i hälarna".

Det kom som en oerhörd lättnad.


Domen finns att läsa på
http://hem.bredband.net/b116035/arkiv/efrondom.doc

Nacka Tingsrätt hade tidigare avkunnat en dom som gick på Efrons linje och
svalde påståendet att inte de stulit min översättning utan
kanske tvärtom jag stulit deras.

Några bevis för den linjen fanns förstås inte. Alla datorer
på Efrons sida hade kraschat och det manuskript jag inlämnat
till polisen i samband med stämningen var gåtfullt
försvunnet. Följaktligen hade de inte nån aaaning om vilket
manus jag i slutänden hade lämnat in.

Det skapade problem för åklagaren, men hovrätten har
genomskådat taktiken att gå fram som en orkan i
pappersdrivorna, tills rådmannen varken vet ut eller in.
Hovrättens utslag har återskänkt mig en smula hopp om
rättvisan.

Mina översättande kollegor bör med tanke på hovrättens dom
kunna vara säkra på att så fräcka manusstölder som den
Efrons iscensatte inte kommer att löna sig i framtiden.
När ett ohederligt förlag - de är ytterst ovanliga - beställer
en översättning, sedan säger att den inte är bra, men ändå
använder den - med eller utan ändringar - är det ett brott
som kan leda till fängelse.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

25 juli 2010

Rösta på Anders Björck!

Om jag kunde skulle jag rösta på Anders Björck i riksdagsvalet. Denne
moderate veteranpolitiker har visat att det finns människor med
civilkurage även i de besuttnas parti.

("Jag tänker rösta på moderaterna, för dom verkar ha det så bra!" sa
alltid Gun Kessle).

Björcks lördagsintervju i DN är ett glasklart underkännande av det svenska
krigsäventyret i Afghanistan. Helt riktigt påpekar han att Sverige inte
har några intressen att försvara där och att operationen inte lett till
att några identifierbara mål uppnåtts.

Bra! Nu är det två f d försvarsministrar som säger samma sak. I
jämförelse med bjässarna Björck och Thage G ter sig Sten Tolgsfors som
en förvirrad skolpojk.

Men man kan inte frånta honom en viss polemisk förmåga. Hans öppna
frågor till Lars Ohly i Aftonbladet i veckan är högst relevanta. Var
står Vänsterpartiet egentligen?

Kongressen beslutade att kravet på att dra bort de svenska trupperna
skulle ingå i valplattformen. Men man ser inga fysiska tecken på detta.
På Fittja torg i lördags fick jag Ung Vänsters valreklam. "Stopp för
krigen i Gaza, Irak och Afghanistan", heter det. Men inget konkret om
det krig som Sverige deltar i.

Vad Lars Ohly bör säga för att ha någon trovärdighet i frågan är att
VÄNSTERPARTIET INTE KOMMER ATT GODTA EN REGERINGSPROPOSITION
OM FÖRLÄNGT MANDAT FÖR DE SVENSKA TRUPPERNA.
En uttågsplan, ja, och hur den ska se ut måste naturligtvis bli en
förhandlingsfråga. Men ett absolut minimikrav på koalitionsbröderna i
regeringen är att Sverige snarast måste flagga för uttåg, alldenstund
Obama redan i december gjorde detsamma.

Allt annat är att fortsätta Carl Bildts och George Bushs linje att föra
ett krig utan ände.

Den allmännare vänstern är mycket suddig i frågan och klarar inte
debatterna med krigsanhängarna. Daniel Suhonen (SSU) tillrättavisades
myndigt av Per Gudmundsson (SvD) i söndagens panel i Gomorrorn, världen!
Suhonen försökte säga att ockupationstruppernas blotta närvaro föder
väpnat motstånd.

Nej, klippte Gudmundsson av "Våldet föds av extremistisk ideologi".
Skitprat, skulle Suhonen ha svarat. Innan amerikanarna gick in i
Afghanistan i oktober 2001 var begreppet självmordsbombare helt okänt.
Betydligt större tänkare än Gudmundsson (se t ex expertintervjuerna i Robert
Greenwalds film "Rethink Afghanistan...") har slagit fast att
talibanerna är en rörelse med främst nationella mål, att sparka ut
inkräktarna. Det är inte en rörelse som lägger ut bomber i London eller
Madrid. Metoderna kan diskuteras, men det är afghanernas sak, och de är
i vart fall inte värre än ockupanternas dagliga flygbombningar av
bebodda områden.

Högern har pengarna och makten och en viss tankeskärpa som krävs för att
förmera pengarna.

Vänsterns enda vapen är en större tankeskärpa och förmåga att organisera
massaktioner. Just nu saknar den bådadera.

Den enda klara vänstern i Sverige just nu är ungdomarna i OFOG, som
vill stoppa Nato:s bombövningar i Norrbotten. Låt oss gemensamt se till
att dessa ungdomar ska slippa betala sina böter!

I min ungdom ansvarade jag för FNL-gruppernas Bötesfond. Det kom alltid
in mycket mera pengar än som gick åt i böter. Jag återkommer i frågan.

Stefan Lindgren

22 juli 2010

Carl Rudbeck d.y. lägger en kabel

Carl Rudbeck d.y. skulle egentligen ha blivit arabist. Men han hade
uppenbarligen inte sittfläsk till det. Men munläder hade han och har
därför i en mansålder kunnat agera orakel i liberala media med de för en
nyliberal tvivelaktiga meriterna att ha djupstuderat Barthes och Derrida.
Men sin dragning till Orienten visar denne Rudbeck d.y. genom att då och
då lägga en kabel på någon av de kulturella salongsmattorna.
Senast på DN:s kultursida.

Det skulle förvåna mig om Rudbeck någonsin besökt Afghanistan. Men han vet att
"ytligt sett kan den afghanska statsbildningen påminna om före detta
Jugoslavien" - redan det ett monstruöst påstående som Rudbeck dock själv
modifierar i nästa stycke genom att påstå att landet mer liknar
"multinationella företag där investerare, konsulter och advokater slåss
om makten"...

Om nu någon missat djupsinnet talar redan rubriken om att Rudbeck
återger en "briljant" studie från Princeton.

Jo, men nu är det kris i det afghanska "multinationella företaget".
Landet har efter att framgångsrikt ha stått emot utländska invasioner
nu tydligen slagit knut på sig själva:

"...starka antikroppar som var dödliga för utlänningar har vänt sig mot
afghanerna själva", citerar Rudbeck Princetonoraklet och förtydligar:
"Landet har blivit omöjligt att styra även för dess invånare".

Inga ockupanter här. Inga ockupanter där. Landet har tydligen fallit på
eget grepp. På ett formidabelt bakteriellt självmål.

För denna djuplodande analys ska vi tydligen vara oerhört tacksamma.
Princetonoraklet ger oss "den bakgrund utan vilken alla gissningar blir
fullkomligt godtyckliga" och han har nu "gjort det svårare att
generalisera om landet".

Stefan Lindgren

18 juli 2010

En maffiahistoria

Den som inte har bättre för sig i sommar kan titta på "Rom - en
maffiahistoria" på TV8. Finns även på TV8-play med lika irriterande
reklamavbrott som i TV.

Historien är skriven av domaren Giancarlo De Cataldo, med djupgående
kunskaper om Italiens brottsstrukturer. Varför översätts inte hans
deckare, t ex "Romanzo ciriminale", som ligger till grund för TV-serien.
Historien som utspelas på 60-talet är en tidstypisk skildring av en
kokainliga som tar makten i Rom, medan höga jurister jagar Röda
brigaderna eller - i Säkerhetspolisens fall - samarbetar med och
utnyttjar den organiserade brottsligheten.

Polisens hårfagre utredare är kommunistsympatisör och råkar ideligen
illa ut.

Två saker gillar jag med serien. För det första visar den hur korrupt
samhället är.

"Vi lever i ett land som sedan åratal är under utpressning från olika
underjordiska (occulta) brottsliga ligor, som hänsynslöst påverkar och
stör det vanliga livet i en demokrati", säger författaren Giancarlo De
Cataldo. "...i ett land som genomkorsas av intrigmakares plundringståg,
individer som aldrig blir gripna eftersom allt blir så komplicerat."

För det andra visar serien det verkligt tragiska - förutbestämda,
oundvikliga - i de unga männens vägval. Vi, tittarna, och de,
brottslingarna, vet att de kommer att sluta i en blodpöl. Sönderknarkad
försöker ligaledaren il Libanese återuppta kontakten med sin mor och be
henne leva med honom i det marmorpalats han skaffat för sina blodspengar.
Hon öppnar inte dörren för honom.

Detta är en skildring av grov brottslighet som inte förskönar.

När får vi se Tony Soprano i en blodpöl? Jag är rädd att vi kommer att
få följa honom till ålderdomshemmet.

Stefan Lindgren

12 juli 2010

Dödliga kulor - och svenska

Åklagaren som haft på sin lott att utreda dödsskjutningen av Johan
Palmlöv och hans kompis i Afghanistan tidigare i år, har gjort sitt-
Han har konstaterat att de döda visserligen träffats av bl.a. svenska
kulor, men att de svenska soldaterna inte brutit mot reglementet.

De svenska kulorna är tydligen per definition icke dödande medan de
förrädiska afghanernas kulor är det.

Eftersom den ene afghanske gärningsmannen sköts ihjäl och den andre, som
till helt nyligen satt i fängelse dömd till 5 år för mord på svenskarna,
nu är spårlöst försvunnen, finns ingen som kan motsäga den officiella
svenska versionen.

Locket på alltså.

Av de 1 920 utländska soldater som hittills dödats i detta, det senaste
kriget i Afghanistan, har 27 bokförts som döda av "non-hostile" orsaker,
dvs. av annat än fiendens eld.

Svenskarna kommer att bokföras som döda i strid fast de kanske dödades
av de egna styrkornas eld.

Detta är från början till slut ett krig byggt på lögner.

Stefan Lindgren

8 juli 2010

Livsfarlig parkering i Visby

Den gröna tankesmedjan Cogito anordnade idag ett seminarium i Visby med
mig, Pierre Schori och Ann Wilkens om Afghanistan. En givande upplevelse.
Moderatorn Lotta Hedström (mp) hade gjort ett 20-sidigt papper som låg
till grund för diskussionen som kom att handla om svåra frågor: Vad finns
det för alternativ till ISAF och militär närvaro? Vad händer om - och när -
USA och ISAF lämnar, vilket samtliga talare fann vara ett tämligen
näraliggande scenario.

Det framkom på olika sätt att Obamas upprepade löften att tillbakadragandet
ska börja senast juli i nästa år, samt avskedandet av general McChrystal
har ritat om den politiska kartan. För Sveriges del står nu valet mellan
att som Bildt/Tolgfors tala om att vi ska stanna till "segern" är "vunnen"
eller om vi ska ta till oss Obamas insikter:

Han har sagt att han inte är intresserad av något annat nationsbygge
än USA:s. Bra. Bara afghanerna kan bygga Afghanistan. Han undvek
i sitt West Point-tal 1 december att nämna ordet "seger" och han
avgränsade målet för den amerikanska operationen till al Qaida -
inget annat. Hans nye Afghanistanchef general David Petreaus
har tidigare medgivit att al Qaida i stort sett är borta från Afghanistan.

Man gör klokt i att läsa artikeln i Rolling Stone som fällde McChrystal
mycket noga. Efter att ha följt generalen en månad smmanfattar
reportern Michael Hastings bilden av McChrystals krets:

"Mördare, spioner, genier, patrioter, politiska operatörer
och rena galningar".

Efter slaget om Marja beskrivs staden av McChrystal själv som
"ett blödande magsår". I artikeln beskrivs hur han utsatte
Obama för ren utpressning för att få mer soldater. Obama
valde att kompromissa och säga 30 000 man till - sen
tillbakadragande. Vicepresident Joe Biden avfärdar hela
counterincergency-strategin (COIN) som orealistisk och
meningslös mansspillan. Antalet civila offer har på fyra
månader ökat med 76 procent. Nu är det Bidens tankar
som gäller - "plan B".

USA:s soldater i Afghanistan vet vad  klockan är slagen.
"Patrullera bara i områden där ni kan vara tämligen säkra
på att ni inte behöver försvara er med dödligt våld", lyder
ett direktiv. Det är ungefär som om Visbypolisen hade
order att endast patrullera gator där de vet att det inte
finns knark, ficktjuvar och minderåriga med sprit. Man
får förstå frustrationen, men den är en oundviklig följd
av ett omöjligt uppdrag.

En del höga militärer försöker slå sig loss och börja
döda mer aktivt igen och det finsns planer på att begära
en ny "surge" nästa sommar. Republikanerna i USA är
redan på krigsstigen och säger att Obama har sålt ut dem.

Det blir en hård fight för Obama och man kan bara
hoppas att hans orientering på tillbakadragande håller.

Sverige skulle kunna stödja Obama genom att formulera
förslag till en efterkrigsplan. Om alla de pengar som idag
kastas bort på kriget - bara för USA:s del 5,4 gånger
Afghanistan BNP årligen - användes till civilt bistånd
skulle helt nya perspektiv öppnas för afghansk
återuppbyggnad - och förhoppningsvis försoning.

Ann Wilkens var ännu inte beredd att acceptera att
talibanerna är en självklart part i sådana förhandlingar,
men den insikten är nog inte långt borta.

Från Cogito på Mellangatan till ett säkerhetspolitiskt
seminarium på Hamnplan är det bara ett stenkast.
Men mentalt visade sig avståndet vara enormt. Bakom
en rad säkerhetspolitiska arrangörer visade sig Försvarsmakten
vara spindel i nätet. Den inbäddade och mentalt mumifierade
Lars Adacktusson ledde debatten mellan sju partiers
representanter och försökte tränga in vänsterns Ali Esbati
i ett hörn - vill ni verkligen överge landet åt talibanerna?
Har du slutat slå din fru?

Domptören Allan Widman såg till att övriga riksdagsnissar
agerade lydig skolklass och upprepade alla argumenten.
Bushs argument, från en svunnen tid.

I den parlamentariska panelen tycktes man inte alls ha
fattat att det nu är en helt ny situation. Man har
parkerat på en ståndpunkt och inte flyttat sig en tum på
snart 9 år. Likt den danske amiralen Hans Lauritzen
under nordiska sjuårskriget 1566 parkerade
sin flotta över Visbys livsfarliga kalkstensplatåer har
man parkerad 500 svenska män och kvinnor i en livsfarlig miljö.

Dansken förlorade hela sin flotta på en enda natt.

Stefan Lindgren

7 juli 2010

Janne Josefsson yrar

Hade vi följt folkomröstningen 1980 skulle vi inte ha haft någon
kränkraft idag, sa Janne Josefsson i Debatt onsdag.

Fel
Linje 1 - för kärnkraft - hade 18,9 procent av rösterna. Linje 2 som sa
nja hade 39,1 procent och linje 3 som sa nej hade 38,7 procent.

Formuleringen av linje 2-alternativet var följande:

"Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet
av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.
För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara
energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer
som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande
för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Man kan alltså lugnt påstå att folkormöstningsresultatet gäller. Det har
inte kommit något alternativ till kärnkraften och linje två medger då 12
reaktorer. Den utesluter utbyggnad - men knappast en förnyelse av
befintliga verk.


Stefan Lindgren

3 juli 2010

Ekéus berättar

Rolf Ekéus berättade i sitt sommarpratarprogram om hur hans
vapeninspektörer effektivt oskadliggjorde alla massförstörelsevapen i
Irak. Den största bragden var att förstöra en anläggning för utveckling
av biologiska stridsmedel, vilket skedde efter tips från den ryske
generalen Astafjev, om man får tro Ekéus.

En gärning värd Nobels fredspris?


Den av Ekéus ledda avväpningen av Irak visade sig dock bara vara ett
förstadium till 2003 års krig - och detta måste han väl ha insett. Men jag
kan inte minnas att han protesterade.

Däremot en av hans efterträdare, den amerikanske vapeninspektören Scott
Ritter satsade allt, hela sin karriär på att avslöja Vita husets
angreppsplaner och på att avslöja att de omtalade kvarstående massförstörelsevapnen
var en bluff. Scott Ritter visade sig ha rätt, men för det fick han
aldrig minsta erkännande. Tvärtom, han slutade i fängelse, åtalad för
fejkade sexanklagelser.

Han kan dock vara nöjd med att det är hans version som kommer att
gå till historieböckerna. Bush och Blair var lögnare.

Och om jag har förstått saken rätt så gick viktig information som
insamlades under Ekéus ledning direkt till USA:s underrättelsetjänst och
användes i krigsplaneringen.

Den aspekten hade väl varit väl värd en reflektion? En platta? "Make
Believe Ballroom" med Nat King Cole?

Sen kom Ekéus in på sitt uppdrag som medlare i Kyrgyzstan (som svenska
"språkvårdare" envisas med att kalla Kirgisistan).

Han gjorde då en beskrivning av Stalins politik i Centralasien som en
klassisk imperialistisk politik att "söndra och härska". Det är helt fel.
Gränsdragningen mellan sovjetrepublikerna följde helt etniska linjer och
syftet var att dessa folk skulle utvecklas till riktiga nationer, efter
att ha levat i mer eller mindre splittrade feodala stamsamhällen.

Stalins fel var inte detta. Det var ett helt annat, som den store
ryske orientalisten Barthold påpekade - och modgt varnade för. Felet var
att tillämpa det europeiska nationsmönstret på den asiatiska
verkligheten där statsbildningar i de flesta fall (Indien, Kina,
Afghanistan etc) är mångnationella.

Kyrgyzstans expresident kallade Ekéus i hastigheten Bikajev, vilket ska
vara Bakijev. Men det kanske inte spelar någon roll när man tillbringat
en stor del av sin karriär i en trygg västlig miljö.
Stefan Lindgren