FiB

29 maj 2011

Gorkij och Lenin

SVT:s italienska dokumentär om Gorkij och Lenin på Capri var välgjord
och lyckades i mycket återskapa de förväntansfulla stämningarna efter
den första, misslyckade ryska revolutionen 1905.

Men där fanns förstås också politiskt korrekta angrepp på den "extremt
dogmatiske" Lenin.


Vittorio Strada, en mycket framstående slavist och Dostojevskijexpert,
försökte vrida temat till ett fördömande av Lenin och ett prisande av
Aleksandr Bogdanov, som framställdes som en överlägsen rival till Lenin.

Han fick mothugg ev en historiker som visade att Lenins kritik av den s
k Capriskolan var rationell och inte dogmatisk.

Man behöver inte veta så mycket om Bogdanov för att förstå att han var
av en annan kaliber än Lenin. Han flackade mellan olika filosofiska
läror för att till sist ta avstånd från filosofi över huvud taget som
endast "idoler och fetischer".

1908 tillhörde han "ultimatisterna" som vägrade bedriva arbete i den
ryska duman, alltså samma ultravänsterlinje som t ex Sylvia Pankhurst i
Storbritannien stod för.

Bogdanov lär däremot ha varit en skicklig läkare och gerontolog och
tjänade plikttroget revolutionen till sin död 1928.

Tillräckligt mycket framkom för att en uppmärksam tittare skulle få en
uppfattning om hur känsligt Lenin lirkade med Gorkij för att han inte
skulle gå bort sig i bl a sin flirt med kyrkan.

"Den religiösa tron är det mest genuina uttrycket för folkets känslor",
påstås Gorkij ha sagt. Det är möjligt.

Men vad Lenin vände sig mot, och som inte riktigt framkom i programmet,
var Gorkijs idéer om att man skulle kunan reformera den dåvarande
rysak-ortodoxa kyrkan, som i allt underordnades tsarmakten. Gorkij hade
en idé om att samla de "progressiva" prästerna, som Lenin ansåg
orealistisk.

Dokumentären gör slutligen ett märkligt hopp från 1914 fram till
oktoberrevolutionen 1917. Varför?

Det som hände vid första världskrigets utbrott visar Lenins storhet.
Rakryggad höll han som en av Europas få socialdemokratiska ledare fast
vid det heliga löfte man gett varandra att inte tillåta att
arbetarklassen i olika länder skulle börja slakta varandra. Man varnade
för "folkmordet" som de härskade planerade (Begreppet hade då en helt
annan och betydligt mer relevant betydelse än dagens manipulativa
användning av begreppet, som förevändning för olagliga interventioner
och olika bombkrig).

Men Gorkij föll för tsarens krigspropaganda och skrev i september 1917
på ett upprop tillsammans med Ivan Bunin och andra författare, ett
upprop som gick ut på att rädda civilisationen från det "tyska barbariet".
Lenin tillrättavisade Gorkij strängt i "Social-Demokraten" och Gorkij
besinnade sig, vilket också visar hans storhet. Efter ett klavertramp
under trycket av krigshysteriska stämningar återupptog han den linje som
han och bolsjevikerna både tidigare och senare drev mot kriget, att
vägra delta i "fosterlandsförsvaret" och verka för det egna landets
nederlag i kriget.

Du som missade filmen kan gå till http://svtplay.se/t/102869/k_special

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.