FiB

9 november 2011

Framme!

UD:s löpare till Riksdagen kom fram vid 17-tiden onsdag efter nära två
dygns löpning från Arvsfurstens palats med Afghanistanpropositionen.

Regeringen offrar några plutoner för att rädda ett ruttet krig!



Nyckelformuleringarna i propositionen är dessa:

Slutdatum för den landsomfattande transitionsprocessen är satt till
slutet av 2014, men den enskilda transitionen av provinser och distrikt
är svårare att tidsbestämma. 

Samtidigt som transitionen har inletts har Nato påbörjat planering för
en eventuell närvaro efter 2014 baserad på ett långsiktigt partnerskap
med Afghanistan. Det förutsätts att de afghanska säkerhetsstyrkorna
kommer att fortsätta att åtminstone ha behov av fortsatt internationell
utbildningskapacitet efter 2014, samt finansiellt stöd och någon form av
stöttande operationell kapacitet. Sedan sommaren 2011 pågår ett arbete
inom Natohögkvarteret, i vilket Sverige genom sin representation är
delaktigt, att utforma en uppdaterad strategi för ISAF-insatsen fram
till 2014. Detta arbete är tänkt att vara slutfört till april/maj 2012
och ska också innehålla grunden till en vision för hur ISAF/Nato
eventuellt ska verka i Afghanistan bortom 2014.

Inriktningen av det svenska engagemanget i ISAF är att Sverige
sommaren 2014, om så efterfrågas, bidrar i form av en ren
utbildningsinsats om 200 personer, inklusive instruktörer och de stöd-
och skyddsfunktioner som utbildningsinsatsen behöver. Annan militär
verksamhet kommer då att vara avslutad.

Vid utgången av 2012 ska den nuvarande svenska militära insatsen ha
reducerats med ca 100 personer, för att uppgå till ca 400 personer på
plats i Afghanistan. Därutöver tillkommer den svenska helikopterenheten,
bland annat bestående av två räddningshelikoptrar för medicinsk
evakuering.

Under år 2013 ska en fortsatt anpassning av bidragets numerär och
inriktning ske. Förmågan att lämna utbildningsstöd ska stärkas, och
förmågestödet till ANA successivt avvecklas, i syfte att förbereda för
perioden från sommaren 2014 då Sverige endast ska utföra
utbildningsinsatser.
Vad kan man säga om detta?
1) Den svenska regeringen och de röd-gröna följer Vita huset till punkt
och pricka.

2) Slutpunkten 2014 är - förutom att den kommer 12 år för sent -
synnerligen dunkelt formulerad. Tolgfors och Bildt vill hålla öppet för
ett förlängt militäräventyr.

Tillspetsat kan man säga att de offrar några plutoner för att rädda
krigsdeltagandet.

3) Oppositionen har inte lyckats hävda en självständig svensk ståndpunkt,
utan modaliteterna görs fortfarande beroende av Nato.

4) Det finns inga konkreta signaler om övergång till civil hjälp. "Det
svenska stödet via biståndsstrategin bör kunna öka under de kommande
åren fram till 2014. Det långsiktiga stödet uppgick under 2010 till ca
520 miljoner kronor." Det betyder att på varje biståndskrona går fyra
kronor till krigsdeltagandet. Skamligt. Dessutom är det uppenbart att
ännu mer av biståndet ska spännas bakom den militära vagnen.

Att rösta för förlängd ockupation av Afghanistan är att godkänna
ett brott. "Den allvarligaste förbrytelsen" för att citera den norske
juridikprofessorn Ståle Eskeland.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.