FiB

9 februari 2012

Nästa krig Iran?



Dom säger att krig är Guds sätt att lära amerikanerna geografi. 75 % av amerikanerna kan inte peka ut vare sig Iran eller Israel på kartan.
Men man kan vara säker på att Pentagons generaler just nu studerar Irans geografi och i synnerhet Hormuzsundet.

Läs Stefan Lindgrens tal i Rinkeby 28/1 om krigshotet mot Iran.
Hormuzsundet är bara 45 km brett. All trafik på inväg måste passera Irans territorialvatten i en knappt 3,2 kilometer bred farled. Eftersom 40 procent av världens olja passerar Hormuzsundet är det ett skräckscenario för väst att Iran ska stänga sundet. Var tionde minut passerar en oljetanker.
Men iranierna tänker inte huvudlöst kasta sig ut i krig. Utrikesminister Ali Akbar Salehi ledning har sagt att en stängning av Hormuzsundet kan bli aktuell "om sanktionerna intensifieras".
Iran kan lätt ersätta bortfallet av europeiska kunder - nu när EU anslutit sig till USA:s blockad - men om västmakterna skulle försöker hindra Irans oljeexport till andra länder eller pressa andra gulfstater att öka sin export för att ersätta Irans export, kan Irans hot bli aktuellt. Och det bör tas på största allvar. Redan störningarna under kriget Iran/Irak ledde 1980 till att priserna tillfälligt femdubblades.
Skulle då Iran i ett skärpt läge ha rätten på sin sida? Det finns något i folkrätten som heter "innocent passage", oskyldig passage som ger alla länder rätt att trafikera Hormuzsundet även över iranskt territorialvatten. Men det förutsätter, och jag citerar, att denna passage "inte är till förfång för freden, god ordning och kuststatens säkerhet".
I Genèvekonventionen om territorialvatten från 1958 heter det att kuststaten får ta "nödvändiga steg i sitt territorialvatten för att förhindra passage som inte är oskyldig". Den får "tillfälligt inställa den oskyldiga passagen av utländska fartyg "om sådant inställande är viktigt för försvaret av dess säkerhet". Där framgår också att kuststaten har rätt till inspektion av de främmande fartygen för att verfiera att passagen är oskyldig.
Allt detta är naturligtvis paragrafer som USA ger blanka fan i.
Med USA och Iran är det som med vargen och lammet i Krylovs fabel.
Vargen söker förtvivlat efter ett lagligt skäl att äta upp lammet, men lammet argumenterar skickligt.
Till sist säger vargen:
- Du är skyldig redan i det att jag är hungrig.
Redan i det att Iran tänker försvara sig mot angrepp är det skyldigt i USA:s ögon. Mera legitimitet än så behöver inte USA för att slå till.
Den officiella förklaringen är att USA och EU kräver ett stopp för Irans upparbetningsanläggningar.
Att Iran verkligen skulle ha ett kärnvapenprogram saknar man bevis för.
Men alla förstår att Iran gärna på något sätt skulle vilja utjämna balansen i Mellanöstern där Israel f n är enda kärnvapenmakt, med 200 kärnvapen i förråden.
Det som skett i Libyen skickar dessutom ett tydligt meddelande till Iran. Gadaffi försökte samarbeta med väst och överlämnade all kärnteknik till USA 2008. När USA var säkra på att Libyen var avrustat slog det till.
Frivilligt överlämnande av kärnteknik straffas med döden och militärt krossande.
Därför försvarar Iran sitt kärnprogram, som det har rätt till. Även om Iran inte har konkreta planer på att skaffa sig kärnvapen vill det som många andra länder tillhöra tröskelstaterna, som vid behov kan bygga en bomb. Därvid skiljer sig inte Iran från Schweiz, Sverige, Kanada, Japan, Egypten, Taiwan, Argentina, Brasilien, Sydafrika…
Ska USA bomba dem alla?
Det är en historisk ironi att det var USA som 1967 sålde den första kärnreaktorn till Iran och därmed startade det iranska kärnteknikprogrammet. Men då styrdes Iran av "våran skurk", shahen.
Den senaste tiden har krigshotelserna haglat mot Iran. Israel har talat öppet om att bomba Natanz och andra kärnforskningsinstallationer i Iran.
Sannolikt är Israel och/eller USA skyldigt till mord på fem iranska kärnfysiker.
De republikanska presidentkandidaterna i USA tävlar i krigsretorik. När kongressen röstade igenom Obamas embargo mot Iran i december var det ingen som röstade emot i senaten och färre än ett dussin i representanthuset.
Men som Hans Blix påpekar är Irans kärnteknik inget som går att bomba bort. Bombningar kan på sin höjd försena iranierna.
* * *
En lärdom från USA:s tidigare krig är att de alltid börjar i media.
I fallet Afghanistan lyckades man skapa en myt om att invasionen handlade om att befria kvinnorna, att låta barnen gå i skola, införa demokrati.
I fallet Irak demoniserades diktatorn Saddam och man byggde upp lögner om de förintelsevapen han satt på och som när som helst skulle drabba oss.
I fallet Iran uppmanas vi att stödja ett regimskifte bort från en medeltida prästregim till ett upplyst och modernt styre – som på shahens tid då tortyren var garanterat sekulär.
Men krigen handlar inte om detta. Befrielsen kan inte komma genom stormakternas bombarmador.
"Varje folks befrielse måste vara dess eget verk", sa Olof Palme, (och innan honom Karl Liebknecht, en av de få tyska socialdemokrater som gick emot mot krigsanslagen 1914, och senare mördades av högern.)
För att förstå ett kommande krig USA-Iran måste man lyfta blicken och se det historiska sammanhanget.
Ställ dig själv några enkla frågor:
Vilket land är det enda i världen som använt kärnvapen med 150-200 tusen döda till följd?
Vilket land satsade i fjol 56 miljarder dollar på kärnvapenrustningar, mer än resten av världen tillsammans?
Iran har aldrig angripit USA, Iran har inte angripit något annat land på 200 år, men USA genomförde 1953 en CIA-kupp i Iran som störtade den lagligt valda regeringen och lade oljerikedomarna i händerna på BP USA:s "sju systrar", de största oljebolagen.
Under det långa kriget Iran-Irak, som kostade mer än en halv miljon människoliv, stödde USA Irak och angrep Irans flotta militärt. I juli 1988 sköt USA-flottan ner ett Iranskt passagerarplan nära Hormuzsundet med 290 människor ombord som alla omkom.
Idag vet vi också att USA legat bakom terroristdåd i iranska Baluchistan… USA skickar in drönare och agenter och har eventuellt tillsammans med Israel mördat fem iranska kärnfysiker.
USA:s politik mot Iran stinker av imperialistiska motiv. Inga twitter och facebookkampanjer i världen mot "de reaktionära mullorna" kan dölja detta.
* * *
Vi vet inte om det blir krig även om krigsmolnen hopar sig för varje dag. Men vi måste bygga upp en beredskap och försöka hejda den svenska regeringen, som varit aktiv för att driva igenom EU:s sanktioner, från att gå med i ett krig. Oljemannen Bildt vill ogärna missa ett oljekrig.
Opinionen mot ett nytt krig i Mellanöstern måste börja byggas redan nu. Vad vore bättre än om detta möte kunde bli ett avstamp för det.
Ovanstående är ett tal jag höll i Rinkeby Folkets hus 28 januari när Cynthia McKinney var i stan.
Cynthia McKinney, i tolv år kongressledamot för delstaten Georgia USA, ögonvittne i krigets Tripoli, var huvudtalare på mötet vars huvudtema var Libyen - lögnerna och kriget. Cynthia finns rikligt dokumenterad på Youtube och är stående medarbetare i Global Research, se bl.a.

http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=28807.

På mötet talade även Erik Göthe, se

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.