FiB

31 juli 2012

Fel tänkt om bostadssegregation

Svenska dagbladet hade idag tisdag ett stort uppslaget material om
gentrifiering och bostadssegregation i Stockholm.
Det redovisades statistik som tycktes visa att de rika männiksorna
alltmera klumpar ihop sig i områden som Ålsten och Södra Hammarbyhamnen
och tränger ut de fattiga till Kista, Vårberg och Sätra.
Man ser framför sig hur flyttlassen går.

Men bilden är troligen helt fel.
I själva verket säger statistiken ingenting av det slaget. Den säger
bara att inkomstklyftorna ökat, vilket vi vet är ett resultat av 1. den
förda skattepolitiken 2. "smittan" från näringslivet, där
ökade inkomstklyftor odlas som något fint och värdefullt i sig.
Enligt OECD har den rikaste tiondelen av det svenska folket fått
inkomstökningar på 2,4 procent de senaste 30 åren medan den fattigaste
tiondelen i genomsnitt bara  fått inkomstökningar på 0,4 procent om
året.
På 20 år innebär det inkomstklyftan mellan grupperna (mätt som den
rikatste tiondelens inkomster dividerat med den fattigastes) har ökat
med 48 procent, på 30 år har klyftan ökat 81 procent.
Det ligger inte så långt från SvD:s redovisade statistik, där de rikaste områdena
blivit c:a 20 procent rikare än genomsnittet och de fattigare c:a 20 procent
fattigare än genomsnittet.

De ökade klassklyftorna beror alltså inte främst - och kanske inte alls - på att
fattiga flyttar ut och rika in.
Sannolikt släpar bostadssektorn fortfarande till stor del efter och
återspeglar tidigare epokers sociala tänkande. Den är ännu mycket mer
jämlik än samhället i övrigt.

Samhällskritik är bra, men den måste adresseras rätt.
Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.