FiB

26 juli 2012

Ska USA utrusta al-Qaida med C-vapen?












I Israel sprids nu propaganda att Bashar al-Assad står redo att sätta in kemiska stridsmedel. Allmänheten utrustar sig med gasmasker.
 
Just nu kan man på Voice of Russia lyssna till en intressant diskussion (på engelska) om Syriens kemiska vapen.


http://m.ruvr.ru/data/2012/07/24/1299745313/24072012_BrendanCole_SyriaDiscussion.mp3


Syriens fiender har de senaste dagarna lyft upp denna fråga, precis som
skdde under förspelet till Irakinvasionen 2003.

Guardians veterankorrepsondent Jonathan Steele och Mellanösternforskaren
Sharmine Narwani menar att detta först och främst är ett led i
interventionisternas "perception building" (vi skulle väl kanske säga
mytbildning).

Det vill säga man vill skapa bilden av en regim på fall som i sin
desperation kan tänkas använda kemiska stridsmedel mot den egna
befolkningen. Att verkligheten inte stämmer med västmallen stör
bara pedanterna som Voltaire.Nets utsände som i dagarna rapporterar att
i stort sett alla strider tystnat i Damaskus.
 (Video: Damascus, the volcano has been extinguished)

I ett visst läge kan utländsk intervention vara enda sättet att
förhindra detta, menar USA/Israel.

Men Syriens medgivande i veckan att landet har kemiska stridsmedel
är snarast ett sätt att tala om för omvärlden att det är bästa att sluta
gunga båten. Så länge regimen sitter har den kontroll över dessa vapen.
Men vad skulle hända om al-Qaida kom över dem?

Syrien har uppenbarligen skaffat sig C-stridsmedel mot en tänkt
israelisk invasion (Israel ockuperar fortfarande Golanhöjderna som
tillhör Syrien), och inte heller Israel har ratificerat konventionen om
C-stridsmedel. USA, som skriker högst, är ett av de fyra länder i
världen som har deklarerade innhev av kemiska stridsmedel, och
anklagelser om att sådana använts i Afghanistan har inte undersökts till
fullo. USA har dock, liksom Syrien, undertecknat Genèveprotokollet
om kemiska vapen, som innebär förbud mot att vara först med att
tillgripa dessa vapen.

Brendan Cole leder diskussionen med Jonathan Steele;
de brittiska mellanösternforskarna Nadim Shehadi och Sharmine Narwani
och chefen för Centrum för Mellanösternstudier i S:t Petersburg,
Ryssland,  Gumer Isaev.

Stefan Lindgren


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.