FiB

16 augusti 2012

Liknar läget 1914?

Europeiska arbetarpartiet, "Ny solidaritet" och Lyndon LaRouche är begrepp som får de flesta på vänsterkanten att rynka på ögonbrynen. Jag delar misstron mot detta "arbetarparti" finansierat av en excentrisk amerikansk miljardär.

Det hindrar inte att LaRouches anhängare ibland gör intressanta analyser. Som i den här skrivelsen om Syrien och hotet om ett nytt världskrig.

Utvecklingen av de svenska relationerna till både Syrien och Vitryssland visar att Sveriges utrikespolitik har hamnat i en krissituation som kräver ett omedelbart inkallande av Utrikesnämnden.
1) Sveriges television visade den 1 augusti massakern [1] på femton ledande medlemmar av El-Berrifamiljen i staden Aleppo, bland dem en parlamentariker, utförd av jublande medlemmar av den s.k. Fria syriska armén.
2) Dagen efter rapporterade Ekoredaktionen att president Obama auktoriserat CIA [2] att ge stöd till samma "rebeller". USA säger sig inte själva ge direkt vapenhjälp men det görs genom allierade, berättade Ekoredaktionen och fortsatte: "USA ska också samarbeta med Turkiet, Saudiarabien och Qatar i en bas i Adana i södra Turkiet där kommunikationsmateriel och militärt stöd till Assadmotståndarna fördelas."
3) Den 10.8 rapporterade Sveriges television även om den brittiska regeringens stöd till "rebellerna" [3].
Dessa tre uppgifter, som nu slutligen trovärdigt fastslås, slår omkull hela grundvalen för den svenska Syrienpolitiken, som är att den syriska regeringen är i en konflikt med en rebellrörelse av syrier för syrier. Det står nu klart att Sverige stöder en hittills hemlighållen attack av stormakter på Syrien, igångsatt utan stöd av FN-systemet och direkt motverkande den fredsplan Kofi Annan verkade för. Sverige har här hamnat på samma sida som terrorister, vilka vi på andra ställen i världen bekämpar som våra fiender. Med flygförbudet har våra sanktioner riktats mot det syriska folket och våra egna strandsatta medborgare.
Detta försök att fälla Syriens regering från västvärldens och dess allierades sida innebär en konfrontation med Ryssland, Kina och stora delar av Tredje världen, vilka håller fast vid FN-stadgans och Westfaliska fredens grundläggande begrepp om nationell självständighet och frihet från väpnade attacker från utländska makter. 

Denna konfrontation gör att den militära spänningen i världen stiger till i nivå med det kalla krigets dagar. Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg Försvar och Säkerhet
hade den 9.8 ett inlägg med rubriken
"Detta är inte rebellen vi sökte" [4] och beskriver hur västvärlden idag är allierad med extrema, våldsinriktade "jihadister" i både Nordafrika och Mellanöstern. Uppspelet av stormaktsstridskrafter i området beskrevs i inlägget "Syrien allt längre från fred" [5] den 3.8 så här: "I de yttre banorna börjar nu Medelhavet bli fullt av örlogsfartyg. Den ryska styrkan befinner sig söder om Kreta, men är ännu inte samlad i sin helhet. Kina har anlänt med två fartyg för att 'vänja Medelhavet vid nya förhållanden' som det heter i den interna kinesiska rapporteringen. Parallellt med detta genomför fyra fartyg ur indiska flottan örlogsbesök i Israel. Nato genomför Active Endeavor för fullt i östra Medelhavet. Det är nästan som att se spelet Civilization utspela sig, fast i verkligheten. Nu krävs det att några aktörer höjer sig över mängden..."

Krigsvetenskapsakademins blogg jämförde redan i november situationen med uppspelet till första världskriget [6].  Det som talar för det är de stora block av länder som nu står mot varandra, där minsta gnista i skärningspunkterna, likt skottet i Sarajevo, kan utlösa storkriget. I Israel förs en öppen debatt för och emot en väpnad attack mot Irans urananrikningsanläggningar. En sådan attack skulle omedelbart ställa mänskligheten inför dess största existenskris någonsin, eftersom den enorma kärnvapenkapacitet USA samlat utanför Iran är långt större än vad som skulle kunna behövas mot Iran, dvs den är även riktad mot Ryssland och Kina. Enbart att diskussionen i Israel förekommer och att president Obama fortsätter att förse Israel med utrustning för att kunna genomföra en sådan attack och just genomför en storövning tillsammans med Israel om antirobotförsvar mot iranska motattacker, visar hur nära världen har kommit ett kärnvapenkrig.

Sveriges konflikt med Vitryssland måste ses mot bakgrund av ovanstående militärpolitiska läge om svenska befattningshavare överhuvud taget skall kunna göra sig en föreställning om de reaktioner Sveriges politik mot Vitryssland möter. I den tillspetsade militära situationen blir det förståeligt att Vitryssland prioriterar sitt militärsamarbete med Ryssland för att försvara sina gränser. Det svenska PR-företagets inflygning över vitryskt territorium har militära aspekter som inte kan bortses från, hur oskyldig nallebjörnsaktionen än verkar. En sådan inflygning är ett test på Vitrysslands militära beredskap och övervakningssystem, som kan ge mycket värdefull militär information. Det går inte att bortse från Vitrysslands territoriella suveränitet, som den svenska statsledningen gör i detta fall. Om någon svensk myndighetsperson på något sätt varit inblandad i detta "PR-uppdrag", måste konsekvensen bli mycket allvarligare än för Tillväxtverkets restaurangräkningar.

Vad gäller det svenska stödet till den vitryska oppositionen, må sådant stöd vara tillåtet enligt Tony Blairs doktrin om "rätten" till humanitära interventioner, men den doktrinens absurditet framgår tydligt om man tänker på hur det skulle uppfattas av svenskar om även Vitryssland utnyttjade denna "rätt" till att betala svenska organisationers regeringsopposition. Sverige har ett ansvar att upprätthålla principen om icke-inblandning i sin egenskap av skyddsmakt tillsammans med Frankrike för den med oändligt stora svenska uppoffringar ernådda Westfaliska freden - Sveriges största gåva till mänskligheten - som etablerade principen att både små och stora nationer har samma rätt till sin frihet och dessutom i fredens intresse skyldighet att hjälpa varandra.

I Sverige är det Utrikesnämnden som har uppgiften att "höja sig över mängden" för att säkra fred och utveckling i utrikesrelationerna. Där koordineras utrikespolitiken mellan Regeringen och Riksdagen under ordförandeskap av statschefen. Det är det forum där Sveriges politiska ledning kan mötas och omedelbart rätta till den nuvarande utrikespolitikens krisläge. Därför måste Utrikesnämnden omedelbart inkallas!
Läs Lyndon LaRouches inledande inlägg om världsläget till ett möte med diplomater i Washington den 2.8 här [7](på engelska)

Läs mer på svenska om bakgrunden till Syrienkriget i västvärldens finanskris och hur finanskrisen (och därmed världskrigshotet) kan lösas på http://www.larouche.se/britternas-stora-eurasiska-krig [8]
Se talet "Försvara nationalstaten eller var en imperieslav i evighet" av Hussein Askary vid Schillerinstitutets möte i Köpenhamn den 23 juli 2012 (på engelska) Del 1. Presentation 56 min, Del 2. Diskussion 56 min  här [9]

See the LPACTV video "Syria: What are the forces at play in the world today?" 47 min http://larouchepac.com/syria [10]

Se videon "Den nuvarande situationen i Syrien och de internationella aspekterna" En diskussion på arabiska mellan Hussein Askary, ledare för LaRoucherörelsen i Sverige - EAP och Mellanösternredaktör för tidskriften Executive Intelligence Review, tillsammans med Muhammad Mahfoud, ordförande för den Dansk-Syriska föreningen om dagens sitation i Syrien, om det stora spelet landet nu kastats in i och vad som kunde vara det framtida perspektivet för Syrien och hela regionen. Se videon (45 minuter) på http://www.larouche.se/eaptv [11]

Länkar:
[1] http://www.svt.se/nyheter/varlden/grova-overgrepp-av-rebeller-i-syrien
[2] http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6379&artikel=5215819
[3] http://www.svt.se/nyheter/varlden/brittisk-ger-utrustning-till-syriska-rebeller
[4] http://krigskonster.blogspot.se/2012/08/is-not-rebel-you-are-looking-for.html
[5] http://krigskonster.blogspot.se/search?updated-max=2012-08-04T08:01:00+02:00&max-results=3
[6] http://larouche.se/nyheter/2011/11/24/svenska-militarer-oroliga-for-varlsdkrig
[7] http://larouchepac.com/node/23558
[8] http://www.larouche.se/britternas-stora-eurasiska-krig
[9] http://www.larouche.se/artikel/defend-the-principle-of-the-nation-state-or-be-a-slave-to-empires-forever-0
[10] http://larouchepac.com/syria
[11] http://www.larouche.se/eaptv


2 kommentarer :

  1. Ja och nej, skulle jag vilja säga. Vi lever i en annan tid nu: http://www.dagsavisen.no/nyemeninger/alle_meninger/cat1003/subcat1010/thread252224/

    Även om mycket stod illa till 1914 och det gör det även i dag, är tiden en annan och läget ett annat. Vi lever under postmoderna förhållanden. Vi har samma ekonomiska system i Västvärlden, Kina, Indien, Ryssland, Saudi-Arabien osv. Bakom motsättningar ligger ej längre idealism (även om Västvärlden gärna försöker ge det intrycket när man gör angrepp för att kontrollera Libyens olja osv.), utan blott strategiska bedömningar.

    Vi är nu även i atomåldern, som nog är rätt mycket kopplad till just postmodernismen.

    Just postmodernismen skulle nog kunna vara något som skulle kunna tala för att ett världskrig skulle kunna starta. Fast kan ett världskrig med kanske till och med atomvapen starta utan att postmodernismen och det kapitalistiska systemet brakar ihop?

    Även om de flesta i Västvärlden kan sägas leva i en postmodernistisk trans, tror jag nok att eliten som styr våra skendemokratier nog inte sätter sina ekonomiska intressen på spel på ett sådant sätt. Dels är nuvarande eliten mer lierad än 1914, de rika i till exempel Tyskland är betydligt mindre bundna emotionellt osv. till Tyskland som då och Ryssland blev ju nyss med i WTO och har mycket täta band med EU, det finns en internationell elit som är betydligt mindre nationellt bunden än 1914.

    Antagligen är Libyen ett ganska bra exempel: När Ryssland och Kina insåg att det var kört, lät de Västvärlden bomba och döda tusentals och åter tusentals civila. Vi lever helt enkelt i en värld där allt reduceras till strategiska överväganden där man låter sådana saker hända när de händer, de rika i Kina vet ju att även de kommer att kunna tjäna pengar även på den nuvarande situationen i Libyen, del av samma ekonomiska system som Kina är osv.

    Med andra ord: Skillnaderna överväger likheterna skulle jag vilja säga i förhållande till 1914 och ett världskrig.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr Michel tror jag att en tänkare som legat nedfryst sedan 1918 skulle ha större möjligheter att förstå världen av idag än den som i likhet med oss hjärtvättats i de moderna nmyterna, t ex den du anför att dagens eliter till skillnad från gårdagens inte är "nationella". Poängen är att varken nu eller då var de "nationella" i sig; i sin profitjakt använde de nationen och sökte utvidga sina resp. nationella sfärer. Detsamma ser vi idag, kapplöpningen om Arktis, rivaliteten längs olje- och gaslederna. EU är i mångt och mycket ett genomförande av Neuropa. Bryssel utser regeringar i Sydeuropa, där länderna reduceras till protektorat. Men ditt resonemang är fullt av motsägelser. Å ena sidan är dagens elit upplyst onationalistisk, men å andra sidan mer cynisk än den gamla.... Jag vill nöja mig med att säga att i vissa begränsade avseenden har den blivit smartare.

    Hilsen fra Stefan

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.