FiB

5 augusti 2012

Till Pål Steigan

Jag hade igår den stora förmånen att få sitta i samma panel som Maj
Britt Theorin och Pål Steigan i en diskussion om freden i Degerfors

Här något av det jag hade velat säga men inte hann säga till Pål Steigan.


Pål Steigan är en geunin norsk vänsterman, som på 70 talet byggde upp
AKP-ml till det starkaste kommunistpartiet av det slaget ("maoistiskt"
med en stark förenkling) i Norden. Nu delar han sin tid mellan Italien
och Norge och har nyligen utkommit med en debattbok på svenska
("En gång ska jorden bliva vår", Leopard).

Vad Pål Steigan sa i sin inledning som rev ner stora applåder var
ungefär att kapitalismen går åt helvete i marschtakt - skuldkrisen, den
ekologiska krisen, den ekonomiska krisen (16 miljoner arbetslösa i EU, i
Spanien redan siffror som överträffar 30-talet), samt de bulnande
krigshoten - gör den socialistiska revolutionen till en brådskande
uppgift.

Jag hade inte tillfälle att kommentera det han sa. I mycket håller
jag med honom - det kapitalstiska samhällssystemet med växande klyftor,
djupnande deprsssion etc. - är moget för avskrivning. Det har det varit
länge.

Dessvärre tror jag inte att den socialistiska revolutionen står för
dörren. Men ser vi på vad som hände på 30-talet öppnade det för
arbetarklassen att flytta fram positionerna på en rad områden, för
omfattande reformer. Det är alltså förhastat att säga att
reformismen uttömt sina möjligheter. Tvärtom har den fått en fet chans till
comeback.

Även idag bör en vänsterpolitik gå ut på att
formulera krav på grundläggande reformer, strukturreformer, som
är genomförbara här och nu, samtidigt som man bedriver forskning,
folkbildning, bred debatt om vilket samhälle vi ska ha i framtiden. Hur
skulle ett modernt socialistiskt samhälle kunna se ut?

Men sen är jag också oenig i delar av den konkreta beskrivningen av
kapitalismens kris.

Skuldberget är i sig inte ett oöverkomligt problem. Skulder motsvaras
alltid av någons tillgångar. Att "skuldberget" ökar kan i sig vara ett
tecken på att vi blivit bättre på att utnyttja världens kapitaltillgångar,
att mobilisera ledigt kapital till lönsamma projekt.

Att USA just nu lånar upp i rekorddtakt är faktsikt en bra affär för USA,
eftersom de lånar upp till praktiskt taget nollränta (ibland rentav
till negativ ränta) och då kan släcka gamla skulder med billiga nya
pengar. Antagligen är USA:s skuldsituation besvärlig nog ändå, men
länge som omvärlden är beredd att hålla USA-papper som inte ens
ger någon avkastning, så är situationen hanterlig. Mycket av skrämselpropagandan
om USA:s skuldberg har för övrigt en konkret måltavla och det är att
hindra Obama från att vidta några som helst åtgärder mot krisen.

Evert Larsson från Värmland invände mot Steigan att det är bankernas möjligheter att
expandera penningsmängden som är boven, men det är också fel, eftersom
de möjligheterna är rätt strängt begränsade, i vart fall i svensk
lagstiftning (några få procent). Hur som helst är det inte mindre penning-
mängd som behövs just nu, utan snarare tvärtom, att kasta in likviditet som kan få fart
på hjulen.

Beträffande den ekologiska krisen är den ett faktum. Jag hör från
Novosibirsk att vattenflödena varit ovanligt låga. Det är klimatkrisen
som redan gör sig påmind. Läs Mark Lynas senaste "Guds utvalda art"
(Ordfront) som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar.

Jag tror Lynas, som miljörörelsen nu betraktar som "avfälling" har
rätt på en punkt, och det är att miljörörelsen måste
anamma kärnkraften, inte villkorslöst - inte i jordbävningszoner, men
det är hur som helst det enda alternativet till oljan.

Oljan ser inte ut att peaka i morgon utan oljeshejkerna kan fortsätta
att pungslå oss så länge huvudalternativet - kärnkraften - är i malpåse.
(Lynas har andra idéer om t ex privatisering av världens vattenresurser
som jag inte allas delar.)

Men på en punkt är jag hur som helst rörande enig med Steigan, att det finns
ett obestridligt samband mellan kriser och krig.

När krisen slog till 1929 märktes genast en satsning i Storbritannien på
örlogsflottan, en satsning som sedan accelererades 1933, då även
Tyskland som praktiskt taget saknat flotta före 1930 hakade på och började
rusta sin flotta, för att inte tala om de andra vapenslagen. De
halvhjärtade keynesianska instaserna i USA ledde inte till att
depressionen hävdes förrän 1939 då andra världskriget började i Europa (i
Asien hade det hållit på sedan 1931).

Men inte heller detta var någon mekanisk process. Om världskrisen hade
hävts med samhällsnyttiga reformer i tillräcklig skala, hade
militariseringen och vägen in i kriget inte tett sig som enda utvägen.

Ja, imperialismen är kapitalismens högsta stadium och imperialistiska
omfördelninsgkrig är en ofrånkomlig följd av den moderna kapitalismen.
Men det får inte uppfattas som att krig i varje enskilt fall och läge är
oundvikligt.

Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Hei Stefan!

    Takk for en interessant konferanse i Degerfors. Og takk for kommentar. Det var synd vi ikke hadde mulighet til å diskutere dette under konferansen. Jeg har en del svar til dine innvendinger, men det vil jeg komme tilbake til. I første omgang er jeg glad for at du prioriterte å skrive et raskt innlegg.

    kameratslig hilsen
    Pål

    SvaraRadera
  2. Pål Steigan har svarat på mitt inlägg, se

    http://psteigan.wordpress.com/2012/08/06/etter-degerfors-svar-til-stefan-lindgren/

    /Stefan Lindgren

    SvaraRadera
  3. Hej Stefan
    Du var snabb till en kommentar, roligt. Eftersom du komenterar mitt inlägg så kanske vi skall göra ett försök till meningsutbyte. Mitt inlägg var inte förberret därför opedagogiskt. Dock din invänding härovan tycker jag missar hela grejen med en pänningreform. Men först, du har helt rätt i att den inte är till för att ersätta kapitalism med något annat politiskt-ekonomiskt system. Eftersom du också förstår att även om kapitalismen står inför en avgjörande kris finns ingen struktur förbredd för att ta över detta gistna skepp.
    Det pågår en mycket livaktig diskussion om vårt penningsystem och försök från folk att få tillstånd en diskussion med gamla vänsterrävar görs. Dessvärre blir diskussionen ganska ensidig, gamla marxister har ju en förkärlek att slå i gamla böcker istället för att föra en diskussion om en gemensam verklighet. Ditt inlägg ovan har som väl är inte detta kännemärke.
    Jag förstår din kommentar ovan om man inte ser att bankernas makt över penningsystemet är ett problem. Men som det nu är uppbyggt är penningmängden skapad genom offentlig och privat skuld och kan bara ökas genom att viljan till skuldsättning ökar. Avbetalning betyder en minskning av pengar i cirkulation och leder därför till depression, och du har helt rätt det är en utökning av penningmängden som behövs. Det som hänt sedan Nixon kapade bandet till guldet är inte minst att de digitala pengarna sedan dess fullständigt tagit över ekonomin och gjort bankernas kontroll av världsekonomin i det närmaste total. Bara denna omständighet borde få marxister att resa raggen och sporra till åtminstone lite nyfikenhet. Skuldekonomin som är orsaktat av penningsystemets konstruktion - dvs bandet mellan penningmängd och skuld - blir alarmerande om du studerar hur skulden just ökat exponensiellt sedan 1970-talet. Skuldavskrivningar föreslås men de blir bara tillfälliga lindringar om några år kommer ytterligare avskrivningar att behövas. Eftersom skulden ökar exponensiellt kommer behovet av skuldavskrivningar bli allt mer frekvent.
    Steven Keen har diskuterat frågan om bankernas roll i finanskrisen med P. Krugman, eftersom du översatt hans bok är följande länk kanske av intresse.
    http://www.dailykos.com/story/2012/06/11/1098890/-Krugman-vs-Keen-Rhetoric-vs-Reality.

    Hälsningar Evert Larsson

    SvaraRadera
  4. Evert!
    Det finns många intressanta ekonomiska debatter just nu, mer än man hinner sätta sig in i. Men eftersom jag å jobbets vägnar varit i närkamp med två ledande amerikanska nykeynesianer - Krugman och Stieglitz - vill jag ta tillfället att säga att det finns intressanta skillnader. Krugman säger inget om krigen, medan Stieglitz är en ledande kritiker. Stieglitz är också mer jordnära när han söker konkreta lösningar på bostadsbubblorna - bl.a. studerar han Danmark där han menar att man kan lära mycket. Han har konkreta förslag på vad man ska göra med "plastpengarna" etc. Vad vänstern skulle behöva är ett rejält genomarbetat krisprogram. Stieglitz är en bra utgångspunkt.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.