FiB

26 augusti 2012

Vad Stefan Löfven bör göra

Tyvärr är det mycket som inte fungerar hos socialdemokarterna: vädret,
mikrofonerna, själva tilltalet är omständligt och antikverat.

Dessutom var ju den politiska inramningen för Löfven i Vasaparken inte
den bästa - minus 4,5 procent i opinionsmätningarna.

Tyvärr ser det ut som om alliansen har en god chans att sitta kvar.

Löfvens försiktiga start har liksom hans rådgivares, bl.a. Magdalena
Andersson (ekonomi), Peter Hultqvist (försvar) och Urban Ahlin
(utrikespolitik), byggt på att lägga sig för alliansen, att passa, i
många viktiga frågor som super-Jas, de s k budgetmålen och förbudet för
kommunerna att underbalansera budgeten - dvs man ifrågasätter inte
behovet av att föra en kontraktiv politik i den största västerländska
recessionen efter 30-talskrisen.

I de utrikespolitiska frågorna är det lika illa. Löfven talade i
Vasparken om att störta diktatorer, och det var sannerligen inte
Hitlery Clinton han syftade på. Nej, politiken är att lägga sig nära...
att bli de nya moderaterna.

På ett sätt förstår jag dem. Det minsta de avviker från
den fastlagda kursen så har de drevet mot sig -
och då är det kört i opinionsmätningarna.
Borgerligheten har vridit om armen ordentligt på social-
demokratin. (Och den har själv i mycket bäddat för detta.)

Men efter två valperioders borgerligt styre borde det finnas skiljande
frågor att mobilisera väljarna på.

Är Löfvens reformering av sjukförsäkringen en sådan? Jag tycker reformen
är ett steg i rätt riktning på så sätt att arbetsgivarna helt bör
skiljas från ansvar för de anställdas sjukförsäkring (ett system som
försvagar de anställdas rättsliga ställning och antagligen också gör
många småföretagare mindre villiga att anställa). Även den första veckan
bör flyttas från företagen.

Men att Löfven tycks utgå från att detta till 100 procent bör vara en
gåva till företagen är märkligt. Det rimliga är ju att
sjukförsäkringsavgiften höjs i motsvarande grad.

Löfvens förslag tycks mera riktat till arbetsgivarna, att få dem
välvilligt stämda, än att mobilisera väljarna. Jag tvivlar inte på att
Löfvens krets skulle tjäna företagens intressen bättre än den nuvarande
regeringen, men räcker det för att vinna val?

Risken är ju att "det enda arbetarpartiet" faktiskt mer och mer
uppfattas som ett sådant.

Och ska man nu ändå klona de nya moderaterna, varför inte först och
främst stjäla arbetslinjen som de (helt oförtjänt visserligen) vunnit
två val på.

Medan alliansen pratat om jobb har ungdomsarbetslösheten klättrat till
28 procent och den generalla arbetslösheten till nära 8. Bara marginellt
bättre än i USA.Göran Persson var den som först släppte iväg
ungdomsarbetslösheten  -  från 5 till 10 procent.

Jag kan inte se att Löfven lägger någon kraft i den frågan. Han bör läsa
Paul Krugmans nya bok "Bankrutt" (Leopard förlag) och bilda sig en egen
mening utan att förlita sig på sina rådgivare. Jag ska se till att han
får det första exemplaret som kommer från tryckpressarna. Nästan alla
ekonomer är smittade av åtstramningstänkandet som orsakat både USA och
Europa ett gränslöst lidande ända sedan 2008.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.