FiB

11 januari 2013

Det frånvarande alternativet















Jag läser på SVT-debatt att Gudrun Schyman manar Annie Lööf att stå på
sig i sina förslag (de handlar om månggifte, fri invandring, avskaffad
arvsrätt mm).

Vad Lööf har gjort är egentligen bara en parallell till vad Fi har
gjort - och krävt större frihet för individen, menar Schyman.

Som jag ser det är reaktionerna mot centerförslaget berättigade. De
uttrycker inte någon moralpanik.

Centerns förslag andas frihetspanik.

Så kallad frihet, företrädesvis individuell sådan och för utvalda minoriteter,
går före värden som gemensam välfärd och barnens rätt.

Skrivningen

"Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva
tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens
tillgångar."

är ju en attack inte bara på den monogama familjen (låt vara att det i
vår kultur utvecklats en form av seriell polygami i en betydande andel av
befolkningen).

Det är också en attack på arvsrätten, som ju inte alls berör de
levandes frihet utan de efterlevandes. Vad man föreslår är att
föräldrar ska få göra vanartiga barn helt lottlösa.

Att månggifte är detsamma som frihet för feodala patriarkaliska
strukturer att utvidga sin makt, tycks inte bekomma vare sig Schyman
eller Lööf. Utan tvekan skulle ju det förslaget underlätta den andra
mest omstridda punkten i förslaget: fri invandring.

I enlighet med centerns vurmande för minoriteterna borde då förslaget
även innehålla något om skydd för den svenska urbefolkningen i
framtiden, någon typ av reservat i glesbygden. Det skulle kunna
ge nya jobb åt centerns kärnväljare!

Svante Nycander påpekade i DN att orsaken till att sådana fenomen som
centerns frihetspanik är att det socialistiska alternativet försvunnit
ur svensk politik.

Schyman är ju f d vänsterledare och frågar nån mig skulle jag vilja säga
att det för närvarande råder i stort sett konsensus i de svenska
politiska partierna om de allmänna synsätt som kommer till uttryck i
c-programmet.

Socialismen har ju visserligen inte varit aktuell - som en omedelbart
förestående möjlighet - i Sverige sedan hungerkravallerna 1917, men som
synsätt, som ideologi och långsiktigt mål har den varit motor bakom
folkhemsbygget.

Tar man bort den och ersätter den med olika frihetsrevolutioner
(typ friheten för McDonaldsdirektörer att sälja arbetstillstånd för
100000 kronor stycket, friheten att bo i en nedgången
miljonprogramslägenhet tills man dör veta att ens barn inte ens
kommer att kunna bo så pass etc.) blir ju resultatet en rövarkapitalism

Den borgerliga friheten är, som Anatole France sa (en av Clartés grundare),
friheten för både den rike och den fattige att bo under Paris broar.

Nu ska det bli så fritt att varken landgränser, medborgarskap eller
arvslagar begränsar storkapitalets styre. Det är klassinnehållet
i Lööf-programmet.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.