FiB

13 februari 2013

Hur kriget i Syrien började?

Demonstranter utanför Syriens ambassad i Dubai 24 mars 2011.















I lördags hade poeten och författaren Mohamed Omar samlat ett 70-tal
Uppsalabor till möte om Syrien. Fantastiskt givande!

En av de frågor jag tog upp i mitt anförande var när upproret i Syrien
började. Inte som i Tunisien och Egypten i december 2010.

Upproret började 24 timmar efter att FN:s säkerhetsråd hade
beslutat om resolution 1973 - 16 mars 2011 - som gav klarsignal
till Nato att invadera Libyen.



Min misstanke är att det faktum att säkerhetsrådet öppnat slussportarna
för en våldsam omstörtning i Libyen gjöt mod i den fanatiska delen av
den syriska oppositionen som genast ställde in siktet på väpnat uppror.

Den fanatiska oppositionen, dvs. den som på inga villkor kan kompromissa
med Assad, hade under en lång följd av år stått på Pentagons lönelista
(c:a 1 miljon dollar om året), men hade bidat sin tid eftersom Vita
Huset tills vidare avvisat tanken på väpnat uppror.

Efter FN:s resolution 1973 dröjde det alltså bara 24 timmar innan
upproret startade och efter bara några dagar hade upprorsmännen fpått
sina första martyrer och den onda spiralen var igång.

De första större våldshändelserna inrapporterades från Dara i sydväst,
på gränsen till Jordanien, där en upphetsad folkmassa brände ner en
domstol och Baathpartiets högkvarter. Två personer dödades när säkerhetsstyrkor
skingrade folkmassan.

Fram till dess hade demonstrationer inspirerade av den arabiska våren på
sin höjd lett till tillfälliga gripanden.

http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-12796020

Jag är inte ute efter att förenkla konflikten. Det fanns säkert ett
omfattande legitimt missnöje mot regimen (var finns inte det?). Jag vill
bara peka på att de krafter som under helt felaktiga antaganden  -
och uppmuntrade, om inte dirigerade av utländska krafter - övergick till
våldsamt uppror och utlöste inbördeskrig har ett stort ansvar.

Regimen går självfallet inte heller fri från ansvar för sina handlingar.
Men man ska inte jämställa terroristernas våld och regeringstyrkornas.
Den syriska regeringen har ju en skyldighet att ingripa när terrorister
försöker ta kontrollen över byar, städer och
hela landsdelar - eller som den sista tiden speciellt slår mot
livsviktig infrastruktur som flyg, kommunikationer, vattendammar, elnät
etc.


När man säger att kriget har haft 60 000 civila dödsoffer, hur räknar
man då de tusentals värnpliktiga som dödats i detta krig, ofta i kallt
blod, halshuggna eller skjutna efter ståndrätt?

I själva verket är en stor del av de 60 000 som "Observatoriet för
mänskliga rättigheter i Syrien" (en livsmedelshandlare i Londons
förorter) rapporterar dödade regeringsanhängare, militärer och poliser.

Läs Narmine Sharwani: http://english.al-akhbar.com/node/4645

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.