FiB

20 juni 2013

Var ingenting bra i DDR?

Idag rapporterar tidningarna om att Werner Lang, Trabantens skapare, är död.

Den bedagade Madame Andersson (DN, alltså) skriver att Trabanten var en usel bil, som inte genomgick några tekniska förbättringar.



I Vi Bilägare finns en hyllning till Trabanten man kan ta som motgift.

Den sålde i tre miljoner exemplar, var av glasfiber och gjorde max 90-100 km/tim (600 kg). För oss som ägt fler Renault 4 L och en VW Polo är enkelhetens fördelar påtagliga. Moderna tyska bilar är så komplicerade att man inte ens kan lägga några bräder på taket utan att digitala sensorer på relingen får spinn och ger bilen order om att ändra lutning.

Trabant har jag inte åkt själv men jag minns IFA:n, den första östtyska bilen, som hade gott rykte bland radikala skogsarbetare. Gick i alla väder, tvåtaktare, dörrarna var av nån sorts papp.

För övrigt var just VW Polo, den enda bil jag lyckats byta stötdämpare på, misstänkt lik Trabant 1100. Det ryktas att ritningarna såldes till väst. Kanske var det något samarbete under täcket för sedan kom en Trabant, modell 1.1 som hade en 1,1 liters Volkswagenmotor.

Jag säger inte att Trabant var teknikens slutord. Men måste man ljuga om allt som gäller DDR? Tröttnar dom aldrig? 

Stefan Lindgren

8 kommentarer :

  1. Kanske kommer det en hyllningsartikel till DKW snart också. Deutsche Kraftwagen. Vi åkte i en DKW Junior i maj 1972 till Oslo i en sådan. Bärgningsbil sista biten vill jag minnas. Höger bakhjul - eller var det vänster - skar ihop. Sedan sov vi över på Karl Johan (bokstavligt) - gatan, alltså - vad trodde ni? Vaktmästarna hjälpte oss tre svenskar ned på Universitets toalett: DET VAR SJUTTONDE MAJ och vaktmästaren hade upptäckt att vi var nyktra och bara sömndruckna. Tack Norge för morgontoaletten - visserligen lite senkommet, men ändå.

    SvaraRadera
  2. Man skall inte ljuga om DDR. Uppgiften är att allsdigt beskriva DDR. Det kan göras i följande punkter:
    1. En byråkratisk klass, översta skiktet i stat och pariti, kontrollerde alla viktiga delar, ekonomi, politik, militär/polis, i DDR. Denna byråkratiska klass levde ett priviligerat liv i förhållande till hur reste av folket levde.
    2. DDR:s fortlevnad baserades på Sovjetunionens goda vilja, militära styrka och närvaro.
    3. Inga demokratiska fri- och rättigherer.

    Om man skall säga något "bra" om DDR skulle det vara följande. Befolkningen i DDR bodde i den bästa baracken i fånglägret och fick bäst mat och kläder.

    Ernst Andersson

    SvaraRadera
  3. Den "gladaste baracken" kallade man Ungern,men levnadsstandarden var nog högst i DDR. Dina tre punkter är nog tyvärr riktiga, men med viktiga reservationer. 1. BRD var ett mycket värre klassamhälle, där betydligt fler f d nazikoryféer överlevt. 2. Från sovjetisk sida fanns en vilja att avveckla DDR, som då och då kom till uttryck redan från mitten av 50-talet. Att det dröjde så länge berodde nog på att socialismen hade ett rätt starkt stöd och av många i DDR betraktades som "deras egen". Att avveckla DDR blev möjligt först sedan Gorbatjov strött grus i ögonen på tillräckligt många (t ex löftet från Reykjavik att det inte skulle bli någon Nato-utvidgning).
    3. Det fanns trots allt många demokratiska element i DDR - flera partier, företagsråd, LPG-genossenschaften, sorbernas autonomi, för att inte tala om rätten till arbete,utbildning, bostad. Samtidigt led BRD av viktiga inskränkningar genom partiförbudet mot kommunisterna, yrkesförbud etc. Under en 10-dagarsresa jag gjorde med Sthlms journalistförening i DDR fick jag många positiva intryck. Våra guider diskuterade rätt fritt om t ex murens förbannelser. Folk jobbade, byggde nytt, älskade, gjorde barn, drack öl, läste och diskuterade. Stämningen var rätt avspänd, särskilt om man betänker vilka j-a terrorister väst skickade in för att sabotera. Kuvade skulle vara det sista ordet jag använde för att beskriva de tyskar jag mötet i DDR.

    SvaraRadera
  4. Du skriver: ”Dina tre punkter är nog tyvärr riktiga, men med viktiga reservationer.” Det är glädjande att du håller med mig kring de tre punkterna, men dina ”viktiga reservationer” gör mig tveksam.
    1. Tror nog att DDR var ett värre klassamhälle än BDR. En avgörande kriterium för att bedöma ett klassamhälles djävlighet kan knappast vara antalet överlevande ”nazikoryféer”. Två mer betydelsefulla kriterier torde vara det arbetande folkets levnadsstandard och omfattningen på de demokratiska fri- och rättigheterna. Då det gäller dessa två kriterier kommer DDR betydligt efter BRD. En viktig beståndsdel i de demokratiska fri- och rättigheterna är fria och hemliga val. Hade sådan val genomförts i DDR hade regeringspartiet SED knappast fått mer än 10%. Utan att överdriva skulle jag vilja påstå att både regim och statsskick i DDR saknade legitimitet, stöd från en majoritet av befolkning, medan motsatsen gällde för BDR.
    2. Jag anser att du är inkonsekvent då håller med mig om att ”en byråkratisk klass ... kontrollerade alla viktiga delar, ekonomi, politik, militär/polis, i DDR” och att det inte fanns ”demokratiska fri- och rättigheter” samtidigt som du hävdar att DDR skulle vara socialistisk eftersom ”att socialismen hade ett rätt starkt stöd och av många i DDR”.
    3. Jag tvivlar inte på att det fanns ”demokratiska element i DDR”, men det fanns det även i BDR. Egna erfarenheter i all ära, men resor i diktaturländer lär följa en snitslad bana och det du får se och höra är vad regimen vill att du skall se och höra.

    Avslutningsvis vill jag ta upp det lilla ordet ”tyvärr” som du använder då du håller med mig om de tre punkterna. Varför tyvärr? Är det inte bara att konstatera de östeuropeiska folkdemokratierna baserade på sovjetiska bajonetter med inhemska härskade byråkratklasser och avsaknaden av demokratiska fri- och rättigheter för det arbetande folket gör att dessa stater inte har ett smack med socialism att göra. Dina ”viktiga reservationer” liknar trotskisternas prat om degenererade arbetarstater. Så länge Sovjetunionen och dess lydstater i östeuropa förknippas med socialism kommer målet om det klasslösa samhället att dras i smutsen. Dessutom blir det ett utmärkt vapen i händerna på borgerligheten.

    Ernst Andersson


    SvaraRadera
  5. Såväl BRD-staten som DDR var frukter av Tysklands uppdelning i ockupationssektorer och hämtade i sista hand sin legitimitet hos segrarmakterna. Denna historiska utgångspunkt är bl.a. nödvändig för att förstå BRD:s svassande för USA samtidigt med en egen fördold imperialistisk agenda. "Demokrati" i BRD? Förutsättningarna, ramarna tycks mig minst lika givna på förhand som de var i DDR. DDR hade dock den fördelen att man i alla fall försökte ändra en samhällsstruktur som fött nazismen. Det gjorde man inte i BRD. Persilscheine och locket på.

    SvaraRadera
  6. Jag förstår inte din förkärlek för att ta fram positiva aspekter på DDR då detta medför att du tappar bort att det är det är de negativa erfarenherna som dominerar då det gäller att beskriva DDR.

    SvaraRadera
  7. Ernst! Så du tror att historien är slut nu då...?

    SvaraRadera
  8. Kjell. Historien är inte slut. Kampen mot kapitalism och imperialism fortsätter där målet är ett klasslöst samhälle. För att den kampen skall bli framgångsrik krävs full insikt om att de östeuropeiska folkdemokratierna var en ny typ av förytryckande klassssmhällen baserade på sovjetiska bajonetter.

    Ernst Andersson

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.