FiB

19 juli 2013

Demokratisk opposition?

Kring fängelsedomen mot Aleksej Navalnyj pågår nu ett våldsamt agiotage.

99 av 100 utländska reportrar förutsätter att Navalnyj 1. antingen är oskyldig till skogsförskingringen eller 2. hur som helst borde gå fri för att han är en "demokratisk" politiker.

Då kan man undra vem som till att börja med har utrustat honom med denna immunitet, vem som från början utnämnt honom till "Rysslands kommande president"?

Läckta svenska diplomatrapporter visar att man i den USA-ledda diplomatkåren för flera år sedan bestämde sig att Navalnyj var den man  skulle "satsa på".

En grov felbedömning. För det första hade man inte granskat Navalnyjs vandel, hans falska advokatexamen, hans "avslöjanden" av företagskorruption som till stor del byggde på redan inledda rättsliga utredningar. Inte heller hade man gjort en riktig bedömning av hans personliga egenskaper.

Ingen som talar om sig själv som "Rysslands blivande president" kan bli det.

USA-ambassadören McFaul och hans diplomatkoppel har trott att man kan skapa en rysk ledare med lite twitter. Men 64 procent av medborgarna vet inte ens vem Navalnyj är (VTsIOM april 2013). Och av dem som vet det är det bara 14 procent som skulle kunna tänka sig att rösta på honom i ett presidentval. Det blir 5 procent av valmanskåren. Ingenting tyder på att den siffran är i stigande.

Navalnyjs uttalande från i går - "När vi någon gång tar makten låser vi in dem allihop, hela det motbjudande gänget." (citerat i DN idag 19/7 2013) - vittnar ju också om Navalnyjs "demokratiska" sinnelag.

En person som i stort sett saknar politiskt program (ena stunden extremnationalist, andra student USA-backad äktliberal) utropar sig till "näste president" och lovar att sy in alla andra!

Vad är planen med att backa en sådan person? Knappast att bygga upp en trovärdig, folkligt baserad framtidsopposition i Ryssland (vilket landet så innerligt behöver). Snarare påminner det om ett försök att återföra landet till "den stora oredan" (1603-13) då tronpretendenterna - alla falska "Dmitrij" - stod som spön i backen och hade utländska uppbackare.

Nej, jag tror inte på Navalnyj, åtminstone inte i det nuvarande formatet. Dessutom tror jag inte att det ryska rättssystemet låter sig manipuleras hur som helst. Redan beslutet att arrestera Navalnyj efter domen har överklagats av åklagarämbetet, som anser att det räcker med reseförbud. Kreml har knappast något att vinna på att Navalnyj förvandlas till martyr. I konsekvensens namn borde han behandlas lika tolerant som andra manschettbrottslingar i Ryssland idag.

Stefan Lindgren


2 kommentarer :

  1. Och det faktum att förundersökningen tidigare lagts ner, vad tyder det på, enligt dig?

    http://navalny.livejournal.com/707461.html

    SvaraRadera
  2. Jag ser absolut inget märkligt här. Brottet begicks 2009 och utredning inleddes samma år. Undersökningskommittén i högre instans ville dock inte vecka åtal, utan la ner målet 10 april 2012, varpå undersökningskommittén för hela Ryssland tog upp målet igen efter en månad. Det här är rutin även i väst. Se bara på Assangemålet som bollades från Finné till Rosander, tillbaka till Finné för att slutligen hamna hos Marianne Ny.
    Jag tycker att det är ganska tydligt att Navalnyj/Ofitserov verkligen gjort den operation de anklagas för, men att han litat på att den liberale guvernören i Kirovregionen, som han var rådgivare åt, skyddade honom. En helt annan fråga är hur många som gör likadant och kommer undan med det. Två fel gör dock inte ett rätt.

    Stefan Lindgren

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.