FiB

26 oktober 2013

Djävulen mellan Jevtusjenko och Brodskij

 
Jevtusjenko (t v) i samtal med Solomon Volkov.


















I torsdags sände ryska TV1 en dokumentär av musikkritikern Solomon Volkov, numera bosatt i New York. Volkov, som känt både nobelspristagaren och poeten Josef Brodskij och poeten och författaren Jevgenij Jevtusjenko hade föresatt sig att reda ut den ryktbara konflikten mellan de båda poetiska storheterna.

Enligt en berömd skröna, berättad av Sergej Dovlatov, ska Brodskij en gång ha sagt till Jevtusjenko. "Om du är emot kolchozerna, så är jag för!"


Nu är Brodskij borta, men Volkov gick noggrant igenom gamla bandade intervjuer med honom och Jevtusjenko, nyss fyllda 81, gav sin version. Trots sjukdom som tvingat honom amputera fötterna är Jevtusjenko stridbar som någonsin.

Enligt Jevtusjenko startade deras bekantskap omkring 1965 då han, Sartre och de italienska kommunisterna bedrev kampanj för att Brodskij skulle friges ur läger där han satt för "dagdriveri". När han till sist kom ut bjöd Jevtusjenko på restaurang Aragvi i Moskva och de blev vänner.

Några år senare bestämde sig Brodskij för att emigrera. Ungefär samtidigt kom Jevtusjenko hem från ett USA-besök. I tullen fick han några böcker beslagtagna och måste senare hämta ut dem på KGB, där en Filipp Bobkov var "handläggare" för sovjetpoeter. Jevtusjenko fick sina böcker, men samtalet gled in på Brodskij och Jevtusjenko rådde "organen" att inte försöka svartmåla Brodskij inför avresan.

Denna historia uppfattade Brodskij senare som att Jevtusjenko hade varit KGB:s "konsult" vid hans expatriering. Jevtusjenko stack aldrig under stol med sina KGB-kontakter. När han en gång fick höra att "organen" tänkte arrestera Solzjenitsyn på nytt ringde han upp Jurij Andropov mitt i natten och sa: "Gör ni det kommer jag att dö på barrikadarena!".

"Gå hem och lägg dig!" (Prospites'!) svarade Andropov.

Om Brodskij "brutit" med Jevtusjenko hindrade det inte denne att använda sina kontakter på Queens College för att skaffa Brodskij en tjänst där.

Brodskij lönade honom illa. Enligt ett brev till Queens College, som Volkov läste upp, varnade Brodskij i sin tur, ett antal år senare, för att anställa Jevtusjenko, som då också flyttat till USA och behövde en utkomst.

"Jevtusjenko sprutar systematiskt gift på USA", sa Brodskij i brevet och hänvisade till en dikt som Jevtusjenko skrivit efter mordet på Robert Kennedy. "Och stjärnorna sitter som kulhål på din fana, Amerika!" hade Jevtusjenko skrivit.

Men det var rader han skrev i smärta. Han var personligt vän med Robert Kennedy som flera gånger bjudit hem honom och Jevtusjenko upplevde mordet som den mardröm det var för USA.

Att Brodskij sänkte sig till att skriva ett angivarbrev mot Jevtusjenko är oerhört avslöjande.

Men Jevtusjenko är förlåtande. "Det var som om någon liten djävul hade kommit emellan oss", säger han och antyder att media och politiker som ansträngde sig att använda Brodskij som ett slagträ mot Sovjet bar skulden.


1987 hade jag tillfälle att träffa Jevgenij Jevtusjenko, på ett hotellrum i Gamla stan. Ett samtal jag minns med stor värme. Så här lät den intervju jag gjorde med honom för radion.

* * *


Sovjetpoeten Jevgenij Jevtusjenko läser ur sin nya bok "Fuku" och även en svensk publik lystrar till rytmen och det kraftfulla utspelet.

- Ordet "fuku" hittar man inte hittar i ryska ordböcker. Det är ett s k noaord, ett ord man griper till när den verkliga benämningen är för farlig att uttala. "Fuku" är det ord Jevtusjenko vill väsa mot alla odödliga tyranner, säger han.

- Problemet är centralt för honom. Han har valt att vara officiell poet och stanna i Sovjet. Vissa saker kan han därmed inte nämna vid namn. Kritikerna bland de ryska emigranterna i väst kallar honom spefullt för en modern Faust, som ingått en pakt med djävulen.

- Dikten "Dvärgbjörken", som han läste för publiken under sitt Sverigebesök, är hans apologi:

Vi har inte den frihet som är er
våra rötter sträcker sig längre ner.
Vi går inte omkring i Paris,
men man skattar oss högre bland tundror och is.

Vi är dvärgbjörkar som har intagit
våra ställningar med förslagenhet.
Allt detta är bara förställning,
för kuvandet vedergällning.

(Ljudill 272)

- "Dvärgbjörken" är en dikt med en intressant historia, säger Jevtusjenko. Jag skrev den 1966, men den trycktes bara bara i en sibirisk utgåva. Censuren kastade ut den ur alla Moskvautgåvor. Den trycktes först detta år i Moskva.

- Dikten handlar inte så mycket om frihet i öst och frihet och väst, säger han, utan mera om skillnaden mellan en lättköpt yttre frihet och en inre.

- Den förra liknar han vid palmernas frihet, en frihet som inte hindras av något och den inre, dolda friheten liknar han med en bild som han hämtat från Pusjkin vid en dvärgbjörk.

- Vår intelligentia har ofta befunnit sig i dvärgbjörkens läge, säger Jevtusjenko, men jag tycker det är fel när de som åtnjuter palmernas frihet anklagar oss för att inte åtnjuta någon frihet. Vi har vår frihet, men det är en frihet som det ibland varit omöjligt att visa. Denna frihet har framträtt dolt, och i mera koncentrerad form.

- Låt oss tala frankt, fortsätter han, inte heller i väst har ni en frihetsmodell som man kan vara stolt över. Bara ytliga människor skryter, gör reklam för det västliga sättet att leva. Läser man många västliga författare finner man en djup nostalgi, längtan efter verklig frihet. De frågar sig om frihet verkligen är möjlig. Samma frågor plågar oss.

Ljudill A 20

- Det som oroar mig, säger Evtusjenko, är tyranniet. Imperialismen existerar dels i den formen att en stormakt angriper en liten stat, det har vi många exempel på från det romerska imperiet och framåt. Men det finns också en annan imperialism, en kulturell, moralisk imperialism som invaderar våra själar, ockuperar våra ögon, vår hjärna, och fyller den mindre med bibelns postulat än med videosnuttar.

- Tyranniet existerar inte bara i form av diktatorer, sådana som Napoleon, Alexander den store, Hitler eller Stalin. Det finns ett annat tyranni, i vardagslivet. Tyranniet att frukta att mista sitt arbete. Tyranniet tristess. Tyranniet mänsklig splittring. Det värsta tyranniet är den ömsesidiga misstro, som kan sluta i en global katastrof.

- I boken "Fuku" kritiserar Jevtusjenko sina västliga kollegor för undfallenhet mot fascism och mot krig, t ex när de vägrade uttala sig mot en nyfascistisk film på en festival i Venedig. Jag frågade honom exakt vad det är han kräver av sina kollegor i väst?

Ljuill s 230

- I "Fuku" anklagar jag inte bara den västliga intelligentian utan också många i mitt land för likgiltighet, jag vill inte vara ensidig.

- Jag kräver ingenting. Jag uppfrordrar dem att de bakom skenbart slumpartade hakkors som någon yngling målar på en vägg, i Milano eller Stockholm, ska kunna se den mikroskopiska bakterien, den potentiella faran. De ska kunna se faran, när en sibirisk chaufför vid Kolymafloden i 20:e århundradet hänger upp ett porträtt på Stalin och glömmer att han kör sin lastbil på en väg som beströtts med stalinismens offer, säger Jevtusjenko.

- Att tala om stalinismens offer är dock knappast tabubelagt i Sovjet idag. Men hur är det med Afghanistan, ett verkligt tabubelagt ämne? Jag frågade Jevtusjenko varför han hittills inte tagit upp ämnet. Hans beundrare i väst önskar att han ska protestera mot folkmordet. Samtidigt vill den sovjetiska militärledningen att poeter engagerar sig i kriget och själva besöker krigsskådeplatsen, vilket Jevtusjenko hittills vägrat.

- Jag har faktiskt skrivit en dikt om Afghanistan, säger Jevtusjenko, en stark dikt som jag skrev för några år sedan, om en rysk soldat. De första strofen lyder:

Ljudill c 300

En rysk pojke ligger på den afghanska jorden.
En myra, muselman, kryper på hans kind

- Ni vet, den dikten har det varit svårt att trycka, och är det kanske fortfarande, säger Jevtusjenko. Jag har bara läst den för mina närmsta vänner. Tro mig, det är inte av feghet. Om jag börjar läsa denna dikt och den börjar cirkulera hamnar den till sist i väst och så får jag höra den på "Voice of America" med spekulativa politiska kommentarer. Det vill jag inte. Tänk er in i situationen. En poet som har en bra dikt i skrivbordslådan och inte kan offentliggöra den. För jag vet att dessa förbannade massmedier omedelbart skulle använda den till politisk spekulation.

- Jevtusjenko vill däremot inte tala om vem som är ansvarig för kriget. Det spelar ingen roll, säger han, bara kriget får ett slut. Och det kan bara ske på ett sätt, genom att västmakterna garanterar att det inte blir ett blodbad efter ett tillbakadragande. Jevtusjenko följer alltså den officiella linjen, men urskuldar sig med att han inte är politiker. Om alla inbjudningar att resa till Kabul säger han att han är rädd att hans närvaro skulle kunna utnyttjas på ett felaktigt sätt.

- Jevtusjenko, idag 54 år, är den evige töväderspoeten. Han debuterade visserligen redan under Stalin med en diktsamling om sin sibiriska födelseort, Järnvägsstationen Zima - Vinter. Men sitt genombrott fick han under Chrusjtjov. Vad hoppas han av detta andra töväder?

Ljudill 400 c
- Jag hoppas att detta töväder inte följs av frost, att det ska bli riktig vår. När jag studerade på Litterära institutet under det första tövädret skrev en studentkamrat en dikt: "Träd, träd, för tidigt att blomma, än kommer frost". Jag hoppas att det inte ska hända.

Jevtusjenko uttalar en förhoppning, inte mer. Jag ber honom också att kommentera vad glasnost hittills betytt för litteraturen. Glasnost sägs vara en förnyande rörelse, men de sovjetiska författarna blickar bakåt, mot det ryska arvet, kristendomen osv.

Ljudill 458

- Dessa författare blickar bakåt, men de representerar en förnyelse av vårt förhållande till historien, svarar Jevtusjenko. Idag tar man upp mycket som tidigare varit tabubelagt. Om vi tidigare sa att narkomani bara fanns i den förbannade kapitalistvärlden talar vi nu öppet och skriver om detta. Vi tar upp de vita fläckarna i historien. Det är moraliskt förnyande.
- Tyvärr sker det inte alltid i förnyande form. Ta tex Anatolij Rybakovs roman "Arbats barn", den är skriven i traditionell rysk form. Det är ingen anklagelse, det är en roman med nästan shakespearsk styrka. Men tyvärr är vi ännu långt från sådana djärva experiment som gjordes på 20_talet. Vi ligger långt efter. Vi har haft en revolution i innehållet men inte i formen.

- Glasnost i litteraturen är alltså att bryta tabun. Jevtusjenko själv har flera gånger tagit upp förekomsten av antisemitism i Sovjet och nu i "Fuku" tar han upp den nynazistiska rörelsen, Moskvaungdomarna som demonstrerar för Hitler? Hur utbredda är dessa fenomen?

Ljudill

- Om antisemitismen i Sovjet var den enda som fanns skulle mänskligheten kunna känna sig fullkomligt lycklig. Men den är naturligtvis ett internationellt fenomen. I Amerika finns det en stark antisemitism. Allt beror på den kulturella nivån. Den hänger samman med en känsla av mindervärdighet. Jag känner t ex några talanglösa men mycket ambitiösa ryska författare som ganska tydligt uttryckt antisemitism. Deras talang räcker inte till, men de har inte modet att erkänna det. Det är lättare att utpeka någon annan som skyldig. Utpeka några som hindrar en, t ex judarna.

 Jevtusjenko är en officiell och officiellt prisad poet. Ändå har han nästan alltid haft problem med censuren, säger han. Och idag när censuren desarmerats är det istället förlagsredaktörerna han kämpar mot.

 Han skyndar sig dock att göra undantag för tre modiga redaktörer: redaktören på veckotidningen Ogonjok samt redaktörerna på de tjocka tidskrifterna Znamja och Novyj Mir.

 Ett förslag att komma till rätta med bromsmekanismerna i det litterära Sovjet har varit att starta kooperativa förlag. Den idén tror inte Jevtusjenko på. Kooperativa förlag förutsätter kooperativa pappersbruk, en hel kooperativ produktionskedja, och det är otänkbart idag.

 Istället förordar han reformering inifrån av det rådande systemet. Ett förslag han hade på fjolårets författarkongress var att kända författare ska turas om att ett år i taget leda författarförbundet. Förslaget röstades ner av den sittande byråkratin understödd av vad som kallas "de grå", Brezjnevepokens odediktare.

 En fråga som jag drar mig för att ställa, men till sist ställer, är hur Jevtusjenko ser på Joseph Brodsky och hans Nobelpris. Brodsky själv har markerat stark fiendskap till Jevtusjenko. Som ett av de viktigaste skälen att inte återvända till Sovjet säger Brodsky att han inte vill bli baksida på det mynt där Jevtusjenko är framsida:

Ljudill

- Jevtusjenko säger lakoniskt att Brodsky är en av de tio främsta poeterna som idag skriver på ryska språket, med en säregen talang, intonation och stil.

I en annan intervju, före Nobelpriset, har han dock sagt: "En poet behöver sitt land. Utan sitt land är han ingen poet."

Stefan Lindgren


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.