FiB

12 oktober 2013

Vo Nguyen Giap - en av de stora

Vo Nguyen Giap, överst t v, överlägger med bl a Ho Chi Minh (andre från höger).


















General Vo Nguyen Giap, Vietnams främste militäre ledare, dog nyligen vid 102 års ålder. Det finns många skäl att studera hans verk.

Han besegrade två imperialistiska stormakter, men när Vietnam kastade sig över en fattig granne, satte han klackarna i backen.

Giap ledde vietnamesisk gerilla i några av världshistoriens främsta antikoloniala strider. Först besegrade han fransmännen i Dien Bien Phu 1954 och sedan amerikanerna i Saigon 1975.

Giap föddes 1912 men anslöt sig redan i 14 års ålder till Tan Viet Cach Mang Dang grupp - en revolutionär ungdomsgrupp. Efter att ha relegerats från lycéet i Hué, där han studerade med både Ho Chi Minh och Sydvietnams blivande diktator Ngo Dinh Diem,  övergick han till universitetet i Hanoi, där han tog en  doktorsexamen i nationalekonomi. Efter examen började han undervisa i historia på Thang Long-skolan.

1932 greps han av fransmännen som medlem av kommunistpartiet (bildat 1931) och fick avtjäna 18 månader av ett tvåårigt fängelsestraff. När kommunistpartiet förbjöds av fransmännen 1939 flydde han tillsammans med Ho Chi Minh till Kina. Hans hustru fängslades i Vietnam och dog i fängelse. Från 1942 till 1945 deltog Giap i motståndet mot den japanska armén som hade invaderat Kina och Vietnam. Det var under den tiden som Giap lärde sig gerillataktik av de kinesiska kommunisterna.

Efter Japans kapitulation i augusti 1945 utropade  Ho Chi Minh förklarade en provisorisk regering för Vietnam och i september 1945 utsågs Giap till inrikesminister. Men händelserna kom att ta en annan vändning. De allierade bestämde att norra Vietnam skulle tas över av Chiang Kai-chek med britterna skulle styra i södra Vietnam. År 1946 avlägsnades både Kina och Storbritannien sina trupper från Vietnam och Frankrike återupprättade kontroll över sin gamla koloni .

Under ett slag i Röda flodens delta (nära Hanoi) förlorade vietnameserna 20 000 man. Det skulle dröja nästan ett decennium innan fransmännen kunde besegras vid Dien Bien Phu. I den dalgången hoppas den franska befälhavaren, general Navarre, att han skulle vara skyddad av de omgivande bergen. Men Giap hade 70 000 man till sitt förfogande - fem gånger så många som fransmännen . Han hade också 105mm artilleri och luftvärnskanoner och använde dem för att hindra fransmännen att luftlandsätta förstärkningar.

Giap skulle senare erinra sig att det gick åt 21 kg ris till försörjningstrupperna att föra fram ett enda kilo ris till bergen runt Dien Bien Phu. Slaget var alltså främst en seger för Giaps organisationsförmåga.

När han var övertygad om att fransmännen var tillräckligt försvagade, beställde Giap en fullskalig attack (13 Mar 1954) . Den 7 maj franska kapitulerade . 11 000 man tillfångatogs och 7 000 hade stupat eller sårats . Den 8 maj meddelade fransmännen att de drog sig ut ur Vietnam.

Under hela kriget med USA i Vietnam förblev Giap överbefälhavare i norr, som även var bas för befrielsefronten i söder, FNL. 30 januari 1968 inleddes den s k Tetoffensiven, som blev ett militärt nederlag för gerillan med många döda (kejsarstaden Hué intogs men måste senare ges upp). Men politiskt blev den en seger eftersom USA:s hemmaopinion började svänga och USA-truppernas moral sjönk.

Senare försökte general William Westmoreland, ÖB för USA:s trupper, hävda att Giaps mest kännetecknande drag var att han var beredd att offra fler människoliv än någon USA-general någonsin skulle vara. Det är en felaktig beskrivning som präglas av bitterhet över nederlaget. Giap var alltid inställd på långvarigt krig och när segern kom 30 april 1975 var det mycket tidigare än han hade räknat med.

Giap utsågs till vice premiärminister och försvarsminister i Socialistiska republiken Vietnam. Men han var inte alltid överens med ledningen som tagit starkt ställning för Sovjetunionen i konflikten Moskva-Peking. General Giap var motståndare till Vietnams angrepp på Demokratiska Kampuchea i december 1978. Han avsattes först från försvarsministerposten 1980 och två år senare från politbyrån. Han skulle få rätt. De vietnamesiska trupperna körde fast i Kambodja i ett tio år långt krig
innan de tvingades lämna landet. Deras marionetter styr fortfarande Kambodja men oppositionen växer och hatet mot Vietnam har inte blivit mindre.

Från 1986 togs Giap åter till nåder och en del ville rentav se honom som ny partiledare. Men det var redan för sent. 1991 avgick Giap som vice premiärminister. Sina sista år ägnade han åt resor och träffade bl.a. sin motpart från Vietnamkrigets dagar, Robert McNamara.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.