Vill du bo granne med en kommunist? frågar Peter Kadhammar i Aftonbladet, och svarar: Varför inte?

Generöst! Liberalt.

Hur går det om vi vänder på frågan: Vill du bo granne med en journalist på Aftonbladet?

För det första är den rätt långsökt. De AB-journalister jag känner har gjort bostadskarriärer över genomsnittet. De bor i stadsdelar som numera är oåtkomliga för mig och antagligen flertalet av mina barn.
Men det kan kvitta. Vi tycker om frisk luft och dricker inte så mycket latte.

Men OM, jag säger OM, jag fick frågan om att bo granne med en AB-journalist, hur skulle
jag reagera.

Jag minns att Sten Anderssons (socialdemokratisk utrikesminister 1985-91) hustru en gång på ett party frågade en granne: Och vad jobbar du med?
Svar: Jag jobbar på Aftonbladet.
Anderssons hustru: Hur kan du jobba på DEN tidningen!!!

I "rörelsen" sågs den redan då som ett boulevardblad, en kvällsblaska utan någon positiv roll för socialdemokratin.

En gång stod jag som FiB-redaktör åtalad för förtal för att ha publicerat sanningen om hur AB-journalister sög pengar ur det då LO-ägda Aftonbladets kassa. En fotograf hade tjänat tiotusentals kronor utan att någonsin ha publicerat en bild. Anette Kullenberg fick ta med sig en särskild vaktmästare för att bära hennes strumpkartonger när hon skulle till Fotobolls-VM i Argentina.

Jag friades i rätten. Aftonbladets förtvivlade kamrer intygade att allt vi hade skrivit om tidningens journalister var sant.

Jag kan således tänka mig många risker med att bo granne med en AB-journalist. Många super. Många ljuger. Många är lata och har för stora egon.

Jag skulle nog vara försiktig med uttalanden i trapphuset.

Men som det heter: "Some of my best friends..." En del av mina bästa vänner har varit AB-journalister.

There but for the grace of God goes I.

Stefan Lindgren