FiB

24 januari 2014

Innan Thomas Gür blev äktliberal


Groucho Marx kände Doris Day redan innan hon blev jungfru.

Jag kände Thomas Gür redan innan han blev äktliberal.


Jag kände honom när han hette Cumhur Gür och var en kaxig förortskille
som kom upp på Gnistan för att lära mig marxismen-leninismen.

Så som den uttolkades av Aydinlik, hans dåvarande husorgan.

Ett kort tag sågs vi på olika vikariat på Dagens Nyheter. Han visade mig
stolt sin uppsats där han bevisade att kurdernas anspråk på att vara en egen
nation var förmätna.(Väl skriven!)

Efter ytterligare en tid skulle jag som frilansare för Nyhetsgruppen i
Mariestad intervjua näringsminister Per Westerberg. Vem dök då upp vid hans
sida som pressekreterare om inte Cumhur alias Thomas Gür - som nu hade släppt
sitt turkiska namn till förmån för ett kristet?

Denne skinnömsare finner det nu lägligt att hoppa på Jan Guillou med
anledning av att han förärats Jan Myrdals Lenin-pris. Cumhur alias Thomas
Gür skriver:

"Och han tar emot det från en fursteslickare som hyllat de flesta
massmördare som plågat mänskligheten under 1900-talet: Josef Stalin, Mao
Zedong, Enver Hoxha, Kim Il Sung, Pol Pot samt givetvis även Lenin.
Gissningsvis kommer inte detta agerande att uppröra särskilt många i den
svenska offentligheten. Det är i sig upprörande nog. Ty det hela är mycket
enkelt: Det enda som skiljer Lenin från Stalin eller Mao vad gäller mördande
är att han inte var diktator länge nog för att hinna med att släcka lika
många liv.

Lenin, och den regim som han ledde efter statskuppen i oktober 1917, mördade
4 till 5 miljoner människor fram till hans död 1924. Huvudsakligen som ett
resultat av den svält som Lenins politik 'krigskommunismen' förorsakade.
Bortåt en miljon människor avrättades eller dog i de fångläger som Lenin lät
bygga. Allt som Stalin gjorde, utfördes på start-up-nivå av Lenin. Men, som
efterföljaren Stalin sa: En människas död är en tragedi, en miljon döda är
statistik. Talande i detta perspektiv är de mord Lenin beordrade på fyra
unga systrar och deras blödarsjuka lillebror i juli 1918. Eftersom deras far
var tsar Nikolaj II, sköts de tillsammans med sina föräldrar. Man sköt också
ihjäl deras tjänare." (Vid behov, läs vidare här)

Jag ska inte gå in på hans påståenden, som i stort sett alla, var för sig
och tillsammans är lögnaktiga.

Begrunda bara det förhållandet att första världskriget enligt den
försiktigaste av alla beräkningar, den som gjordes av USA:s krigsdepartement,
skördade 8,5 miljoner soldaters liv på de olika fronterna.

Hur stoppades kriget? Det hade kunnat mala på i ytterligare många år - ty
ingendera sidans resurser var uttömda.

Men genom att Ryssland plötsligt drog sig ur kriget tack vare Lenins och
bolsjevikernas maktövertagande ändrades hela spelplanen. Tyskland, som smittades av
de revolutionära strömningarna, blev omöjligt att styra och massornas
krigströtthet runt om tog överhanden.

Lenin sa i sitt tal på sovjetkongressen 8 november, revolutionens andra dag:

"Låt mig därför övergå till att läsa upp en deklaration, som den av er valda
regeringen bör offentliggöra.

Dekret om fred

Arbetar- och bonderegeringen, som skapats genom revolutionen den 24-25
oktober och som stödjer sig på arbetar-, soldat- och bondedeputerades
sovjeter, föreslår alla krigförande folk och deras regeringar att omedelbart
inleda förhandlingar om en rättvis, demokratisk fred.

En rättvis eller demokratisk fred, som den överväldigande majoriteten av de
genom kriget utmattade, plågade och utpinade arbetande klasserna i alla
krigförande länder längtar efter och som de ryska arbetarna och bönderna på
det mest bestämda och eftertryckliga sätt har krävt sedan tsarmonarkin
störtades - en sådan fred är enligt regeringens uppfattning en omedelbar
fred utan annexioner (d.v.s. utan erövring av andras jord, utan andra
nationaliteters anslutning med våld) och utan kontributioner.

Rysslands regering föreslår alla krigförande folk att omedelbart sluta en
sådan fred och förklarar sig redo att genast, utan minsta dröjsmål vidta
alla beslutsamma åtgärder - tills alla villkor för en sådan fred slutgiltigt
har bekräftats av bemyndigade folkrepresentantförsamlingar i alla länder och
av alla nationer. [...]

Att fortsätta detta krig för att avgöra, hur de starka och rika nationerna
sinsemellan skall fördela de svaga nationaliteter de erövrat, anser
regeringen vara den största förbrytelsen mot mänskligheten, och den
deklarerar högtidligen sin beslutsamhet att omedelbart underteckna villkoren
för en fred, som gör slut på detta krig på nämnda, för alla nationaliteter
utan undantag lika rättvisa villkor. [...]

Regeringen avskaffar den hemliga diplomatin och deklarerar för sin del sin
fasta avsikt att föra alla förhandlingar fullständigt öppet inför hela
folket. Den kommer genast att börja offentliggöra alla hemliga fördrag, som
bekräftats eller ingåtts av godsägarnas och kapitalisternas regering från
februari till den 25 oktober 1917. Hela innehållet i dessa hemliga fördrag,
såvitt det är inriktat på, som fallet för det mesta brukar vara, att
förskaffa de ryska godsägarna och kapitalisterna fördelar och privilegier,
att upprätthålla eller utvidga storryssarnas annexioner, förklarar
regeringen vara ovillkorligen och omedelbart ogiltigt."

Var och en som läser detta tal och sätter det i sitt historiska sammanhang
inser att detta var Lenins stora bestående gärning, att ha brutit den onda
cirkeln och öppnat möjligheten att stoppa världskriget och att dessutom ha
befriat den väldiga ryska landmassan från det system som bidragit till att
utlösa världskriget.Vid en jämförelse ter sig Gürs påhittade anklagelser rätt
betydelselösa.

Vad gäller Cumhur alias Thomas Gür och andra liknande skinnömsare finns
alltid ett trovärdighetsproblem. Vem ska vi tro på?

Den Cumhur Gür som i slutet av 1970-talet kunde svära på Lenin, Stalin, Mao,
Pol Pot och Enver Hoxha om han så torterades av turkisk militär?

Eller den Thomas Gür som idag tjänar sitt levebröd främst inom Antonia
Ax:son Johnson-imperiet och svär på den heliga marknadskapitalismen?

O.s.a.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Anders Björnsson skrivcer:

    Tydligen finns det i dagens samhälle en hegemonisk förväntan om att man bör tacka nej till vissa priser. År 2005 erhöll jag Hertig Karls pris, Sveriges största historikerpris. Det delades ut i Nyköping, centrum för Karls svenska hertigdöme. Denne furste var oerhört grym. Han tog makten i riket genom en statskupp som berövade dess rättmätige innehavare Sigismund kungatronen – den andra statskupp han var inblandad i. Han gick brutalt och blodigt till rätta med sina politiska motståndare, särskilt högadeln i den finska riksdelen under det så kallade Klubbekriget (1596-97), som var ett inbördeskrig och ett försök från aristokratin att få härska i eget namn. Han införde en mycket sträng religionslagstiftning som gjorde en ortodox variant av den evangelisk-lutherska läran till statsdoktrin, och all annan religiös kult var strängeligen förbjuden – alltså tidens motsvarighet till enpartistat. Som konung Karl IX regerade han i praktiken enväldigt. Som militär kastade han ut landet i förödande krig mot grannstaterna, exempelvis Polen och Ryssland. När han gick ur tiden var riket ekonomiskt utblottat som ett resultat av hans tämligen diktatoriska välde, och många människor hade fått sätta livet till för att uppfylla hans befallningar. Alternativet till hans regim hade mycket troligt varit en lika blodig re-katolisering av Sverige, rikets sönderfall och underkuvande under främmande herravälde, med nya inbördeskrig och befrielsekrig som följd. Framlidne Knut Carlqvist var på god väg att skriva en bok om denne realpolitiker, och om han hunnit med det hade han utan tvivel också erhållit Hertig Karls pris. Hans bok om brodern Erik visar att det var nödvändigt för denne renässansmonark att gå hårdhänt tillväga mot en högadel som ingenting annat visste än att suga musten ur sina bönder. Ingen har såvitt jag vet ännu inte tackat nej till Hertig Karls pris – en stor tyrann var han dock.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.