FiB

19 januari 2014

Poul Perris porträtterad












Jag tycker att Jonas Sjöstedt lyckades rätt bra att teckna ett porträtt av Poul Perris på söndagkvällen.

Perris var uppenbart lite spänd inför mötet, satt framåtlutad medan Sjöstedt var trygg i sin roll som samtalspartner.

Vi fick se hur det ryckte nervöst i Perris tangorabatt då och då där Sjöstedt tog upp känsliga frågor. Sjöstedt har uppenbarligen lärt sig knepen av sin mor som är psykiater.

Perris Brommavilla med Giacometti-kopian i fönstret andades en sorts neurotiskt försök att stoppa tiden. Det handlar ju om människor som lever ett stenkast (!) från Husby. Entrén till villan var shabby chic genom det lite flagnade entrétaket och 50-talsmöblemanget uttryckte samma förändringsskräck.

Särskilt när Sjöstedt tog upp frågan om att ta ifrån vissa kapitalägande människor makt blev det känsligt. Hur tänker du övertyga dem? undrade Perris oroligt flera gånger, innan han besviket drog sig tillbaka. Genom att Sjöstedt antydde att han inte alls tänkte övertyga dem försatte han effektivt Perris i ett tillstånd av mikroneuros.

Perris mimik uttryckte på ett rätt talande sätt den oro som en urban medelklass känner för samhällsförändringar. Från att ha varit rocksångare och läkarstuderande slog han sig på psykiatri och nu journalistiken, vilket också kan tyda på ett äventyrligt drag. Tangorabatten kan dölja en hel del tveksamma skatteavdrag. Själva stilidealet leder tankarna till latinomaffia i amerikanskt 30-tal.

Men det framgick snart att Perris egentligen är främmande för politik. Han kunde inte formulera en enda dagspolitisk fråga. Man sitter förstås inte i en 10-miljonerkronorsvilla och låtsas intresserad av bostadspolitik.

Varje gång han tog ordet "kommunist" i sin mun veckades pannan klädsamt och signalerade olust.

Men varför ville Perris inte tala om sin mamma och pappa? Hans ekande tystnad där kan återspegla någon form av övergrepp i barndomen. När Sjöstedt nämnde ord som "fläskläpp" och "blåöga" fick tittaren ingen känsla av att Perris puls steg.

Kort sagt väntar jag med spänning på fortsättning i SVT-serien: Vem är Poul Perris? Vad döljer tangorabatten?

Stefan Lindgren



Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.