FiB

9 februari 2014

Tatueringar - överhetens boskapsmärkning

Tatueringar - estetik för kristider.




















Radioprogrammet Stil ockuperar fortfarande trots många tusen lyssnarprotester den bästa sändningstid på söndagsmorgnar som tidigare var reserverad för folkkära Naturmorgon.
Susanne Ljung fortsätter sin envetna fördummargärning, nu med ett program som förhärligar tatueringar – en konstart som jag kan svära på aldrig kommer nära hennes bleka överklasslekamen.

Typiskt för hennes program om tatueringar är att inte ett enda vettigt ord om detta mode framfördes. Man kan väldigt lätt konstatera att kroppsutsmyckning som piercing och tatueringar hänger ihop med djupa lågkonjunkturer i kapitalismens historia. 1891 uppfann amerikan O'Reilly tatueringsmaskinen. Under depressionen 1896 fick maskintatueringarna en första spridning. Piercing i västvärlden kan rätt exakt dateras till 1929 med ett nytt utbrott på 1980-talet.

Att tatueringar varit förknippade med ett kriminaliserat trasprolateriat tycks också ha undgått Ljung. Hennes referat av Cesar Lombroso (1835-1909), en av kriminologins grundare, var helt uppåt väggarna. Lombroso har aldrig påstått något så befängt som att tatueringar gör människor kriminella. Däremot att det finns ett samband. Att primitiva, atavistiska och fatalistiska tänkesätt var överrepresenterade bland kriminella och att detta i sin tur kunde ta sig uttryck i den form av bilddyrkan och tro på talismaner som tatueringar ofta är.

När Ljungs program hurtfriskt utropar min gamla hemstad Örebro till tatueringarnas Mecka och någon menlös kommunaltant tycker att det är bra för arbetsmarknaden, tycks de alla ha glömt orsaken till att just Örebro drabbats av plågan: närheten till Kumlafängelset.

Ljung hoppade också över hela historien om tatueringar som ett sätt för överheten att brännmärka brottslingar. Sådana tatueringar sattes som regel på framträdande platser såsom händer, fötter och ansikte.

Detta straff ansågs vara ett av de hårdaste. En person med märket i pannan kunde inte dölja sitt förflutna och stöttes ut ur samhället.

Jag minns under min uppväxt hur förtvivlade kompisar som suttit inne var för att de inte kunde bli av med tatueringar som de dragit på sig på kåken. Men då var det redan något fångarna frivilligt gjorde, oftast omedvetna om de historiska rötterna.

I Frankrike märkte myndigheterna från Ludvig XIV inte bara tjuvar, banditer och mördare utan också "fallna kvinnor", oftast med en lilja på vänster axel, som ibland tatuerades, ibland brändes in.

I Grekland , Rom och Kina tatuerades fångar, för att försvåra flykt. I Japan tatuerades upprorsmän redan på 700-talet med en symbol närmast ögonen, en symbol som kunde utläsas "hund", ett grovt kränkande ord för japaner. Så sent som under första världskriget tatuerades desertörer i Storbritannien med ett D på vänster underarm.
Under andra världskriget använde Hitler tatueringar mot mot nationella minoriteter och tatuerade in serienummer i koncentrationslägren. De kinesiska och koreanska fångarna under Koreakriget som sändes hem sägs ofta ha blivit fulltatuerade med antikommunistiska slagord.

Idag är naturligtvis tatueringar något helt annat, men det skadar inte att veta att man leker med urgamla symboler.

Ryska sociologer har ett särskilt rikt material i de miljontals som gick igenom sovjettidens läger och ofta kom ut med stora klumpiga och rätt fula tatueringar. Stående inslag var dödskallen, kronan - symboler för att söka makt; tiger eller annat rovdjur – symboler för oförsonlighet, orm - den högsta nivån i den kriminella hierarkin, dolk, kniv, svärd, yxa - hämnd , grymhet; nyckel – sekretess; bödel – heder; Madonna - alienation; fackla - vänskap, broderskap, stjärna - olydnad, etc.

Själv är jag glad att ha vuxit upp i en kultur som avvisar alla former av åverkan på den egna kroppen och hyllar det naturligas estetik. En återgång till tatueringarnas obskyra bildvärld känns på alla sätt som en regress. Och jag noterar hur ivrigt man i Ljungs program försöker slänga nya skopor sand på folkhemmets grav.

Stefan Lindgren
     

9 kommentarer :

  1. Beror väl på sammanhanget. Har sett foton av söderhavskungar som var så fullklottrade att de kunde gå nakna men ändå se ut som de var fullt påklädda i trikåer. En dansk arkeolog lät totaltatuera sig för att efterlikna de berömda hövdingarna från Altai för ett par tusen år sedan. Och gamle danske kungen var väl tatuerad (efter umgänge med tvivelaktigt sjöfolk)?

    Men det är ju fullt som phan i alla fall. Många som betalar dyrt för att kladda ner sig idag kommer att betala dyrt i morgon för att få bort eländet.

    SvaraRadera
  2. HAr jag fel om Naturmorgon och Stil?
    2007 kastades Naturmorgon ut till P4, sen kom det tillbaka, men en halvtimme kortare och går nu 6.13 till 8.00 på lördagar. Det är den stulna halvtimmen som gör att jag tappat kontakten. Hur många miljoner lyssnare försvann på kuppen?
    Men Stil ska ligga där som en fet mops och uppta bästa sändningstid.

    SvaraRadera
  3. Må vara att din historiska beskrivning av tatueringar är riktig men det är annorlunda idag. "Alla" är tatuerade och jag lovar att jag ser betydligt fler avklädda unga kvinnor än vad du gör. När 50-plussare ojar sig över ungdomen brukar jag citera gamle Dylan. "Don't criticise whit you can't understand. Your sons and Your daughters are beyond Your commend for the times they are achanging"


    Annicka Burman

    SvaraRadera
  4. Hej Annicka. SÅ du menar ungdomar ska man inte snacka med, vad tidigare generationer tyckt och tänkt i olika frågor är helt irrelevant, eller? Jag kan säga för egen del att mina barn knappt håller med mig i en enda fråga. Nu. Men de ska veta vad jag tycker. Så kan dom tänka på saken.
    För övrigt:
    DAGAR SOM DESSA KAN INTE KALLA KALLA KALLA

    SvaraRadera
  5. Klart att man ska göra det. Men av nån anledning har det de senaste 20 åren varit väldigt populärt att tatuera sig och jag kan inte ha så mycket åsikter om det. Varje generation har väl sina uttryck. Jag har tre söner, en av dom har en tatuering på ryggen, ingen är piercad. Själv är jag både och, jag har alltså hål i öronen, precis som min mamma och mormor hade och jag har en liten, röd stjärna på ena överarmen, det hade inte mor och mormor.
    Naturliga estetiska grönsaksbuljongpulver vet jag inte riktigt vad det innebär. De flesta karlar jag känner rakar eller ansar skägget och ganska kortklippta. Är det naturligt?

    Annicka Burman

    SvaraRadera
  6. Jag är emot alla oåterkalleliga ingrepp på människokroppen, inkl. både kvinnlig och manlig omskärelse.
    Ett avrakat skägg är ju ingen fråga. Ena dagen taliban, andra inte. Tyvärr inte lika lätt med tatueringar. Tycker det är viktigt att lära barnen att respektera och vara rädd om det man har (fått av Gud, menar de troende). Men så klart ingen människa blir sämre för att han/hon har en tatuering.

    SvaraRadera
  7. Grönsaksbuljongpulver???? Jag har skrivit ordet en gång i ett helt annat sammanhang men hur det hamnade i den här texten det begriper jag inte.

    Annicka Burman

    SvaraRadera
  8. Givetvis har du rätt beträffande omskärelse. Det är stympande ingrepp där friska kroppsdelar avlägsnas och som har negativ effekt för sexualiteten för både kvinnor och män. För kvinnor kan ingreppen vara fullständigt förödande. Och säkerligen kommer en hel del som övertatuerat sig i ungdomen ångra sig på äldre dar. Men det jag egentligen reagerade över är att vi gamlingar så lätt öser galla över uttryck inom ungdomskulturen. Jag kommer tex ihåg kepsdebatten som stormade som värst för 10-15 år sedan. Allra mest provocerades vuxenvärlden om kepsen var bakåtvänd, oklart varför. Tjejernas stringtrosor väckte också ont blod de ansågs till och med hälsovådliga. Jag som trodde att trosuppfattning var en privatsak. Nu har väl både kepsar och stringtrosor lämnat modebilder men alltid ska vi gamla och kloka ha så mycket synpunkter på vad ungdomar gör eller inte gör.

    Annicka Burman

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.