FiB

20 mars 2014

Imperialistisk vänster

I Sverige är det ingen som ifrågasätter den uppifrån påbjudna
berättelsen om Rysslands "aggression" i Ukraina.

Vi har nu nått vägs ände, där avvikande åsikter inte finns och inte får
framföras.


Carl Bildt kan helt utan opposition köra ner sin näve djupt i statskassan och
skicka pengar till sina fascistkamrater i Kiev.

Under de månader som Ukrainakrisen pågått kan jag inte erinra mig ett
enda inlägg som i grunden ifrågasatt Bildts linje.

För att hitta det måste man gå till USA-press: här Ron Paul , här Henry Kissinger

och här USA:s f d Moskvaambassadör John Matlock.

Hysteri har satt vår demokrati ur spel och vänstern deltar.
 

Hittills har utvecklingen på Krim varit helt oblodig, tack vare att
22 000 ukrainska militärer vägra besudla sig och rikta vapnen mot sitt
ryska broderfolk. Jag tvekar att använda ordet broderfolk. Ur många
synpunkter är det ett folk, som sedan 1830-talet på konstlad väg
splittrats av tysk, österrikisk, polsk och på senare tid amerikansk
inblandning (ett ämne jag ska återkomma till).

I förrgår dödades två - en ukrainsk soldat och en krimsk soldat - i en
incident, varav naturligtvis bara det ena dödsfallet rapporterades i
media. Jag hoppas men vågar inte tro att den fortsatta utvecklingen i
Ukraina blir fredlig. Den rysktalande befolkningen, som är majoritet,
kommer inte i längden att leva på knä.

Men vänsterns oförmåga att se vad som har hänt är beklämmande. Man tycks
inte förstå att Ryssland genom Krims självständighet äntligen satt en
gräns för Nato:s expansion. I parti och minut har man svalt lögnerna. Om
20 000 demonstrerar på Moskvas gator för parollen "Inget krig med
Ukraina" tror man att detta är en massrörelse mot Putin. Att 92 procent
av ryssarna i opinionsmätningar stöder Krims självständighet struntar
man i.

De västunderstödda Putinmotståndarna är lika lite en massrörelse som den
vänster i Sverige som kan samla 1 000 personer på medborgarplatsen mot
en virtuell nazistisk motståndare, en motståndare som finns överallt och
ingenstans, bara inte vid makten i Ukraina.

Vänstern i Sverige är inte verklig, för endast det som är förnuftigt är verkligt, som
Hegel sa. Det som är oförnuftigt är overkligt och dömt att skingras som dimslöjor.

Jag stänger nu ner mitt Facebookkonto och ber dem som vill mig något att
använda epost.

Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Jag kan med bedrövelse bara instämma i din bedömning.
    USA:s övergång till aktiv subversion och samspeled med enögd rapportering i västliga media – ”presstituerade!” är verkligen en ödesdiger blandning för framtiden.
    Pascal Marchand, professor vid universitetet i Lyon och författare till verk om geopolitik och särskilt Rysslands roll i denna, har i en intervju på Youtube ( http://www.youtube.com/watch?v=eQn322m5MwA ) givit flera pusselbitar som på flera sätt förklarar just Sveriges – särskilt Carl Bildts – framskjutna roll.
    Han lyfter dels fram Zbigniew Brzezinsky’s roll i USA’s strävan att blockera Ryssland som självständig regional makt i partnerskap med EU. Genom att riva upp ett öppet sår i Ukraina förhindras också ett ekonomiskt samarbete Tyskland-Ryssland som skulle stå utanför USA:s kontroll. Marchand påpekar också hur Brzezinskys polska rötter spelar in, de polska och litauiska drömmarna om "Polen mellan två hav", med ett Ukraina som åter skulle stå under polskt inflytande.
    Minns här Dumfelds tal om ”det nya Europa” inför Irak-kriget: de länder som lydigt ställde upp USA:s sida (Polen, baltstaterna ) till skillnad från Frankrike, Tyskland som då visade sig olydiga.
    I denna strategi att skapa ett djupt sår i Ukraina – och en vallgrav i Europa – har Sverige spelat en särskilt viktig roll. Marchand påpekar att det finns två olika ”partnerskap för fred” som ordnats med koppling till Nato: i det första ingår Ryssland som medlem, det senare partnerskapet är de uteslutna – just med hänvisning till att de redan är med i en samarbetsform. Haken är dock den att den första samarbetsformen sedan 2007 är helt stillastående. Blockerad av vilka? Jo av Sverige, Polen och Litauen!
    Sverige – vars befolkningsmajoritet entydigt är emot Natomedlemskap – har alltså (återigen) agerat som Natos framskjutna position i dess strävan att förhindra europeiskt brobyggande. Me den bakgrunden är det lättare att förstå hur Bildt ingripit så snabbt på de fascistiska kuppmakarnas sida. (Tack för nyttig information om detta.)
    Örjan Appelqvist

    SvaraRadera
  2. Jag kan med bedrövelse bara instämma i din bedömning.
    USA:s övergång till aktiv subversion och samspeled med enögd rapportering i västliga media – ”presstituerade!” är verkligen en ödesdiger blandning för framtiden.
    Pascal Marchand, professor vid universitetet i Lyon och författare till verk om geopolitik och särskilt Rysslands roll i denna, har i en intervju på Youtube ( http://www.youtube.com/watch?v=eQn322m5MwA ) givit flera pusselbitar som på flera sätt förklarar just Sveriges – särskilt Carl Bildts – framskjutna roll.
    Han lyfter dels fram Zbigniew Brzezinsky’s roll i USA’s strävan att blockera Ryssland som självständig regional makt i partnerskap med EU. Genom att riva upp ett öppet sår i Ukraina förhindras också ett ekonomiskt samarbete Tyskland-Ryssland som skulle stå utanför USA:s kontroll. Marchand påpekar också hur Brzezinskys polska rötter spelar in, de polska och litauiska drömmarna om "Polen mellan två hav", med ett Ukraina som åter skulle stå under polskt inflytande.
    Minns här Dumfelds tal om ”det nya Europa” inför Irak-kriget: de länder som lydigt ställde upp USA:s sida (Polen, baltstaterna ) till skillnad från Frankrike, Tyskland som då visade sig olydiga.
    I denna strategi att skapa ett djupt sår i Ukraina – och en vallgrav i Europa – har Sverige spelat en särskilt viktig roll. Marchand påpekar att det finns två olika ”partnerskap för fred” som ordnats med koppling till Nato: i det första ingår Ryssland som medlem, det senare partnerskapet är de uteslutna – just med hänvisning till att de redan är med i en samarbetsform. Haken är dock den att den första samarbetsformen sedan 2007 är helt stillastående. Blockerad av vilka? Jo av Sverige, Polen och Litauen!
    Sverige – vars befolkningsmajoritet entydigt är emot Natomedlemskap – har alltså (återigen) agerat som Natos framskjutna position i dess strävan att förhindra europeiskt brobyggande. Me den bakgrunden är det lättare att förstå hur Bildt ingripit så snabbt på de fascistiska kuppmakarnas sida. (Tack för nyttig information om detta.)
    Örjan Appelqvist

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det är dumt att du stänger ner Facebookkontot. Det är ju som du säger, att alla sjunger i en stämma och då blir dina inlägg desto viktigare. Jag vet inte hur många som läser din blogg, men helt klart tror jag du har möjlighet att nå nya läsare via fb.
    Hälsar
    Niklas Nåsander

    SvaraRadera
  4. Jag kan bara tala för KP igen eftersom det är den del av vänstern jag tillhör. Min uppfattning är att de i stort delar din analys av vad som händer på Krim.

    Dessutom tycker jag väl att några skribenter i Aftonbladet visat civilkurage när det gäller att peka ut fascismen i Ukraina. Det är visserligen begränsat till kultursidorna men det finns.

    Tycker det är synd att du lämnar FB - ser det som ett om inte bra men ett av de bättre sätten för "vanligt" folk att sprida åsikter. Maj Wechselman är också mycket aktiv vad gäller att peka ut fascismen i Ukraina främst på FB. Sen håller jag med om att inte alla vet riktigt hur de ska ställa sig till Ryssland. Här vill jag faktiskt tro på din tolkning att de sätter ett stopp för NATO-imperialismen i och med Krim. Men det är inte helt okomplicerat. Du presenterade ju själv ett inlägg som pekade på att Rysslands agerande trots allt var ett brott mot folkrätten.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.