FiB

5 mars 2014

Krimkriget 2.0

Något mer än hälften av ukrainarna vill ha två statsspråk.
















I media rasar Krimkriget 2.0. I verkligheten har det inte avlossats ett enda
skott.

Går man till börssidorna är det hela redan över: "Börsrekyl efter Putins
återkallande".

Nu återstår egentligen bara historieskrivningen. Vem sa och gjorde vad - och
varför?



Svenska Dagbladets börsupplaga har liksom redan lunchekot på tisdagen
upptäckt att de "ryska trupperna" börjat återgå till sina kaserner på Krim
och att det råder lugn på halvön. Börskurserna år på väg att hämta sig.

Sanktionsivrarna typ Carl Bildt kommer att få det svårt. En rad i ingressen
i Dagens Nyheter säger allt:

"USA hotar med sanktioner om inte Ryssland stabiliserar läget i Ukraina".

Bra. Det var väl just det Ryssland bidrog till genom att förhindra kaos på
Krim.

Man måste förstå en sak, och det är hur nära Ukraina och Ryssland egentligen
står varanra, etniskt, språkligt, politiskt etc.

Ungefär halva befolkningen i Ukraina vill att både ryska och ukrainska ska
vara statsspråk. Det har pendlat lite runt den gränsen som framgår av
bilden från en föreläsning i Helsingfors i dagarna.

Ser man på vilket språk som används i Ukraina så är det olika på
olika nivåer. I hemmen talar fler ryska än ukrainska, i media mera ryska och
på internet ännu mer ryska.

Här finns en unik situation med två besläktade språk och en ständig dialog
dem emellan. Många ukrainare övergår fritt från det ena till det andra och
ungefär 20 procent hamnar mitt emellan, talar ett blandspråk som kallas
surzjyk och inte kan pressas in i några tabeller.

Endast extrema nationalister - och rena sadister - kan vilja skilja dessa
båda folkgrupper från varandra - och ovispa omeletten i mitten.

Man ska också komma ihåg att det självständiga Ukraina tillkommit på ryskt
initiativ. I oktober 1991 utträdde Ryska socialistiska rådsrepubliken ur
Sovjetunionen - alla i Högsta sovjet röstade för utom tre (alltså till och
med kommunisterna).

Bakgrunden var en utredning av Gennadij Burbulis, en charlatan som Jeltsin
släpat fram (numera ordförande för Rysslands skridskosprintare). Burbulis
hade kommit på att Ryssland var rikt medan de andra sovjetrepublikerna var
fattiga - alltså måste vi avskilja oss, menade han. Synergieffekter kunde
han inte stava till. Priset för detta felaktiga beslut blev oerhört. "En
geopolitisk tragedi", har Putin sagt, och han borde veta. Han hanterar
dagligen skadeverkningarna.

Men över 90 procent av ukrainarna sa glatt ja till självständigheten, till
och med en majoritet av Krimborna röstade ja i en folkomröstning, utan att
begripa att syftet var att göra Ukraina fattigare.

Men som bekant är sådana beslut svåra att göra ogjorda. Har man väl släppt
"nationen" ur flaskan är det svårt att få in den igen. Den uppfinner sitt
eget språk och sin egen nationalism. I Ryssland cirkulerar en ny definition
på vad ett språk är, till skillnad från en dialekt. Ett språk är en dialekt
med egen flotta.
------------------------------------------------------------------------------------
Hoppsan! Här blev det fel. Defintionen är inte rysk. Den är svensk. Språkrådet skriver:

Ordet språk används i olika betydelser, vilket ibland kan vara förvirrande. Mänskligt språk i allmänhet är ett kommunikationssystem som utvecklats av den mänskliga arten. Det finns tusentals olika språk i världen, både med och utan skriftform, men från början fanns förstås endast talade språk. Dialekter är i första hand talade språk och saknar i de flesta fall skrifttradition, men i denna allmänna betydelse är de lika fullt språk. Frågan om skillnaden mellan språk och dialekt förutsätter att man med "språk" menar detsamma som standardspråk. "Ett språk är en dialekt som har en armé och en flotta", har någon sagt. Det är den variant av huvudspråket som används i officiella sammanhang och som ligger till grund för skriftspråket. Ett lands nationalspråk, t.ex. svenska språket, är standardiserat och normerat i både tal och skrift. Det är alltså inte naturvuxet utan har skapats genom medveten språkvård på grundval av de dialekter som en gång talades i landets maktcentrum, för svenskans del i Mälardalen. De traditionella svenska dialekterna har däremot utvecklats fritt och självständigt ur ett nordiskt fornspråk. Deras svenskhet bestäms framför allt av att de talas (eller har talats) inom det geografiska område som i dag har svenska som huvudspråk respektive officiellt språk, d.v.s. Sverige plus delar av Finland. Vilka dialekter som i dag räknas som svenska beror alltså på historiska och politiska förhållanden snarare än språkliga. Exempelvis räknas Härjedalens dialekter som svenska, trots att de rent språkligt står närmare norskan.





-------------------------------------------------------------------------------------- Nu är förstås ukrainskan mer än en dialekt. Avståndet är väl närmast som
mellan tyska och svenska. Men för att den parallellen inte ska halta måste
vi tänka oss ett land där tyskar och svenskar levt gemensamt i århundraden
och kan gå fritt mellan språken.

Ska vi då fördöma Ryssland för tilltaget att säkra ordningen på Krim?
Har inte Ryssland i alla fall brutit mot folkrätten?

Jag skulle inte satsa en hundring på att Ryssland blir fällt om frågan går
till Internationella domstolen i Haag.

För det första hänvisar Ryssland till flottavtalet från 1997, som förnyades
21 april 2010 och ger Ryssland rätt att hålla sin flotta baserad i
Sevastopol till 2042.

Avtalet som är tämligen komplext med en rad olika tilläggsprotokoll kommer
nu att skärskådas av folkrättsexperter. Klart är att det anger en rad objekt
utanför Sevastopol där ryska trupper har rätt att vara och möjligheterna
till åtgärder för att skydda anläggningarna blir säkert i sista hand en
tolkningsfråga.

Avtalet säger att Ryssland inte får vidta åtgärder som på något sätt
inkräktar på Ukrainas suveränitet. Men det ger också ryssarna rätt att
skydda sina objekt, inte bara vid basen i Sevastopol.

Putin vägrar medge att de soldater i ryska uniformer men utan
nationalitetsbeteckning som rört sig på Krim tillhör Ryska federationen. Han
hävdar att de tillhör de lokala självförsvarsstyrkorna. Det låter
genomskinligt, men Ryssland kan åtminstone hänvisa till en rad exempel där USA
ostraffat agerat "under cover" - CIA i Pakistan, flera hundra tusen kontraktsanställda
mördare - utan nationalitetsbeteckningar - i Afghanistan och Irak.

För det andra hänvisar Ryssland till en hänvändelse från president
Janukovitj. Carl Bildts menar att Ryssland då använder sig av en "Quisling".
Vem skulle Quislingen vara - den folkvalde Janukovitj eller Krims nye ledare
Sergej Aksionov, som utsågs av Krims folkvalda parlament innan Ryssland
rörde ett finger?

Janukovitj är obestridligen Ukrainas legitime president, även om han
berövats sin makt.

För det tredje hänvisar Ryssland till den nationella självbestämmanderätten,
som den kommit att tolkas i t ex. fallet Kosovo. Dvs befolkningen på Krim
vars etniska sammansättning skiljer sig från övriga Ukrainas har rätt till
självbestämmande och till och med statligt avskiljande, vilket dock inte är
aktuellt.

För det fjärde hänvisar Ryssland till skyddet av den rysktalande
befolkningen. Detta är ett argument som USA använt - och missbrukat -
otaliga gånger, från annekteringen av Hawaii 1898 och framåt.

Det är också kärnan i polemiken Bildt-Reinfeldt. Bildt angriper Reinfeldt
med ett debattknep, att det enda minoritetsintresset på Krim är tatarerna. Men då ser
han ju redan Krim som en självständig stat, vilket är att springa
händelserna i förväg.

Reinfeldt säger: "Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en
rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man
agerar".

Det är väl rätt tydligt vem som står för sans och balans i den diskussionen.

Kort sagt är Rysslands sits folkrättsligt rätt stark, förutsatt naturligtvis
att inte konflikten på nytt blossar upp och att Kiev inte gör något som
förvärrar läget i östra Ukraina. En korrekt genomförd folkomröstning om en
ny författning, en vettig språklag som inte väcker ny vrede och ett
hederligt presidentval är de byggstenar som nu behövs för att säkra den inre
freden i Ukraina.

Stefan Lindgren


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.