FiB

25 april 2014

Skurkdiplomati

Jag Eliasson tycks tro att sanktioner handlar
om att stoppa politikerfruar från att
shoppa smycken och pälsar i Paris.
















Nu är USA och EU i färd med att införa ytterligare sanktioner mot
Ryssland. För vad?

För att Ryssland skickat in agenter i Ukraina? I så fall vore det bra att
först förete bevis.



Rysslands utrikesminister Lavrov har bett amerikanerna, som upprepade
gånger påstått att ryska agenter tillfångatagits i Ukraina, att visa upp
en enda. Visa upp dem i TV! säger Lavrov.

Men Kiev och Washington har inget att visa upp. Avsikten med
Genèveavtalet var att vidta åtgärder för en ömsesidig avspänning, men
väst kräver hela tiden ensidiga åtgärder och ska nu vidta nya
straffsanktioner mot Ryssland för "brott" som landet inte begått.

Som ett Aktuellt-inslag igår visade råder en otrolig naivitet i svenska
ledande kretsar om sanktionerna. Hans Corell, tidigare rättschef på UD,
sa att sanktioner kan vara bra när Ryssland gör något dumt, som t ex
angreppet på Georgien! Herre Gud, var har karln varit hela tiden? Känner
han inte till Heidi Taglivinis utredning som entydigt visar att det var
Tbilisi som anföll, inte Moskva?

I nästa klipp är det Jag Eliasson som lägger ut texten om hur
förträffliga sanktioner är. "Om de riktas mot nyckelpersoner kan deras
fruar inte åka till Paris och shoppa pälsar och juveler", sa Eliasson.

Vore inte hans jobb att slå vakt om FN:s prerogativ att utlysa
sanktioner, istället för den skurkaktiga och i grunden olagliga
sanktionspolitik Washington och Bryssel ägnar sig åt? Istället framställde
han det som om dessa sanktioner bygger på FN-stadgan, vilket är en
grov förvrängning. Sanktioner enligt FN-stadgan beslutas av FN:s
säkerhetsråd.

Hans grodperspektiv på sanktionsfrågan är beklämmande. Han tycks inte
förstå att det är stora befolkningar som ytterst drabbas när ekonomiska
relationer skärs av och länder hänvisas till autarkiska lösningar. Läs här vad
Röda korset skriver om de humanitära konsekvenserna av vildvuxna sanktioner.

Nej, Eliasson var sannerligen inte Palmes val till medhjälpare i medlaruppdraget i
Iran-Irakkriget. Han var Torbjörn Fälldins val.

Men som någon sa har Eliasson den fantastiska förmågan att gå in sist
genom en svängdörr och komma ut först.

Folkrätten tycks ständigt gå in utan att någonsin komma ut ur samma svängdörr.

Stefan Lingdren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.