FiB

12 juli 2014

En kubansk balettdansör är mer värd än 50.000 centralamerikanska barn?


Omkring 57 000 centralamerikanska barn och ungdomar återfinns i USA i vad som upp-
fattas som rena uppsamlingsläger. Den sedan decennier påtvingade ekonomiska modellen
från USA tar sig nu dramatiska konsekvenser i vad som USA-administrationerna har sett
som sin "Bakgård", skriver Dick Emanuelsson.




BARA SÅ DU VET

En kubansk balettdansör är mer värd än 50.000 centralamerikanska barn?

Av Dick Emanuelsson, reporter i Latinamerika

TEGUCIGALPA / 2014-07-11 / Sedan en månad sitter mer än 50.000 centralamerikanska barn och ungdomar fast i uppsamlingsläger i USA. De utgör ett representativt urval av emigranter från Centralamerika som inte sett någon annan sista möjlighet än att riskera livet och ta sig över gränserna från Honduras, El Salvador, Guatemala, Mexiko och till sist USA.
Bilderna som vi dagligen ser, vi som lever och bor i Centralamerika (Honduras i mitt fall) är hjärtskärande. Mödrar med 4 månaders bebisar på taket till en godsvagn som dras av "La Bestia", Besten, det mexikanska transporttåget som går från södra till norra Mexiko med tiotusentals centralamerikaner på väg mot "Den Amerikanska Drömmen". Många av dem somnar under timmarnas gång och rasar ner och skärs i strimlor av La Bestias hjul. I bästa fall förlorar de en fot eller ben. Även psykopatiska mexikanska utpressarligor, de så kallade "Maras", terroriserar också dessa extremt fattiga människor som söker en utkomst för sig och sina familjer. Bakom sig har de ofta sålt det lilla och sista de äger. De vet, att om de inte lyckas etablera sig i USA utan grips och deporteras tillbaka, har de absolut ingenting att komma tillbaka till.
Taket på några av "La Bestias" godsvagnar.

Barn och kvinnor

De senaste åren har denna migration "feminiserats" och antalet kvinnor har konstant ökat. Men i och med 2014 har antalet barn och ungdomar ökat dramatiskt. I många fall reser barnen också med sin mor med målet att återförenas med fadern i USA som lever utan uppehållstillstånd, ständigt utsatt och påpassad med risk för att gripas och deporteras tillbaka till sitt hemland. Varje år deporteras mer än 30.000 honduraner från USA. Men de gör nästan omedelbart ett nytt försök att med hjälp av en mexikansk coyote ta sig tillbaka till den kapitalistiska krisens USA.
Att ramla ner mellan "La Bestias" godsvagnar tillhör vardagen.
Varje dag tar nu Honduras emot 12-15 bussar med barn och ungdomar som inte uppnådde sin dröm. De kommer tillbaka till ett land med lika många invånare som Sverige på en fjärdedels yta där det varje dag mördas 20 honduraner. Där utbildningen privatiseras och där det bara finns plats för dem med rika föräldrar. Det finns inga arbeten, det finns inga mediciner på sjukhusen, folket är sjukt på grund av en kronisk undernäring eftersom 66 procent, enligt det ekonomiska FN-organet Cepal är fattiga, 46 procent är extremt fattiga och överlever på en dollar per dag. Vi journalister som gör vårt jobb och uppmärksammar korruption riskerar att gå samma väg som 38 av våra kollegor har gjort sedan militärkuppen i juni 2009, att mördas.
Varje dag påträffas honduranska ungdomar bundna, torterade, styckade och mördade. I många fall utpekas de
halvmilitära poliskommandona som mördarna.

USA:s påtvingade modell

Med undantag för Nicaragua och delvis Costa Rica, råder nästan samma situation i resten av Centralamerika, den delen av regionen som i ett sekel dominerats politiskt och ekonomiskt av USA. Den politiska, sociala och ekonomiska modell som påtvingats Centralamerika av Grannen i Norr ser vi nu konsekvenserna av när tiotusentals barn och ungdomar inte ser någon annan utväg än att lämna allt bakom sig och riskera livet på väg norrut.
Men det finns ett hopp, för valresultaten har de senaste åren försiktigt gått åt vänster och en vilja att "vända sig söderut" mot resten av Latinamerika och begrava "Bananrepublikspolitiken" från norr, börjar kännas bland folk.
Men vad säger medierna, dessa språkrör för den "civiliserade, demokratiska världen"?
Nästan ingenting. Centralamerika är inte politiskt gångbart för ett antikommunistiskt organ som Dagens Nyheter som i stället öppet kampanjerar för den "Ukrainska Revolutionen" som leds av rena nazister, som den erfarne dokumentärfilmaren Maj Wechselmann så initierat och pricksäkert konstaterar. Det sionistiska folkmordet mot Palestina manipuleras med tidningens egen Nathan Shachars kalkyl om att en majoritet av israelerna nog stöder Israels väpnade aktioner. Ordvalet är lika politiskt valt som den israeliska mordmaskinens bomber är programmerade.

JA till kubanska dansare men NEJ till centralmerikanska barn

Vad tidningar som DN eller TT gör är politik. Visst, alla medier är politiska till sin karaktär liksom dess journalister, allt annat är hyckleri. I mitten av juni hoppade åtta kubanska dansare från nationalbaletten på besök på USA-kolonin (jo, ön annekterades med våld av USA i samband med det spansk-amerikanska kriget 1898) Puerto Rico. En enkel sökning på Google ger 605 svar på temat.
Vad medierna inte tar upp är det faktum att dessa kubanska "avhoppare" numera bara behöver fylla i ett formulär på det kubanska utrikesministeriet i Havanna och ansöka om att få utresa till USA eller vilket annat land som helst i världen. Men Obama vill hellre simma i det kalla krigets kälvatten och vill se just mediernas rubriker om "avhopp" och stimulerar den illegala kubanska migrationen till USA.
Åtta av 50 kubanska dansare valde att stanna i den av USA sedan slutet av 1800-talet ockuperade ön
Puerto Rico
. Men man kan också vända på saken: 42 av de 50 dansarna återvände till Kuba, medvetna
om att om de vill emigrera till USA behöver de bara fylla i ett formulär på utrikesministeriet.
Vad inga medier eller reportrar har gjort är kopplingen mellan dessa åtta kubaner och de 57.000 centralamerikanska emigranterna som med livet som insats har tagit sig igenom Centralamerika och gått över gränsen till USA där "La Migra", Migrationspolisen, har gripit de flesta av dem som också är barn. Mödrar med bebisar i Arizonasöknen är ett lätt byte för den militariserade gränspolisen. Denna har uppbackning av ett antal rasistiska USA-pöblar som ser dessa oerhört fattiga centralamerikaner som mer eller mindre vandrande människor med pest som kommer till det "Förlovande Frihetslandet" för att smitta av sig.

USA:s mur mot Centralamerika

I morse berättade den oppositionella Radio Globo i Honduras om hur maskar kryper fram i sjukhussängarna på det allmänna sjukhuset i huvudstaden. Patienter dör i korridorerna eller i sina egna sängar eftersom människorna inte har pengar till att köpa mediciner eller de produkter som läkaren ordinerar, trots att det är ett allmänt sjukhus.
I veckan som gick dog åtta gruvarbetare i en gruva i södra Honduras. De tjänade 125 lempiras eller cirka 40 kronor per dag i gruvgångar där bara personer som är högst 1.60 cm kan gå in och där varje dag är ett spel på liv och död. Men de tusentals gruvarbetarna har inga andra val, för det finns inga arbeten, bara "La Bestia" på väg mot Rio Grande kan vara en utväg, trots att USA har byggt en mur i gränslandet med Mexiko.
USA:s uppsamlingsläger för tiotusentals centralamerikanska barn och ungdomar.

Kubanska ögonläkare har opererat 2,6 miljoner personer

Samma medier som skrev om de åtta dansörerna skrev inte en rad om en verklig nyhet: 2,6 miljoner personer i 34 länder ögonopererade av kubanska läkare sedan den 10 juli 2004 i det så kallade "Mirakeluppdraget" (Misión Milagro). I Honduras är det 100.000 av de mest fattiga honduranerna som har opererats och räddat sin syn. I Latinamerika riskerar 650.000 människor att bli blinda om de inte får en gråstarroperation. Kubanerna har rädda hundratusentals latinamerikaners syn.
Det måste vara ett spektakulärt exempel på censur från mediernas sida, inte bara i Sverige utan i hela den kapitalistiska världen, att inte skriva en enda rad av det högst mänskliga uppdrag som den kubanska revolutionen har gett dessa stolta läkare.
Kubansk ögonläkare med sjukssyster opererar en honduransk bonde med gråstarr. Operationen är helt gratis.

 

Honduras: ett öga eller 3.000 dollar

I Honduras kan den som har pengar operera sig på den av colombianer privatägda kliniken Santa Lucia. En operation för ett öga kostar 3.000 dollar, men då måste patienten betala för övriga undersökningar som ska göras innan operationen. I Honduras är minimilönen 600 dollar per månad.
WHO, Världshälsoorganisationen (FN) hyllar i en rapport om "Mirakeluppdraget" och säger att "i världen finns det 135 miljoner människor med synproblem, 40 miljoner personer som har blivit blinda på grund av orsaker som hade gått att preventivt motverka. Av dessa är 1,5 miljoner barn yngre än 16 år.
Men det finns inte en rad i de svenska prominenta medierna som hellre tar ordet mänskliga rättigheter i sin mun när de tar ställning mot folken i Ukraina, Venezuela eller Kuba.
Det finns 50.000 kubanska läkare i mer än 50 länder, bland dem Haiti dit kubanska och venezuelanska läkare var de första att anlända efter jordbävningen i januari 2010. Kuba skickade ytterligare 700 läkare vid sidan av den stora hälsovårdsbrigad de hade sedan flera år. USA skickade hundratals marinsoldater och byggde upp en militärbas i närheten av sin ambassad.
Så vad är åtta ballerinor i sammanhanget med den insats som dessa kubaner har gjort för mänskligheten?

 Av Dick Emanuelsson

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.