FiB

9 september 2014

Straff utan brott


Haverikommissionen om det kraschade malaysiska flygplanet MH17 har kommit med en första rapport. Vad den säger är att planet bröt samman till följd av att det träffades av en mängd högenergetiska objekt. Ingenting sägs om vem som bär ansvaret för kraschen – det svaret kan dröja ett år.

Men Ryssland har redan utpekats som skyldigt av Vita huset, Nato och EU som även utmätt drakoniska straff som skadat både rysk och europeisk ekonomi.

På samma sätt utfärdar nu EU en tredje runda sanktioner som sägs rikta sig mot en fullskalig rysk invasion av Ukraina som inte heller bygger på några bevis. Eftersom Ryssland nekar till att ha invaderat Ukraina finns det heller inget utrymme för kompromiss eller förhandling – kanske är det just det som är avsikten.

EU har visserligen dröjt med att kungöra sina sanktioner den här gången, eftersom unionen är djupt splittrad. I princip är det staterna i den gamla österrikisk-ungerska dubbelmonarkin och Finland, dvs stater med djupa historiska erfarenheter av Ryssland, som invänder mot sanktionerna. USA, som hare ett uppenbart egenintresse av att låsa EU och Ryssland i en ofruktbar konflikt, trycker på och kräver irriterat att Bryssel måste skynda på med de nya sanktionerna.

MH17-rapporten kommer vid sämsta tänkbara tidpunkt för Nato och de krafter som vill trappa upp konflikten. Nu får de stå med skammen av att ha utövat ekonomisk aggressionspolitik mot Ryssland utan att ha på fötterna. Vi kan visserligen dra slutsatsen att planet sprängdes av en missil, men vems missil?

Folkrepublikernas självförsvarsstyrkors missiler? Eller Ukrainas BUK-uppskjutningskomplex i omedelbar närhet? Eller något vapen avfyrat av ett ukrainskt SU-25-attackplan som befann sig bara 1 till 3 km från MH17-planet?

Beträffande Rysslands påstådda fullskaliga invasion av Ukraina är "bevisen" från västsidan lika obefintliga. Varken satellitbilder eller diverse videofilmer på nätet har på ett entydigt sett bevisat närvaron av reguljära förband ur Ryska federationens krigsmakt.

Det faktum att ryska soldater som uppenbarligen har stupat i Ukraina har begravts i bl.a. Pskov bevisar bara vad vi alla vet. Att ett betydande antal ryska medborgare slåss på självförsvarsstyrkornas sida.

Ryska och tidigare sovjetiska medborgare har deltagit i en rad krig och stupat där. 299 man stupade i Korea, de flesta piloter, i plan som saknade nationalitetsbeteckningar. I frihetskriget i Algeriet stupade 25 sovjetmedborgare, i Vietnam 16, i Etiopien 1977-90 34 man osv. Detta förutom de officiellt deklarerade utlandsoperationerna (172 man omkom exempelvis under den "oblodiga" Tjeckoslovakieninvasionen).

Att det finns ryska frivilliga i Ukraina är inget märkligt, i synnerhet inte i ett land där man officiellt hyllat antifascism och antikolonialism i generationer och där 40 % av befolkningen har direkta personliga band till Ukraina. Men därifrån till att anklaga Ryssland för "invasion" är steget långt.

Risken är naturligtvis att en ström av frivilliga ändå leder till en farlig internationalisering av konflikten. Men ryssarna anser sig nog ligga efter den internationalisering som Nato-staternas öppna militära stöd till Kiev innebär. Det sitter Nato-officerare på viktiga kontor i Kiev, de har rapporterats synliga i Mariupol och i Azovbataljonen finns en internationell brigad där bl a svenska nazister deltar.

Att svenska nazister (i svensk uniform) deltar i Ukrainakriget ses av våra styrande inte alls som något problem (80 svenskar som krigar för ISIS i Syrien åtnjuter också officiell välsignelse), så varför är ryssar förhindrade att vara med och försvara vad de uppfattar som sina landsmän från terror och etnisk rensning?

Faktum är att endast i ett fall har Rysslands ledning blandat sig i kriget i Ukraina. Det var när president Putin presenterade sina fem punkter med "förslag" om hur förutsättningar eldupphör skulle skapas. 

Bland folkrepublikernas ledare hördes visst gnissel och några öppna protester mot Putins inblandning. Men till sist fann man för gott att ta den chans som presidenterna Porosjenko och Putin gav dem att avbryta striderna och försöka finna en fredliga fåra att föra självförsvaret vidare i.
Men den "inblandningen" vill, Nato och EU inte tala om. Man vill helst inte alls tala om eldupphöret och de möjligheter det ger. Desperat söker man nya förevändningar att fortsätta på krigsstigen.

Vad de riskerar är att allt fler européer ser att kejsaren är naken och inser att Ukrainakonflikten skulle var helt löst i samma stund väst gav upp sina geopolitiska ambitioner att förvandla Ukraina till ännu en länk i inringningen av Ryssland och en potentiell plattform för aggression.
Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Obama ska hålla tal i natt om IS-strategin
    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/10-sep-krisen-i-irak_3901200.svd?sidan=11

    Om nu IS är huvudfienden bör USA snabbt avbryta den aggressiva politiken emot Syrien och Ryssland, vilka likaledes är motståndare till IS.

    Vi får se.

    Historien lär oss dock att det kan bli tvärtom: IS lovar att inte hota USA:s intressen och blir därefter dess mer eller mindre öppet allierade emot Syrien och Ryssland.

    Men det troligaste är att klåparen Obama fortsätter att ligga i fejd med alla han kan

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.