FiB

21 november 2014

Marianne Ny måste packa väskorna


















I Dagens Nyheter idag yrar Hanne Kjöller om att det är en "mänsklig rättighet" för målsägarna i förundersökningen mot Julian Assanges att häktningsordern mot honom ska kvarstå.

Någon sådan rätt att skära sig ett skålpund kött ur svarandens kropp existerar naturligtvis inte.

Det intressanta med Svea Hovrätts dom är ju den allvarliga tillrättavisning av åklagaren Marianne Ny den innebär.

Hovrätten skriver:

"En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och på ett sätt som innebär att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet (se 23 kap. 4 § rättegångsbalken).

En häktning får aldrig pågå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet. I det ligger att berörda myndigheter med rimlig effektivitet ska verka för att häktningstiden blir så kort som möjligt.
Det är av betydelse hur det förfarande som den fortsatta häktningen är beroende av har fortskridit och kan förväntas fortlöpa. Hänsyn ska tas till det sätt på vilket berörda myndigheter har agerat eller inte agerat, liksom till om de fortsättningsvis kan förväntas agera med den skyndsamhet som är påkallad med hänsyn till såväl den misstänktes intresse som intresset av att ärendet blir ordentligt utrett och avgörs på ett säkert underlag. Om utredningen i ärendet inte ger stöd för bedömningen att tillräcklig skyndsamhet har iakttagits, utgör det ett skäl mot fortsatt häktning. (Se rättsfallet NJA 2011 s. 518.)

Julian Assange har enligt vad som kommit fram förhörts vid endast ett tillfälle rörande en av brottsmisstankarna. Förhöret ägde rum den 30 augusti 2010. Det förhållandet att förundersökningen under lång tid inte drivits framåt får anses medföra olägenheter för Julian Assange, trots att häktningsbeslutet inte har verkställts. Det ligger även i målsägandenas intresse att förundersökningen kommer vidare.

Åklagarna har som skäl för att inte hålla förhör med Julian Assange på ambassaden anfört bl.a. att förhören med hänsyn till brottens och utredningens karaktär måste äga rum i Sverige samt att en eventuell rättegång fordrar att han är här i landet.

Åklagarna har vidare anfört att de övervägt och kommit fram till att förhör med Julian Assange i Storbritannien inte på ett effektivt sätt skulle leda förundersökningen framåt. De har i sistnämnda sammanhang särskilt pekat på att förhör i Storbritannien skulle kräva att en ansökan om rättslig hjälp beviljas, att ett sådant förfarande bygger på den misstänktes medverkan och samtycke till de åtgärder som vidtas samt att det inte är möjligt att med tvångsmedel verkställa ett beslut om DNA-prov eller att genomföra förhör.

Julian Assange har gjort gällande att åklagarna borde ha prövat att hålla förhör med honom på ambassaden. Han har mot åklagarnas argument invänt bl.a. att han upprepade gånger sagt sig ställa upp på förhör i Storbritannien, att en misstänkt har en ovillkorlig rätt att vägra svara på frågor och att det därför inte spelar någon roll var förhöret hålls samt att ett DNA-prov redan tagits på honom.

En åklagares underlåtenhet att på visst sätt föra förundersökningen framåt kan under vissa förhållanden leda till att ett häktningsbeslut anses oproportionerligt och därför bör hävas (se rättsfallet NJA 2007 s. 337). Vid bedömningen av om en sådan underlåtenhet ska leda till hävning av ett häktningsbeslut bör bl.a. brottets art och styrkan i de särskilda häktningsskälen vara av stor betydelse. Det är också rimligt att högre krav måste ställas på de skäl som åklagaren anför till stöd för sin begäran om häktning ju längre tid som går utan att åklagaren driver förundersökningen framåt.

Hovrätten konstaterar att utredningen om brottsmisstankarna har stannat upp och anser att åklagarnas underlåtenhet att pröva alternativa vägar inte stämmer överens med deras skyldighet att - i alla berördas intresse - driva förundersökningen framåt. Att häktningsbeslutet även syftar till att säkerställa Julian Assanges närvaro vid en eventuell framtida rättegång saknar i detta sammanhang självständig betydelse."

Marianne Ny är nu tvungen att packa väskorna och resa till London, alternativt förhöra Assange på videolänk. Sköter hon detta opartiskt och professionellt finns det alla chanser att kunna fastställa vad som verkligen hände i relationen med de båda målsägande kvinnorna. Finns det tillräckliga bevis får fallet gå till rättegång, annars får häktningsordern upphävas.

Faktum är att åklagare Ny haft rikliga chanser att förhöra Assange som hon missat. Förutom den tid han stod till förfogande i Stockholm var han även frihetsberövad i England:

"Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att det vid bedömningen av om häktningsbeslutet är proportionerligt ska beaktas att Julian Assange som en följd av den europeiska arresteringsordern dels varit frihetsberövad under tiden 7-16 december 2010, dels haft olika restriktioner (bl.a. elektronisk övervakning med fotboja, daglig anmälningsplikt hos polismyndigheten och förbud att vistas utanför bostaden nattetid)."

Det framgår också klart att rätten anser att ju mer tiden går desto mindre "proportionerlig" framstår häktningsordern.

Hanne Kjöller läser in i domen att Assange tredskas, men det är ingen nyhet. Nyheten är att hovrätten anser att åklagare Ny inte gör sitt jobb.

Stefan Lindgren





Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.