FiB

17 december 2014

I kväll klockan sex, framför riksdagen

För sjunde året i rad hålls en demonstration
på Mynttorget mot Sveriges deltagande i kriget
i Afghanistan.



















I kväll klockan sex (onsdag 17/12) håller krigsmotståndarna en protest på Mynttorget, mellan Riksdagen och Slottet, för att stoppa Sveriges fortsatta deltagande i Afghanistankriget.


Här följer Stefan Lindgrens tal, som han kommer att hålla i kortad version ikväll. Kom och lyssna på Thage G Petersons, Maj Britt Theorin, Thage G Peterson, Anders Ferm, Hans Linde och Ferah Bozcali.



Kära vänner, mötesdeltagare

Terrorismen skördar nya offer. I en region som före 2001 inte visste vad självmordsbombare härjar det blinda våldet.

En del är snabba med att skriva ut nya recept. Nu måste USA, säger man, rikta sitt militära maskineri från Afghanistan till Pakistan.

När ska de lära sig? Att utländska militära interventioner, flygbombningar, drönare och nattliga mordpatruller, inte är botemedlet på terrorism.

Att det västerlandet hyllar som militära insatser för att rädda kvinnor och barn i praktiken utvecklats till en lika blind terrorism, statsterrorism?

Efter Irak, där upp till en miljon människor fick sätta livet till under USA:s ockupation, vet vi att utländska ockupationer ökar risken för urspårning och kaos, att hela samhällen blir gisslan i terroristers händer, precis som de varit det i ockupanternas, statsterroristernas, händer.

I en färsk rapport från någon som kallar sig SIGAR, USA:s särskilde inspektör för afghansk återuppbyggnad, förordas att den afghanska armén byggd ut från en kvarts miljon idag till 373 400 man. Då säger man kommer någon gång 2019-2023 en politisk lösning på kriget i Afghanistan att bli möjlig.

Så resonerar förblindade militarister. Först krig i 20 år, sedan en politisk lösning. Vi säger att den politiska lösningen måste börja nu.

Alla utländska trupper måste lämna Afghanistan. Landets suveränitet måste återställas. Ett generöst bistånd måste sättas in på utbildning och utveckling.

Den svenska riksdagen ska nu för trettonde året i rad besluta om att Sverige ska ha trupper i Afghanistan och delta i USA och Nato:s krig.

Det är redan den femte riksdagen som fattar beslut om detta. Man kan fråga sig om hur många av alla dem som idag trycker på ja-knapparna som har en aning om vad som från början föranledde Sverige att skicka trupp till Afghanistan?

Den gamla regeln att det är tusen gånger lättare att gå i krig än att avsluta krig bekräftas.

Endast 30-åriga kriget och Stora nordiska kriget har varat längre än detta svenska krig.

Vad har åstadkommits? Vi serveras solskenshistorier om hur svenska soldater hjälper gamla damer över gatan. Att hundratals afghaner har dödats med svenska kulor är hemligt. Liksom det är hemligt hur svensk underrättelseverksamhet använts av USA för att spåra och bomba fickor av nationellt motstånd.

Den som tvivlar på detta krigs gruvligheter kan ju läsa den färska tortyrrapporten till USA:s kongress.

Det som har försiggått i Bagramfängelset trotsar all beskrivning. Fångar har matats "rektalt" som det heter, genom ändtarmen, tvingats sitta nakna på betong tills de avlidit av hypertermi, tvingats stå med upprätta armar 22 timmar per dygn, hållits isolerade i mörker, satts på blöjor utan tillgång till toalett, tvingats lyssna till västerländsk musik dygnet runt osv.

Bagram blev, som den förre presidentens talesman undslapp sig, "en fabrik för att producera talibaner".

* * *

Många ledarskribenter oroar sig nu för vad som ska hända i Afghanistan nu när de utländska trupperna dras tillbaka? De målar fan på väggen och antyder att talibaner, al Qaida, IS eller någon ny grupp som Khorasan lätt kommer att ta över landet.

Detta är bara ett annat sätt att säga att Afghanistan bör förbli ockuperat, att detta är ett folk som vi inte tillerkänner rätten att styra sig självt.

Genom att lyfta upp fiktiva hot i framtiden vill man undvika att diskutera vad en förlängning av ockupationen och ett fortsatt krig kommer att innebära av onödigt lidande.

Från en höjdpunkt på 133 000 man har de utländska trupperna gått ner till 34 000 man idag och 12 000 från nyåret. USA biter sig fast i sju stora baser där man - enligt avtal med Kabul - kan stanna till år 2024.

Tanken är att dessa styrkor ska övervaka den afghanska armén som själv ska sköta striderna. USA avslutar inte sitt krig, utan "afghaniserar" det.

Det heter i regeringens proposition att Sverige ska ställa högst 50 personer till Natos:s förfogande inom Resolute Support Mission - och i extrema, kortvariga situationer till 200 man. Nato:s operation beskrivs som en "utbildnings- och rådgivningsinsats".

Propositionen är undertecknad av Margot Wallström 6 november.

Men ett par veckor senare, 22 november, rapporterade New York Times att president Obama utfärdat en order som tillåter de amerikanska styrkorna i Afghanistan att fortsätta med direkta stridsoperationer i Afghanistan under 2015. Den nya ordern tillåter också att USA:s stridsflyg och drönare fortsätter att bomba byar där USA-armén anser sig hotad.

Det är alldeles klart att USA avser att Nato även i sin nya kapprock, RSM, ska ha en stridande roll.

Denna amerikanska order borde ha varit skäl att dra tillbaka den svenska propositionen. Så har inte skett.

Nu blir det alltså regeringens uppgift att utforma en "utbildnings och rådgivningsinsats" inom ramen för en Nato-styrka som även kommer att föra krig. Hur det ska gå till, om det ens är möjligt, måste bevakas noga.

Risken är att detta bara bli en upprepning av tidigare bedrägerier.

Riksdagen röstade för vad många trodde var en FN-insats - det var en Nato-insats.

Riksdagen röstade att svenska soldater inte skulle kunna ställas under Nato:s kommando - de ställdes under Nato:s kommando.

Riksdagen röstade för att på inbjudan från Kabul skicka trupp till Afghanistan - det fanns ingen sådan inbjudan.

Och nu röstar de för en fredlig utbildningsinsats inom ramen för en krigförande styrka. Hur trovärdigt är det?

Kära vänner. En dag som denna kunde vi alla som man säger ha något bättre för oss. Men vi gör vår medborgerliga plikt, och jag är ledsen att behöva säga det, antagligen har vi inte utlyst detta möte för sista gången. Fram till dess: låt krigsanhängarna få sina fiskar varma!

Som afghanerna säger: Chasteh nabasjid! Må ni ej förtröttas!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.