15 mars 2015

Leviathan


Andrej Zvjagintsevs film "Leviathan", prisbelönad i Cannes och Oscarsnominerad, har väckt stor diskussion utomlands och hemma i
Ryssland.

Filmen kan nu ses här,  engelsktextad:
http://bigcinema.tv/movie/leviafan.html

En viss sorts människor i väst kan säkert anamma filmen rätt oreflekterat. Den handlar om brutalt adminstrativt våld mot medborgarna i Ryssland och kan fungera som en illustration till berättelsen om
"Putins korrupta diktatur". Dessutom "avslöjas" den ryska kyrkan som maktens instrument. "En antirysk beställningsfilm", säger Sergej Markov
som påstås stå president Putin nära.

Några Moskvabor jag frågar försäkrar att filmen verkligen skildrar en verklighet som finns. Ta guvernören på Sachalin som nyligen greps med en miljard rubel i kontanter hemma i sin lägenhet!

- Men, säger de, filmen anger absolut inget utväg. Vychoda net! Ingen
utväg, exakt de orden på tunnelbanevagnar i Ryssland som utlöst så många
självmord och nu därför avlägsnats.

- Och varför skulle vi vilja se på filmduken det vi ser varje dag?

Men är det verkligen filmkonstnärens uppgift att alltid skriva publiken
ut utväg på näsan, kan man undra? Och visar inte Zvjagintsev i själva
verket på en utväg, även om jag inte är övertygad om att det är den
rätta.

Allting handlar om en egendomskonflikt, och många skulle kunna dra
slutsatsen att stärkt egendomsskydd är en utväg? Eller är det tvärtom
privategendomen  som är problemet: hus och bostäder som blir fängelser
för att vi inte kan överge dem och inte har någon annanstans att ta
vägen?

Det sägs att till grund för filmen ligger inte alls en sann rysk
historia utan historien om en medborgare i USA. Och strängt taget
representerar maktens män i filmen en korsning av banditism och
kapitalism som förekommer i stort sett jorden runt.

Det hårda angreppet på kyrkan kan också uppfattas olika. Flera
inflytelserika kyrkomän, bl.a. Andrej Kurajev finner att filmen inte
alls är anti-religiös utan anti-klerikal. Som representant för den
"sanna" kyrkan förekommer en fattig och oegennyttig präst i en biroll.

Hur som helst är det en intressant och välgjord film med många ödsligt
vackra naturscener. Filmen är inspelad på Kolahalvön, i byn Teriberka
utanför Kirovsk, samt i Montjegorsk och Olenogorsk.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer:

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Home