FiB

28 maj 2015

Har Sverige inga tystade författare?

"Vi har ett samtalsklimat som inte är gynnsamt för tänkande", skriver
Daniel Suhonen i Expressen om Knausgård-debatten och jämför med en
gyttjebrottning.
Men gyttjan är sannerligen inte på Knausgårds konto.

I går patetiskt försök i DN av "sverigevänlig" norrman att bevisa att
svenska författare har en röst.

Ett av exemplen var Vilhelm Moberg som tog sig av daga för den slakt
Cykloperna utsatte hans svenska historia för! Hylla hans minne - läs om
hans svenska historia.

Sedan kom Witt Brattströms svar som var mer en recension (20 år för sent)
av Christa Wolfs Cassandra-roman. Oerhört relevant.

Åter till Knausgårds fråga: varför är det så tyst? Varför har exempelvis
Jan Myrdal tystats.

Sedan tio år tillbaka får han knappt in en rad nånstans. I DN var sista
gången när Björn Wiman, som ny kulturredaktör gjorde misstaget att låta
JM recensera en biografi om Carl David af Wirsén.

JM överglänste hela anhanget. Förstörde ackordet. Så ut i kylan igen med
honom. Han som är en av de ytterligt få som har något att säga. Det är
en skam!

Som skrivande människa i marginalen vet jag att skrivandet dör om man
inte får visa upp det någonstans.

Jag visar det på 8dagar, som hade 5 000 besökare igår. Från Israel!

Stefan Lindgren

2 kommentarer :

  1. För så där tio år sedan hörde jag en (borgerlig) förlagsredaktör avfärda Jan Myrdal med att han alltid ställer sig "utanför Debatten". Han uttalande ordet som om det stavades med stort "D". Det kanske är JM:s storhet, att inte plaska med i ankdammen?

    SvaraRadera
  2. Jag hör förstås till dom som tycker att vi har en förfärligt enkelriktad debatt i Sverige. Men jag tycker samtidigt att Myrdals kritik i Nya Argus var märkvärdigt anekdotisk. Det borde gå att visa samma sak mycket mer effektivt genom att t.ex. visa på en bredd i andra länders kultur som inte finns här. Att Frankrike har en tidning, "Alternatives Economiques", som är programmatiskt anti-neoklassisk och som går i 100.000 exemplar. Eller att Norge har sin Klassekampen som är helt accepterad inom ramen för normalpress och som har en upplaga på 17.000. Etc, etc.

    Myrdal kan klaga på att han inte blir publicerad, men det kan i så fall jag också, jämte åtta miljoner andra. Det är ingen mänsklig rättighet att bli publicerad. Däremot blir det märkligt när alla som publiceras rör sig inom en snäv cirkel. Vilka svenska ekonomer - utom Lars Syll - törs vara med i World Economics Association, till exempel? Och det är ändå världens största ekonomorganisation.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.