FiB

29 maj 2015

Om den svåra konsten att förbjuda kommunister

Europeiska värderingar.

















Visst gör det ont när knoppar brister ... och man förlorar någon som man betraktat som kollega och vän.

Ola Jordán, slavist och Fibbare, har jag alltid betraktat som "en av de våra". Men nu har det hänt något. Han försvarar lagförbudet mot Ukrainas kommunistiska parti.





"Det är ju just detta att 'kommunister', både inom Ukraina och de ockuperade områdena, har stött de proryska/ryska 'separatisterna' som gör att de betraktas som förrädare bland det ukrainska folket", skriver han på sin Facebook-sida.

Jag svarade honom att de första försöken att förbjuda Ukrainas kommunistparti kom långt före Majdan. Kommunistförbud är alltid ett säkert tecken på en regim som drar i fascistisk riktning. Det är mycket enkelt. Kommunisterna är historiskt den ledande antifascistiska kraften.

På det svarade Jordán, skolad i den nationella självständigheten, att det är Ukrainas ensak vilka partier de vill förbjuda. Men det är det ju faktiskt inte. Ett sådant beslut kommer i konflikt med både FN-stadgan och Europadeklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Men, resonerar Jordán, eftersom det är osannolikt (eller omöjligt rent juridiskt) att FN skulle vidta några sanktioner eller Europadomstolen fälla Kiev, så är det inget att bry sig om. Om vi blundar finns inte brottet.

Jag ser inte att några svenska politiker har tagit upp den här frågan i vare sig EU-parlamentet eller Europarådet. Enskilda protester har kommit från Grekland, där kommunistpartiet fortfarande spelar en roll. Betyder det verkligen att allt är frid och fröjd?

Personligen tycker jag att Europadomstolens beslut att godkänna förbudet av det baskiska oppositionspartiet Askatasuna var upprörande, liksom det ukrainska kommunistförbudet. Om de högstämda deklarationerna om mänskliga rättigheter ska tas på allvar måste de ju också gälla baskiska separatister och ukrainska kommunister.

Ukrainas författningsdomstol har själv 27 december 2001 i en dom upphävt det förbud av kommunistpartiet (http://icon.oxfordjournals.org/content/1/3/534.full.pdf+html) som trumfats igenom tidigare i ett försök att få bukt med det 3 miljoner medlemmar starka partiet. Det var oförenligt med landets författning. Men 7 domare av 18 lutade redan då över till förbudslinjen och med de nya maktförhållandena i Kiev är det mycket få som vågar försvara författningen längre.

Att inte ens vänstern förstår att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna finner jag skrämmande! Tänker vänsterpartiet och miljöpartiet verkligen som Ola Jordán?

Har den tyske prästen Martin Niemöllers ord inte längre någon resonans i Sverige?

"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist; Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude; Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade."

Om ingen reagerar har ju Knausgård rätt. Cykloperna har tagit över.

Stefan Lindgren

3 kommentarer :


  1. Ola Jordán kallar inlägget ovan en spottloska och lovar att inte diskutera mer med mig. Jag finner hans bevakning av Ukrainakonflikten märklig. Han publicerar ett upprop om påstådda förföljelser av kommunister i Lugansk, men gör inget fördömande av det riksomfattande kommunistförbudet från Kiev. När jag påtalar detta säger han nu att kommunistförbudet är "illa underbyggt" och "oförnuftigt". Det är ju bra, om än sent och märkligt tillbakalutat.

    Min kritik av fäna i EU står fast. Den enda som tagit upp saken i parlamentet är en grekisk ledamot, som fortfarande väntar svar på denna fråga: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-%2F%2FEP%2F%2FTEXT%2BWQ%2BP-2015-005980%2B0%2BDOC%2 på Om den svåra konsten att förbjuda kommunister på Om den svåra konsten att förbjuda kommunister

    SvaraRadera
  2. Jag är inte säker på att inte varje land har suverän rätt att lagstifta om vilka organisationer som ska tillåtas, utan att detta ses som ett brott emot internationell god sed. Så framhöll t.ex den sovjetiske utrikesministern Litvinov 1933 att det faktum att Nazityskland förbjudit det tyska kommunistpartiet på intet sätt låg i vägen för goda sovjetisk-tyska diplomatiska och andra mellanstatliga förbindelser.

    SvaraRadera
  3. Anser du Sven, att nazistiska organisationer bör tillåtas i Europa, på folkrättsbrottslingar grund? Du ger mig det intrycket.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.