FiB

17 juni 2015

ICC:s rasistiska praktik

Internationella Brottmålsdomstolen är en karikatyr på rättvisa. Samtliga
sju mål som är under arbete riktar sig mot afrikanska ledare.

Finns det verkligen inga brottslingar på andra kontinenter?

Nyligen lyckades Sudans president Omar al-Bashir undkomma ICC:s
arresteringsorder när han besökte Sydafrika. ANC hade garanterat hans
säkerhet och såg också till att hans plan kunde lyfta innan Sydafrikas
högsta domstol kunde lägga vantarna på honom.

Åtalet mot al-Bashir är mycket märkligt och är svårt att förstå utan att
känna till USA:s stora intressen av att stycka upp Sudan, som det
(troligen felaktigt) betraktar som en rysk-kinesisk allierad.

USA har genom att stödja ett utdraget inbördeskrig lyckats skapa staten
Syd-Sudan, oljerik, men hopplöst instängd och hemsökt av stamkonflikter.

I Darfur ville USA intervenera militärt men hindrades av FN som lovade
ta i med hårdhandskarna (och skicka Jan Eliasson).

Åtalet mot al-Bashir får ses som ett köttben åt USA. Men har det något
med rättvisa att göra? 250 000 till 300 000 har dött i konflikten, där
omänskligt våld och massakrer förekommit från båda håll, men mest från
regeringen, som det brukar vara i sådana fall.

ICC har upphävt anklagelserna mot al-Bashir för folkmord men vill
fortfarande bura in honom för "brott mot mänskligheten".

Man kan ju fråga sig om det inte finns andra förbrytare i den klassen
som ICC borde kasta sig över?

Tony Blair och George W Bush för folkmord på irakier - kanske så många
som en miljon har gått åt i Irak efter invasionen 2003.

Barack Obama, Francois Hollande, Angela Merkel  m fl Nato-
överhuvuden för 130 000 döda afghaner (enligt FN:s minimalistiska
bedömning) under 14 års krig i Afghanistan eller för att ha krossat den
libyska staten så att denna blivit en tummelplats för terrorister.

Obama och Erdogan för att ha finansierat och understött en terroristarmé
mot Syrien - dödstalen torde har uppe i Darfurklass vid det här laget.

Victoria Nuland, Petro Porosjenko m fl för en statskupp som följts av ett
blodigt inbördeskrig i Ukraina (10 000 döda).

Angående Libyen är de brottslingar ICC söker inte alls de som har raserat
den libyska staten utan de överlevande av familjen Gadaffi.

Eftersom Muammar Gaddafi som sittande statsöverhuvud brutalt mördades på
öppen gata av Nato-trupperna återstår sönerna Saif Al-Islam Gaddafi och Abdullah
Al-Senussi.

Men se, eftersom Nato bombat Libyen till - simsalabim! - en västerländsk rättsstat så
agerar domstolen inte för att sönerna utlämnas till Haag.
(Al-Senussi har även rent formellt överlämnats av ICC åt den libyska
"rättvisan"). Domstolen i Haag känner tydligen fullt förtroende för att
slaktarna som tagit makten i Tripolis ska kunna dra ut naglar och knäcka
alla ben i de kropparna.

ICC har idag mål gående mot Demokratiska republiken Kongo,
Centralafrikanska republiken, Uganda, Sudan, Kenya, Libyen,
Elfenbenskusten och Mali. Åtta länder i Afrika. Inga andra.

Samtliga f d kolonier under Storbritannien, Frankrike och Belgien.

Säg inte att mönstret inte skiner igenom!

Uhuru Kenyatta, Kenyas folkvalda president, må vara en skurk men själva
tanken att en europeisk - till gagnet om än inte till namnet - domstol
skulle intervenera för att häva valutgången är allt annat än demokratisk.

Folket väljer skurkar ibland. I Europa är det närmast norm.
EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker exempelvis är en man som
byggt sin karriär på framgångsrika program för skatteflykt.

Europa saknar kort sagt den moraliska rätten att sitta till doms över
afrikanska stater som i många fall fortfarande brottas med arvet efter
en rasistisk kolonialism.

Stefan Lindgren







Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.