FiB

19 juni 2015

Mera lögner om Oktoberrevolutionen

Det svåraste av allt att utfärda prognoser om, sa någon berömd tänkare,
är hur historieskrivningen ska ändras.
 
I går var Oktoberrevolutionen en befrielse som hyllades jorden runt. Nu
kan den tillskrivas vilka syften som helst, och vilket förlopp som helst.

Den kan utan vidare prut framställas som en judisk sammansvärjning.
Nästan ingen kommer att reagera.


Idag kan man inte ens räkna med att det officiella Ryssland reagerar på sådana
förvrängningar. I ett tal i Moskvas judiska centrum i juni 2013
sade president Vladimir Putin att 80 procent av den första
sovjetregeringen bestod av judar och att dessa vägleddes av
nationaliseringarnas falska ideologi.....

Det är ett märkligt uttalande, men det är inte första gången Vladimir
Putin visar sig vara påverkad av reaktionär rysk filosofi och
historieskrivning.

Vilket jag beklagar, eftersom landet verkligen behöver enas om vissa
hållpunkter i den ryska historien.

Nu vet vi att Putin missade mycket under sin skolgång. Kanske är det för
sent att kasta in jästen efter degen... Men låt oss hoppas att han lär
sig bli mer försiktig.

Om man påstår att sovjetregeringen till 80 procent var judisk - hur
räknar man då? Enligt Nürnberglagarnas definition av judar eller judarnas
egen? Enligt tsarrysk lagstiftning - eller kanske rentav så som dessa
människor räknade sig själva.

Israelbesökare som Per Gahrton har förbryllat berättat om hur de uppfattats som judar
och till och med erbjudits köpa mark i Israel, vilket palestinier är
förbjudna att göra, bara för att det någonstans i besökarens släkt på
moderslinjen funnits en jude. Så många är "judar" utan att själva veta om det.

Enligt en historiker (http://kaz-volnoe.narod.ru/page242.html) fanns det
totalt 12 judar i den sovjetiska regeringen 1917-1926?

5 judar mellan 1926-41 och 2 judar mellan 1941-52 samt 1 jude 1952-57.

Den höga andelen i början berodde utan tvekan på att  judarna i
Tsarrysland led under ett dubbelt förtryck och därför ofta gick i spetsen för revolutionen.

Det finns en anekdot om hur dirigenterna för Moskva- och New
York-filharmonikerna en gång träffades och amerikanen sa att vi har
 si och så många judar i orkestern. Ryssen replikerar: vi inte ens
räknar dem!

Det ligger en del i det. Själva begreppet "russkij" är rymligt. En
infödd jude är naturligtvis "russkij". Vid behov får han förtydliga och
säga att han är "russkij evrej" medan den "rene" ryssen då får kalla
sig "russkij russkij".

Russkij är på sätt och vis en metanationalitet, lite grann på samma
vis som indier och kines är det.

Det här har man ofta svårt att förstå i väst. Läste nyligen en kremlologisk analys
av Putins tal där ordet "russkij" blir kännemärke för en ny betoning av
etniciteten. Och man menar att Putin tidigare hellre använde begreppet
"rossijskij" (ryssländsk).

Jag tror att kremlologerna läser in alldeles för mycket i detta. Vi i
Europa lever ju fortfarande i en prydlig värld där utgångspunkten är Ett
land, ett folk, en.... må vara i president Wilsons liberala tappning.

I Ryssland lever sedan urminnes tider ett hundratal olika folk och lika
många språk. När journalisterna talar om "rysk" invasion i Donbass ägnar
de flesta av dem inte en tanke åt att ursprungsbefolkningen där faktiskt
är rysk samtidigt som den är statsrättsligt ukrainsk.

 
Stefan Lindgren




1 kommentar :

  1. "Den höga andelen i början berodde utan tvekan på att judarna i
    Tsarrysland led under ett dubbelt förtryck och därför ofta gick i spetsen för revolutionen."
    Dubbelt förtryck implicerar att det var väldigt dåligt för ryssar och ännu sämre för judar. Men var det så dåligt för ryssarna?
    Stolypin sade 1914: får vi ha fred blir vi supermakt om 15 år. Ryssland hade världens snabbaste industrialisering och största oljeprod. Frimurare beslöt för bankmaffians räkning att Ryssland skulle kväsas därför att man inte underordnade sin nationella bank på det sätt som ger anglosaxarna fördelar.
    Nikolai Starikovs boktitel: 1917 inte revolution utan special services, är talande.
    Och när det är en utifrån styrd revolt så blir frågan om revoltörernas representativitet förstås än viktigare. Kerenskij var i maskopi med de utländska finansiärerna och försökte inte på allvar skapa ett folkstyre, utan lämnade över till revoltörerna, som erhöll 50 miljoner dollar från västbanker.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.