FiB

9 januari 2016

Charlatanen Ljunggren

Professor emeritus i slavistik vid Göteborgs universitet Magnus
Ljunggren skriver i Dagens nyheter att Michail Sjolochov som
tilldelades nobelpriset i litteratur var "en reaktionär som stod
för allt det gamla, förbenade i Sovjetunionen".

Professorn är en charlatan. Han grundar sin analys på gamla
fördomar och har uppenbarligen inte tagit del av den 1997
utgivna korrespondensen mellan Stalin och Sjolochov.


Redan som 25-åring skrev Sjolochov till Stalin och
protesterade mot hur kollektiversingen genomfördes i praktiken.
"Bittert, kamrat Stalin. Hjärtat vill brista..."

Samma år, 1929, skrev han:

"Mellanbonden är redan krossad, fattigbonden svälter..."

1933 skrev han till Stalin, vilken för övrigt aldrig figurerade i
författarens verk, "att man under förespegling att bekämpa
sabotage... har bortfört allt spannmål... svälten började".

I sitt tal på 18:e partikongressen sade Sjolochov apropå att
författarna på tsartiden tjänat den härskande klassen:

"Det finns ännu en sorts författare", sa Sjolochov, "som man
'belönat' med förvisning till Sibirien och exil. Man har satt dem
vid skampålen, skickat dem till armén, slagit ner på dem med
statens hela trubbiga makt för att till sist helt enkelt låta
några officerssprättar döda dem. Men hos oss hedrar man och
älskar dessa klassiska författare av hela sitt hjärta..."

Här fanns onekligen en undertext som knappast undgick någon
1939.


Sjolochov fortsatte att under slutet av 30-talet agera till försvar
för felaktigt arresterade Donbassbor. "Kamrat Stalin. En sådan
undersökningsmetod, där den arresterade okontrollerat lämnas
i händerna på utredarna, är djupt felaktig..."

Hans brev behandlades artigt, men ledde som regel inte till
någon åtgärd. Ibland ledde de till att han själv synades i sömmarna,
anklagades för att isolera sig och han rekommenderades
att flytta till en industriort.

Även under kriget, när Sjolochov liksom Aleksandr Fadejev tjänstgjorde
på västfronten, skrev han till Stalin med kritik av olika
missförhållanden.

1947 skrev han till Stalin med en begäran att hans utländska
inkomster skulle få användas till en resa till Sverige, vilket Stalin
av allt att döma avböjde.

Och när band XII i Stalins samlade verk utkom 1950
(utgivningen avbröts av Chrusjtjov) drog sig inte Sjolochov för att
skriva till Stalin och kräva att denne specificerade sin kritik
i band XII för "en rad grova fel och direkt felaktiga upplysningar"
i "Stilla flyter Don". Något svar från Stalin har inte registrerats.

Faktum är att den svenska nobelkommittén, vars val av Sjolochov
Ljunggren ser som utslag av något sorts undfallenhet eller
plåster på såren för Pasternakpriset 1958, kan ha haft kännedom
om Sjolochovs korrespondens med Stalin och alltså för en gångs
skull varit välinformerad.

I ett tal 1963 nämnde Chrusjtjov en episod ur korrespondensen,
att författaren i ett brev protesterat mot "godtycket som på den
tiden utspelades i Donbass".

Känt var också att författaren två gånger hade tvingats uppvakta
Stalin. Båda gångerna i samma ärende: att be om tillstånd att få
fortsätta utgivningen av "Stilla flyter Don" som stoppats och
häva förbudet att utge "Nyplöjd mark" (av Ljunggren klassat som
stalinistiskt pekoral).*

På författar- och partikongresserna 1954 fortsatte Sjolochov sin
kritik av missförhållandena, nu under Stalins arvtagare. Och så
fortsatte han till sin död,

Hans svårigheter fortsatte under Brezjnev som gjorde censuringrepp
i romanen "De kämpade för fosterlandet".

Av ovanstående korta glimtar torde framgå att professorn emeritus
i slavistik vid Göteborgs universitet inte har en susning om
förhållandet mellan Sjolochov och Stalin eller Sjolochov och
överheten. 


Stefan Lindgren

* "Stilla flyter Don" 1—3 skrevs 1925-32 och publicerades i tidskriftsform 1928-32. Del 4 trycktes i tidskriften Novyj Mir 1937—1940.

Del 1 av "Nyplöjd mark" skrevs 1930 men fick först tryckas i bokform efter några år (1932) och uppfattades som ett avslutat verk. Men 1939 var Sjolochov färdig med en andra del, som dock inte fick utges. Manus förstördes när författarens hem bombades under kriget. I början av 50-talet återupptog han arbetet och del II utkom 1959.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.