FiB

23 mars 2016

Alliansens icke-neutralitetsförklaring skadar Sverige

Igår utropade de fyra allianspartierna att "Sverige är inte
längre neutralt".

Detta är ett uppenbart försök att skada Sveriges möjligheter att
stå utanför det kommande kriget.



Vad är neutralitet? Bibeln i sammanhanget, ("Folkrätten i krig",
SOU 1984:56) ger oss svaret:

"Om en stat vill undvika att bli indragen i en väpnad konflikt,
kan den förklara sig neutral. Den neutrala staten ikläder sig en
skyldighet att vara militärt opartisk i förhållande till de
krigförande staterna. Neutraliteten medför också en skyldighet
för den neutrala staten att skydda sitt territorium mot olika
former av krigshandlingar och hindra att någon av de krigförande
staterna kan dra nytta av dess territorium. Underlåtelse att göra
detta kan i vissa fall tolkas som ett neutralitetsbrott från den
neutrala statens sida. De krigförande skall respektera neutralt
territorium och får inte där företa några krigshandlingar.
Åsidosätter de krigförande makterna neutraliteten föreligger
neutralitetskränkning. " (s.53)

Vidare heter det:

"Neutralitet är ett begrepp som får sin formella tillämpning
först i krigstid. En neutral stat vill stå utanför pågående
fientligheter. En stat som vill skapa bästa förutsättningar för
neutralitet i krig väljer alliansfrihet i fred." (s 259)

Sedan 2002 har ordet "neutralitet" slopats i svenska regeringsförklaringar,
medan Sverige fortfarande beskrivs som alliansfritt.

Den tidigare neutralitetsförklaringen har ersatts med
konstaterandet att "neutraliteten tjänat oss väl".

Men det innebär ju inte att neutralitet i en ny
konfliktsituation inte skulle kunna tjäna oss väl.

Nu har allianspartierna bestämt sig för att driva den för Sverige
oförmånliga tolkningen att medlemskap i EU utesluter neutralitet
i krig.

Det är en tolkning som skadar Sveriges intressen; det är att
inbjuda till angrepp på Sverige och öka risken för att Sverige
omedelbart dras in i en militär stormaktskonflikt.


Allianspartiernas tolkning skadar naturligtvis Sveriges
möjligheter att i framtiden, när behovet uppstår, förklara oss
neutrala.

Och varför gör allianspartierna så? Det gagnar deras syfte att
driva in Sverige i Nato. Och de är uppenbarligen så heta på
gröten att de är beredda att skada Sveriges möjligheter att välja
neutraliteten för att uppnå syftet.

Ju osäkrare Sverige blir, desto bättre för Nato-lobbyn.

Ju sämre, ju bättre är tydligen parollen man följer.

                                          * * *

Nu vill jag komma till min poäng.

Det värdlandsavtal som regeringen igår presenterade riksdagen
innebär att Nato när den svenska regeringen samtycker ska kunna
använda svenskt territorium för sina trupper.

Läser man Haagkonventionerna om neutralitet ska man upptäcka att
redan de ger Nato till stor del samma möjligheter till transiteringar som
värdlandsavtalet ger.

När Tyskland efter ockupationen av Norge och sedan striderna
upphört begärde att få transitera trupper genom Sverige kunde de
stödja sig på en paragraf i femte Haagkonventionen som säger att
en neutral makt "icke (är) pliktig att förhindra utförsel eller
genomförsel för den ena eller andra krigförande partens räkning
av vapen, ammunition och överhuvudtaget allt som kan vara till
gagn för en armé eller flotta".

Sverige var alltså inte skyldigt att släppa igenom de tyska trupperna
som totalt skulle komma att uppgå till 2 miljoner man. Men de maktpolitiska
realiteterna gjorde att Sverige gick med på detta.

Vad är då poängen med att sluta ett värdlandsavtal som ger Nato
det som redan Haagkonventionerna ger?

Ett sådant ENSIDIGT avtal SKADAR uppenbarligen Sveriges möjligheter
att välja neutralitet i ett kommande kriget, helt enkelt för att
den andra sidan inte erbjuds samma avtal.

Neutralitetens krav på "militär opartiskhet" uppfylls inte längre.

Neutraliteten kräver att bestämmelserna tillämpas likformigt mot
de krigförande parterna. Dvs. släppte man igenom tyska ubåtar i
svenska vatten skulle även sovjetiska kunna passera.

Då liksom nu är det maktpolitiska realiteter som avgör vad Sverige
kan säga nej till och tvingas säga ja till i en krigssituation.

Vad regeringen vill göra är att utöver Haagkonventionens kryphål
sätta ett nytt instrument, värdlandsavtalet, i händerna på den ena sidan
i en potentiell global militär konflikt.

Därigenom kan den andra sidan hävda att neutraliteten inte längre
gäller och stå fritt att angripa Sverige utan att ta notis om Haagkonventionen.

                                                  * * *

Det är uppenbart att värdlandsavtalets implikationer går mycket
längre än frågor om momsbeskattning och trafikförsäkring för
Nato-trupperna.

Det skadar Sveriges möjligheter att stå neutralt i ett kommande
krig. Det säljer ut ett svenskt intresse utan att få något i gengäld.

Den svenska regeringen hade kunnat avvisa värdlandsavtalet med
hänvisning till Haagkonventionerna och behållit full
handlingsfrihet att hjälpa eller inte släppa igenom Nato i en
krigssituation. Och dessutom behållit fördelen av neutralitet i
krig.

                                                   * * *

Finns det någon anständighet kvar i riksdagen måste enskilda
ledamöter dra i nödbromsen, vilket kallas minoritetsbordläggning.

Dvs. om någon anser att ett lagförslag på något sätt rubbar den
författningsenliga grunden för statsskicket kan enskilda
ledamöter begära omtag.

Möjligen skulle de kunna hävda att kap 15:14 i regeringsformen
berörs.

"Förklaring att riket är i krig får, utom vid ett väpnat
angrepp mot riket, inte ges av regeringen utan riksdagens
medgivande."

Man kan hävda att det inkräktar på riksdagens suveräna rätt att
besluta om krigsförklaring om en lagstiftning allvarligt påverkar
eller inskränker våra möjligheter att stå neutrala i en kommande
konflikt.

Syftet skulle vara att få till stånd en utredning som på ett
allsidigt och djupgående sätt undersöker hur värdlandsavtalet
påverkar vår handlingsfrihet i krig.

Peter Hultqvists försäkringar om att den svenska regeringens
beslutsmöjligheter förblir oinskränkta är inget mer än en
förhoppning. I bedömningen måste också läggas hur omvärlden
tolkar värdlandsavtalet och vad folkrätten kräver för att vi ska
behålla det neutrala handlingsalternativet.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Under de senaste tjugo åren har Sveriges regeringar stegvis och utan folklig debatt och information övergivit etablerad svensk säkerhets- och fredspolitik, bort från målet att främja kärnvapennedrustning, Norden kärnvapenfri zon (i Alva Myrdals efterföljd), arbete för nedrustning och omställning till civil produktion (i Inga Thorssons efterföljd), arbete för fredlig konfliktlösning (i Maj-Britt Theorins efterföljd) och arbetet för gemensam säkerhet (i Olof Palmes efterföljd).

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.