FiB

3 mars 2016

Sex frågor till Hultqvist!

Tyska gäster i värdland Sverige 1940. Nu ska gästerna få fulla rättigheter!

















När jag nu läser regeringens lagrådsremiss är det vissa saker som
sätter myror i huvudet och som jag ber Peter Hultqvist svara på.



1. I remissen sägs det att Sverige redan tidigare klargjort att
kärnvapen inte ska finnas på svenskt territorium. Men Nato har
policyn att vid t ex flottbesök inte uppge om kärnvapen finns
ombord.

Hur kan Hultqvist veta att inte kärnvapen förekommit på svenskt
territorium? Och hur kan han vara säker på att så inte kommer att
ske i fortsättningen?

Kärnvapnen berörs ju inte i värdlandsavtalet.

Om det ändå anses "stå mellan raderna" som en självklar följd av
internationella traktat, vad hindrar att man skriver ut detta
förbud?

2. Anser regeringen att den avtalstext som regeringen Reinfeldt
skrivit på är helig? Dvs. kan inga ändringar ske, och i så
fall, vad är meningen med hela remissbehandlingen?

Värdlandsavtalet berörs inte. Skendemokrati?

3. Regeringen skriver att "vår säkerhet är nära förknippad med
våra grannar". Ändå berörs inte med ett ord förhållandet till
vårt största grannland, Ryssland.

Man måste faktiskt fråga sig om Ryssland existerar; ordet nämns
inte i propositionen.

Vad är det som gör att man plötsligt måste hyscha ner talet om
"det växande hotet från Ryssland" som varit ett försvarspolitiskt
mantra i två år?

4. Frasen "Nato är ledande vad gäller militär interoperabilitet"
återkommer som ett försök att teknifiera förhållandet till Nato.

När blev "interoperabilitet" med Nato ett mål för den svenska
försvarspolitiken? Var det i samma stund som FN-trupper sparkades
ut från Balkan och den svenska grundlagen ändrades för att medge
att svensk trupp ställs under Nato:s kommando i krigförande
operationer?

Vore inte "interoperabilitet" i FN-operationer ett mer relevant mål?

5. Regeringen skriver att "Avtalet bygger på frivillighet mellan
parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige
först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att
genomföra någon form av verksamhet."

Detta är vilseledande. Nato har självfallet initiativrätt och
kan när som helst göra en begäran om att få skicka trupp till
Sverige. Hur Sverige kommer att svara beror på vilka politiker
som styr landet för tillfället. I dagsläget blir förstås
standardsvaret JA, men i vilka lägen Sverige kan säga NEJ avgörs
av maktpolitiska realiteter.

Dvs. problematiken blir densamma som vid de hitlertyska
transiteringarna. Hade det då funnits ett tysk-svenskt
värdlandsavtal hade det naturligtvis ytterligare minskat Sveriges
möjligheter att säga nej.

6. Värdlandsavtalet behandlas som en serie teknikaliteter.

Men redan av paragraf 1.2 framgår att den Nato-verksamhet som ska
kunna bedrivas från Sverige inkluderar "angrepp" underförstått på
tredje part.

Sverige kan förvandlas till bas för angrepp på Ryssland.

I paragraf 2:1 klargörs att syftet med avtalet är att fastställa
hur det ska gå till vid "upprättandet av baseringsområden" för
Nato på svensk mark.

Nato-doktrinen begränsas som bekant inte längre till försvars av
medlemsländernas territorium utan har öppnat för s k Preemptive
war - förebyggande krig - mot vem som helst, i vilken del av
världen som helst.

Förstår inte ministern att detta - i synnerhet i kombination med
skrivningar om att Nato:s operationer i Sverige per definition
ska bedrivas "enligt Nato-doktrin" - förvandlar Sverige till en
potentiell bundsförvant till Nato i ett angreppskrig mot tredje
land?

Är det inte just en sådan möjlighet som alliansfriheten avser att utesluta?


Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.