FiB

28 april 2016

Erik Wijk mot "gammelvänstern"


Erik Wijk är en bra skönlitterär författare. Han har skrivit hyllade böcker om sin far och sin mor. Jag minns fortfarande hur jag satt bakom ratten en dag och hörde en novell av Erik Wijk (utan att veta att det var han) och tänkte:

Det var som fan. Det skrivs litteratur i landet.



Men är Wijk en bra debattör? När jag läser hans debatt med Jan Myrdal i Aftonbladet tycker jag mig känna igen en svaghet som Wijk visade redan i sin "stora" granskning av Folket i Bild i Ordfront Magasin. En tendens att bygga mycket långtgående slutsatser på lösryckta citat, ofta bara några ord ur en mening.

Har Myrdal kanske förnekat att det kan finnas ett biologisk (dvs genetisk) faktor i homosexualiteten? Nej.

Har de forskare Wijk själv påstår sig stödja sig på förnekat den sociala faktorn? Nej.

Vad som är däremellan må ju utredas. Men är de nyansskillnaderna skäl att kalla Myrdal homofob, vilket jag ser som en allvarlig anklagelse?

Framför allt finns ju inget som helst ingen nödvändig koppling mellan var man ligger på den skalan och homofobi.

Man kan väl hänfalla till homofobi även om man anser att homosexualiteten är biologiskt betingad. Historiskt har väl detta varit huvudvarianten (homosexualitet som yttring av "dåliga gener", "Entartung des Blutes" etc).

Följaktligen kan man vara fri från homofobi även om man som Jan Myrdal betonar den sociala komponenten. Historiskt sett har detta varit den mer upplysta ståndpunkten.

Att erkänna den sociala komponenten - och rentav hävda att den dominerar - leder ju inte heller per automatik, som Wijk påstår, till åsikten att homosexualitet är smittsam i någon vedertagen mening.

Precis som männens sexuella dragning till kvinnan påverkas och stimuleras, betingas, från första andetaget - första kontakten med moderns bröst, kan ju andra erfarenheter, intryck och en annan miljö betinga homosexualitet. Det borde vara en självklarhet.

Eftersom Jan Myrdal redan på 40-talet tillhörde den upplysta minoritet som kämpade för de homosexuellas likaberättigande har Wijk inte tillstymmelsen till "case" mot Jan Myrdal.

Han tvingas hitta på argument. Har Myrdal sagt att hbtq-rörelsen hjälper till att upprätthålla amerikansk världsdominans?

Sant är att State Department hjälper till att upprätthålla USA:s världsdominans genom att införa nya kriterier för att länder ska räknas som demokratiska, nämligen att de gör samma bedömningar som USA:s regering i homosexfrågor (vilket som bekant fler delstater i USA inte gör). Om vi tar Bolivia, där över 80 procent av befolkningen är emot samkönade äktenskap, uppfattas State Departments krav där som inblandning. Det måste man acceptera även om Sverige har en annan uppfattning.

Med argumentet om "gammelvänstern" riktar Wijk slutligen strålkastaren mot Myrdals ålder, det sista halmstrået. Men naturligtvis ett argument som riskerar att gå hem i åldersapartheidens Sverige.

"Gammelvänstern", som jag kallar majoritetsvänstern till skillnad från minoritetsvänstern, betonar de stora gemensamma klassfrågorna framför alla de särintressen som skiljer arbetande människor åt. Vi vet av historien att ett sådant enande är en elementär förutsättning för att kunna driva såväl arbetarrörelsens dagskrav som avancera mot en demokratiskt grundad socialistisk samhällsomvandling.

Identitetspolitiken som gör en poäng av att spränga enheten mellan män och kvinnor, dela upp människor efter sexuella kriterier, bilda etniska subgrupper etc. är en liberal härskarteknik.

Wijk tycks inte ens erkänna möjligheten av att en hbtq-rörelse genom överdrivna anspråk på att de 99,9 %-en heteronormativa (jag utgår då från det faktum att färre än en promille av befolkningen valt att leva i samkönade äktenskap) ska anpassa sig efter minoritetens syn på sexualitet, äktenskap och barn kan provocera konflikter som skadar den övergripande kampen. Det känns genant att behöva påminna om saker som freden, den sociala tryggheten, allas välfärd etc.

Det är ofattbart att Wijk, som är en politiskt upplyst person, inte ser detta.


Stefan Lindgren

8 maj framträder Jan Myrdal på Arbetarrörelsens arkiv i Huddinge kl 13.00 och kl 16.00 vid La Mano, Katarinavägen i ett firande av segern över Hitlerfascismen. Häng med i JM:s fotspår!

1 kommentar :

  1. Wijk anser Myrdal hopplöst otidsenlig. Själv ser jag detta som en komplimang.
    Man blir modern då och då sa gubben som bar hatt. Wijk har väl snarast hamnat bland de hopplöst tidsenliga. Tråkigt. Jag är personligen glad slippa dela den "nya" vänsterns impotens, isolerad som den är i storstädernas kulturella nyborgerlighet och jakt på korrekt HBTQ-certifierade livsstil. Förvånar mig också att Wijk slå bakut mot uttrycket "en folkets kultur".Han verkar uppfatta det som en dogm. Tanken är ju att det skall motsatsen till dogm. Mvh Leif Stålhammer

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.