FiB

6 april 2016

Vad Eliasson inte borde och inte kunde säga


Jan Eliasson, FN:s vice generalsekreterare, har låtit sig
intervjuas i en rad svenska media.

På ett par punkter är han dunkel. Farligt dunkel.

I Aktuellt fick han frågan av en påstridig reporter: Kan det
verkligen bli fred i Syrien "om en sådan som Bashar al-Assad
sitter kvar"?

Det är det gamla USA-agendan, nu delvis överspelad av händelserna
som ju tydligt visar att den sittande regeringen i Damaskus är
den viktigaste kraften i fredsprocessen och därtill i kampen mot
IS.

Befrielsen av Palmyra nyligen är den största framgången hittills
i kampen mot IS.

Vad svarar då Eliasson?

"Ja, det är ju det som ska diskuteras i förhandlingarna [i Genève]
nu".

Men det är ju det som inte ska diskuteras, eftersom
förhandlingarna förs inom ett ramverk som utgörs av en kommuniké
från juni 2012. Där talas visserligen om en "övergångsregering"
men det slås också fast att detta är en fråga för det syriska
folket.

De FN-ledda samtalen har ingen mandat att avsätta landets valde
president Bashar al-Assad. Och varför skulle världen välsigna
något sådant? Det kan bara vara en väg tillbaka till kaos och
terror.

Det kunde Eliasson ha sagt.

Sedan fick han frågor om sin syn på Islamiska staten och varför
ungdomar ansluter sig till en så barbarisk rörelse.

Inte med ett ord berörde Eliasson vad som skänker även de mest
barbariska islamister legitimitet.

En stor del av deras propaganda är riktad mot USA (ofta kallat
"Rom" och "korsfararna") som gjort sig skyldigt till sådana
övergrepp, som förvandlat ett stråk av länder från Libyen till
Afghanistan till ett öppet blödande sår.

De klär sina fångar i orangea overaller för att påminna om
Guantánamo och Abu Ghreib.

De avrättar dem under lika förnedrande former som USA avrättade
bin Ladin, Saddam Hussein och Muammar Ghadaffi, för att inte tala
om tiotusentals oskyldiga offer för USA:s, Frankrikes och
Storbritanniens bombflyg.

I många fall kan terroristerna framställa sin "kamp" som en
fortsättning på den koloniala frigörelsekampen. Västvärlden
hjälper dem i detta genom att det ofta är just de gamla
kolonialmakterna (som Frankrike i Mali) som tar på sig "kampen
mot terrorn".

I fallet Islamiska staten är det befogat att ställa frågan om den
rörelsen alls hade kunnat uppstå utan USA:s olagliga invasion av
landet. 30-60 000 av Saddams officerare sparkades av
ockupationsmakten. Efter en tid ute i kylan anlade en del av dem
skägg och korrekt muslimsk klädsel och anslöt sig till olika
al-Qaida kloner.

Påfallande många i Islamiska statens ledning lärde känna varandra
i USA-fängelset Camp Bocca i södra Irak. När IS ledare
al-Baghdadi lämnade fängelset klappade han om den amerikanska
vakten och sa flinande: "Vi ses i New York".

Man behöver inte alls tro på några konspirationsteorier för att
inse att Islamiska staten är en produkt av USA:s politik.

Detta är det enkla skälet till att USA-koalitionen mot Islamiska
staten kommer att misslyckas. De kan lönnmörda en eller annan
ledare, bomba en eller annan stad. Men de kan inte beröva
Islamiska staten dess legitimitet. Det kan bara en stark,
folkligt förankrad regim i Damaskus, må vara med viss hjälp från
Hizbollah i Libanon och det kvarvarande ryska flyget, två krafter
som inte varit delaktiga i den USA-ledda ödeläggelsen från Tripoli
till Kunduz.

Men det kunde Eliasson inte säga. Han har ju själv satsat sitt
förtroendepolitik på att stödja USA:s politik i dessa länder. Som
när han 2009 under en de långa knivarnas natt pratade omkull en
hel s-kongress och fick den att stödja Sveriges deltagande i Nato:s
Afghanistankrig.

Stefan Lindgren

2 kommentarer :

  1. Jag hade för mig att SVT har ett opartiskhetskrav. Om syrierna anser att landets nuvarande ledning är den bästa garanten för försoning och stabilitet, skall det väl vara dem tillåtet. Men icke. Syriens ledning utses enligt SVT numera i Stockholm(läs Washington), enligt ett hemligt tillägg i den svenska grundlagen.
    Varför lade SVT inte fram motsvarande synpunkter 2004 när Georg W Bush valdes om ? Han hade olagligt, med lögner som krigsskäl, invaderat och krossat Irak. Då hade SVT haft betydligt bättre anledning att föra kampanjen "Han kan inte omväljas efter dessa krigsbrott".
    SVT har därtill hållit tyst om hur Turkiet skött logistiken för terroristerna och hur Turkiets Erdogan på närmast alla punkter mycket bättre passar in på SVT:s karakteristik av Assad.
    Flera västmedier har faktiskt varit djärva nog att intervjua Assad, men det lär inte finnas någon på SVT som skulle klara uppgiften. SVT kanske hellre borde be om audiens hos Erdogan.
    På finsk TV visades så sent som för ett år sedan en "dokumentär" som glorifierade kriget mot Damaskus. Under krigets första år fanns det gott om artiklar i västmedia som demoniserade tyrannen i Syrien och som kanske speciellt för nyomvända islamister var ett verksamt rekryteringsskäl. Underrättelsetjänsterna tittade åt annat håll när de av medias hets inspirerade ungdomarna från åttio länder i tiotusental åkte iväg på det heliga uppdraget.

    SvaraRadera
  2. Kan bara inte låta bli att bjuda på en goding off topic men ändå inte. Läste att Fredrick Federley avfärdade den nederländska folkomröstningen om Ukraina-avtalet,"–De facto är det ju bara 20 procent av väljarna som har bestämt det här, konstaterar svenske EU-parlamentsledamoten Fredrick Federley (C)", enligt Aftonbladet.

    Jag vet inte hur han räknar men 32 procent av de röstberättigade röstade, står det i samma artikel. Och med Federleys egen logik behöver vi alltså inte ta nån hänsyn till Europaparlamentet heller eftersom valdeltagandet i det valet är på ungefär samma nivå som i den nederländska folkomröstningen. Kontentan är att det är korkat av såväl Aftonbladet och av mig att ens nämna Fredrik Federleys funderingar i denna fråga...

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.