FiB

9 juni 2016

Ali, X och terrorn














Idag hade SVT-Aktuellt ett längre inslag där Kitimbwa Sabuni från Afrosvenskarnas förbund fick kommentera Muhammed Alis betydelse för de svartas kamp i USA.

Att på tio minuter försöka få fram en något så när begriplig bild av Muhammed Ali var förstås nästan ogörligt.



För att förstå något måste man veta att det var Malcolm X som rekryterade Muhammed Ali till Nation of  Islam. Attityd lärde han sig av Malcolm X.

Men när Malcolm X gick vidare och insåg att islam inte på något vis är en rasistisk religion utan den kanske mest rasneutrala av alla blev brytningen med Nation of Islams rasistiska vantolkningar ofrånkomlig. Det i sin tur ledde till mordet på Malcolm X den där tragiska söndagen 1965 i Audubon-teatern i Harlem.

Muhammed Alis största insats var hans vägran att tjänstgöra i Vietnam, men i övrigt blev han ett redskap åt bakåtsträvarna i Nation of Islam. Men för sin bestående antiimperialistiska och antikrigsinsats ska han hyllas. Sabuni påpekade helt riktigt det groteska i att sådana vita folkmördare som Bill Clinton nu håller hyllningstal till Ali.

Men jag vill korrigera Sabunis påstående att Nelson Mandela skulle ha gripits när han höll på med terroristaktiviteter.

I själva verket var det mest terroristiska dåd han välsignade sprängningen av en elstolpe någonstans på den sydafrikanska vischan.

Närmare bestämt greps han när han var ute och synbarligen nöjesåkte på vägarna i en cabriolet med en av Sydafrikas mest skandalomsusade kändisar vid ratten. Gripandet blev rent rutinmässigt, även om Mandela på något förunderligt sätt lyckades göra sig av med en pistol.

Kort dessförinnan hade han varit upptagen med att översätta Liu Shao-chis skrift "Hur man blir en god kommunist", vilket är det närmaste ett söndagsskoleevangelium man kan komma i kinesisk revolutionär tradition (Lius dagar var vid det laget redan räknade som en "kapitalistfarare" - han störtades från presidentposten i Kina 1968).

På det hela taget var ANC mycket långt från väpnad kamp, för vilket det kritiserades hårt av PAC m fl.

För övrigt anser jag att folkens berättigade våld för att störta koloniala och nykoloniala förtrtyckarregimer eller exempelvis realisera sin nationella självbestämmanderätt inte ska likställas med den reaktionära terror som bl.a. Islamiska staten representerar. Och självfallet inte heller med den statsterror som USA och dess allierade står för.

Visst finns exempel på revolutionär terror i historien. Men de är kanske färre än många föreställer sig.

En av de mest kända "terrorrörelserna" i Afrika, Mau-Mau i Kenya hade 32 europeiska människoliv på sitt samvete. För detta fick den svarta befolkningsmajoriteten plikta med mellan 130 000 och
300 000 döda (se https://en.wikipedia.org/wiki/Mau_Mau_Uprising).Och vilka tror ni gick till historieböckerna som terrorister? Inte var det britterna.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.