FiB

19 juni 2016

Pratbubblan Linde














Att lyssna på Europaminister Ann Linde i Ekots lördagsintervju var upplysande.

Linde som kom in ung tjänstemannavägen i Rosenbad och sedan tjänat 10 år i Bryssel visar sig vara en värdig representant för den fartblinda nomenklatura som nu kör EU mot avgrundens rand.


Fast hon förnekade det framkom det tydligt att hon betraktar missnöjet med EU som ett "informationsproblem", som "lögner" som ska mötas med mer "upplysning" från Bryssel.Självklart tycker hon inte om folkomröstningar med argumentet att folk inte klarar att göra helhetsbedömningar.

Att EU uppvisar alltmer odemokratiska drag ville hon inte ens diskutera. T ex påstod hon att förhandlingarna om det planerade handelsavtalet EU - USA är "de mest transparenta som någonsin förts".

"Allt finns på hemsidan", sa Linde.

Det är inte sant. Det som finns på hemsidan är möjligtvis EU:s skriftliga förslag.

I den "förhandlingsrapport" som EU publicerat i en "ongoing transparency commitment" (ett pågående åtagande för transparens) kan man läsa sådana intetsägande formuleringar som "Finally, the two sides continued discussing specific non- tariff issues related to agriculture".

Bakom det kan ju dölja sig oerhört viktiga överväganden om t ex GMO-grödor och principer för livsmedelssäkerhet.

På tal om Brexit missade naturligtvis inte Linde chansen att måla upp ett undergångsscenario om Storbritannien lämnar. En psykiskt sjuk högerextremist verkar för övrigt ha blivit JA-sidan bästa argument, vilket visar hur desperat läget är.

Ekonomiprofessor Harry Flam var i P1 samma dag oerhört försiktig med att skriva på några domedagsscenarier. Han trodde inte att ett Ja till Brexit skulle få några spåra följder vare sig på kort eller lång sikt (han skilde sig markant från den mera politiskt korrekte Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia i Uppsala).

Precis som i den svenska euro-omröstningen försöker man skrämma väljarna. När det blev ett nej visade sig detta inte få de ekonomiska följder man målat upp. På det hela taget har det antagligen varit till Sveriges fördel.

Angående utträde ur EU kan ju ingen med säkerhet förutspå konsekvenserna. Det finns ju bara ett enda land som lämnat EU och det är Färöarna. Tvärtemot vad man skulle kunna tro sjönk de inte i havet!

Exemplet Norge visar dock att det går utmärkt väl att stå utanför EU och bevara den nationella självständighetens fördelar.

Att EU inte är något fredsprojekt framgår av Bryssels diktatoriskt genomdriva utrikespolitik i en rad frågor, nu senast förlängningen av de folkrättsstridiga sanktionerna mot Krim. (Endast FN:s säkerhetsråd är utrustad men mandat att bedriva ekonomiska sanktioner.)

Vad har Krims två miljoner invånare gjort som är så anstötligt? Inte ens om man som Bryssel anser att Ryssland har gjort nåt fel går det att hitta någon logik i bestraffningarna av Krim.

För tillfället har Nato 50 000 man som tränar krig vid Rysslands gränser. EU har i allt varit USA/Nato behjälpligt i att driva ut världen på randen till ett tredje världskrig. (Till och med Tysklands Frank Walter Steinmeier tyckte i dagarna att Nato gått över gränsen. Inte en dag för sent!)

Här finns bara ett fredsprojekt, att lämna EU. Snarast! St på er, britter! Ni kämpar - som ni gjort förut - för alla européer.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.