FiB

29 september 2016

Behöver Rysslands skuld bevisas?


Den allmäna meningen i västliga media tycks vara att Rysslands skuld inte är något som behöver bevisas.

Ingen svensk journalist har besvärat sig med att sätta sig in i detaljerna kring MH17-utredningen utan väljer att ograverat upprepa påståenden från de s k brottsutredarna JIT.

Vad JIT lyckats med, med hjälp av "soffutredarna" Bellingcat är att skapa sken av en brottsutredning.



Bevismaterial är

* avlyssnade telefonsamtal som samlats in av Ukrainas säkerhetstjänst - och naturligtvis selekterats och bearbetats därefter.

* fotografier insamlade på sociala medier som sägs visa uppskjutningsramper för BUK-missiler forslas runt på en rad olika platser i DNR/LNR. Att de vita långtradarna ser ut exakt som Ukrainas vita långtradare med BUK-komplex besvärar inte drevet.

Knappast i något fall håller bilderna en elementär forensisk analys. Autenciteten på den bild som figurerar på omslaget till Paris Match exempelvis och sägs visa ett långtradarsläp med BUK-ramp just 17 juli 2014, den svarta dagen, i närheten av Snezjnoje, stöds endast av fotografens hedersord!

* I en rad fall tar också utredarna Ukrainas intyganden för sanningar som inte behöver bevisas.

Men hade eller hade inte Ukraina BUK-komplex i området som kunde ha skjutit ned MH17?Har utredarna inventerat och kartlagt dessa på ett oberoende sätt? Nej.

Se här hur försvarsminister Heletey inspekterar BUK-komplex i området för den "antiterroristiska operationen" 5 juli 2014.


Om man betraktar Ukrainas regering som snövit är det naturligtvis ingen anledning att syna de "bevis" som den levererar. Men det är nog inte bara så att landet har lite nazifläckade manschetter.

Fortfarande har ingen meningsfull rättsutredning genomförts rörande Odessakatastrofen i maj 2014 eller av dödsoffren på Majdan.

Lustigt nog har guvernören i Odessa, en av Rysslands värsta motståndare,Georgiens f d president Micheil Saakasjvili, larmat om rättsrötan i Ukraina.

På en presskonferens visade han hur Ukrainas inrikesministerium under Arsen Avakov inte drar sig för att tillverka falska videofilmer, i det fallet en film som skulle visa Saakasjvilis band till en kriminell oligark.

Sådant pågår hela tiden i Ukraina. Att Ukraina är representerat i "brottsutredningen" är verkligen att sätta bocken till örtagårdsmästare.

Men varför bara racka ner på Ukraina? Hela västvärlden är inne i en oerhört farlig fas. Hela sanktionspolitiken bygger på ett åsidosättande av FN-stadgan. Människor döms utan laga rättegång. Hela länder förklaras fredlösa utan tillstymmelse till rättsligt förfarande.

Sanktionerna, som på EU:s särskilda hemsida "sanctions" har döpts om till "skyddsåtgärder", saknar en tydligt formulerad rättsgrund - så bekvämt för Bryssel att kunna formulera om skälen till sanktionerna efter skiftande opinionslägen.

Först var det MH17, sedan blev det Rysslands "invasion" av Ukraina och nu Rysslands påstådda icke-uppfyllande av Minskavtalen, som Ryssland inte ens är en part i.

Sammantaget vittnar hanteringen om en långt gången rättsröta i västvärlden, som regimen i Ukraina bara reproducerar. I varje fas har väst varit med och knuffat Ukraina närmare inbördeskriget. Att Porosjenkos nye säkerhetsrådgivare heter Anders Fogh Rasmussen, den förre Nato-chefen, är ingen slump.

Ukrainas nazismutsade manschetter är Europas. Att Tysklands president Gauck och Ukrainas Porosjenko idag nedlade blommor på massgravarna i Babij Jar gäckar inte den analysen.

De båda har ingått ett brottsligt förbund och kanske är det deras förkrympta samveten som driver dem till meningslösa symbolhandlingar och tomma löften om att inte smita från egen skuld.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. USA saknar svar på den utmaning som kommer från Kina. Den kinesiska statsstyrda eknomiska utvecklingsmodellen har lyft inte bara det egna landet utan stora delar av den tidigare tredje världen. När USA tillsammans med sina allierade krossade Libyen fanns det tusentals kineser där, över trettio tusen har det sagts, som snabbt skeppades ut från landet. De hade varit där och byggt på den libyska infrastrukturen som Nato och Sverige nu kom för att bomba sönder, bla. det gigantiska bevattningssystemet. Även i Syrien befann sig ett stort antal kineser. Kina har inte sagt ett ord om detta men om någon tror att Kina glömt bort det misstar hen sig.

    Ett talande exempel för den andra sidans agerande skedde kort efter G.W.Bushs makttillträde. Ett av hans första statsbesök gick till Nigeria, där han höll ett tal vars huvudpoäng var att ett mörkt moln hängde över landet, terrorhotets mörka moln. Vad tusan snackar han om undrade nog de flesta, då detta skedde långt före den 11 september. Men nu vet både vi och nigerianerna vad Bush snackade om. Han var kanske dum men inte oinformerad.

    I kampen mellan bygga eller söndra har den förstnämnda sidan trots allt ett klart övertag. Asien går mot en period av blomstring. Det har även gått upp för Duterte på Filippinerna som bett jänkarna dra åt helvete. Men brytningsperioder är förknippade med stora faror. Imperiet kan falla samman i en pysning men kan också explodera i en kaskad av våld, vilket Mellanöstern fått erfara.

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.