FiB

6 oktober 2016

Bara nationalism stoppar imperialism


Vänsterikonen Noam Chomsky röstar på Hillary Clinton. Ett
bottennapp anser Adrian O'Brian.

















Trump mot Clinton, den västliga demokratins slutspel: Segrar den ena, kan miljoner migranter bli utvisade. Segrar den andra, hotar USA med krigståg och nya miljoner döda.

Vänstern som nu ställer sig bakom Hillary, gör ett historiskt fel,
för det är det värsta onda, skriver Adrian O'Brian i den tyska
månadstidskriften Compact.



När Noam Chomsky ( en av mest kända västerintellektuella i USA)
för ett par veckor sedan sade att han i sin tvekan skulle rösta
för Hillary Clinton, var det för mig ett bottennapp.

Bägge är åt helvete. Men tydligen är för de bästa av oss i
vänstern ett folkmord mer älskat. Men vad är värst: en
deportation av ett par miljoner eller förintelsen av ett par
miljoner?

Bägge är åt helvete, men förintelsen av miljoner är
naturligtvis värst.

Varför ser Chomsky det på annat vis? Han står
inte ensam där.

Den västliga mediamakten står bakom Clinton, fast
hon stödde folkmordet i Irak, folkmordet i Libyen och hjälpte
till i Syrien, och gav vapnen för folkmordet i i Östeuropa. Victoria
Nuland är hennes Mädchen. (Nuland tillhörde inpiskarna i
Nato-kuppen i Ukraina 2014 och den nu aktuella mobiliseringen vid
Natos östfront).

Mot detta står allt vad Trump har för sig – att bygga en gränsmur
och flörta med Ku Klux Klan. Och detta ska vara det största hotet
mot den den västliga demokratin?

Om så Trumps utrikespolitik sannolikt skulle vara fortsättning på de
gamla vanliga folkmorden finns ju en chans - hur liten den än är –
att västvärldens planer på ett tredje världskrig skulle kunna korsas.

Vi vet att Clinton tillhör  Västs utrikespolitiska etablissemang.
Och vi vet att Trump inte tillhör det. Varför skulle Trump fruktas
mer än Clinton?

Isolationism versus Globalisering
För västliga liberaler och vänstern är nationalism det smutsigaste
ord som finns. I deras ögon betyder det helt enkelt fascism, protektionism,
folkligt gift eller helt enkelt gammal främlingsrädsla. I globaliseringens
tidevarv är nationalism den svarte mannen.

Och Trump spelar den rollen perfekt.

Vad globalisering idag betecknar är en eufemism, i grunden handlar
det egentligen bara om en ny variant av den västliga imperialismen.

Kontrapunkten till nationalism är alltså imperialism. Men ordet
imperialism nämns sällan – eller över huvud taget – i västliga medier.

TV-pratare och pennfäktare hånar idén som Trump framför att
"göra Amerika stort igen", men tiger medvetet att det är Clintons
uppsåt "att göra det amerikanska imperiet stort igen".

I allmänhet tiger man när det handlar om den västliga imperialismen
och dess bokslut av folkmord. Däremot skriker man högt när det handlar
om västlig nationalism. Som om nationalism – och inte imperialism –
var skuld till allt.


Men: Om Amerika skulle bli nationalistiskt skulle resten av världen
kunna jubla. Resten av världen skulle känna sig säkrare.

Det är den springande punkten.

Världen känner sig inte säker idag, när USA finns överallt. Det är
imperialistiskt. Och om USA plötsligt vände hem och skulle
koncentrera sig på sig självt, så skulle det för en gångs skull
leva som resten av världen. USA måste leva med USA. USA
måste leva i rädsla för USA.

Är det vad Trumps kritiker fruktar?

Det enda som kan stoppa USA:s förstörande utrikespolitik är USA självt.
Med andra ord, det enda som kan stoppa USA-imperialismen
idag är USA-nationalismen.

Vänstergestalter soim Yanis Varoufakis och Chomsky tror att de
upplever en återkomst av 1930-talet. Den ene är rädd för den
nynazistska morgonrodnaden, den andre det irrationella republikanska
partiet (som om det demokratiska partiet vore rationellt).

De fruktar den västliga civilisationens sammanbrott. Detta tåg har
redan farit i väg – tåget till Auschwitz nämligen, med den västliga
civilisationen ombord.

I verkligheten upplever vi istället en återkomst av 1940-talet.
Västvärlden idag följer Hitlers och Hirohitos förebilder och
marscherar mot Ryssland och Kina. Och vad som gör parallellen
förskräckande realistisk är att Väst redan nu har utfört sitt eget
antisemitiska folkmord – på de oavhängiga arabiska nationerna
nämligen (araber är också semiter).

I jämförelse med denna avskyvärda krigslust är Trump och Gyllene
gryning harmlösa. Det är emellertid inte för sent ännu att lämna helvetet
 – det finns en utväg ur detta västliga slutspel.

För att kunna gå vidare som hittills behöver den västliga imperialismen
nämligen en blind enhetsfront. Öppna ögon är en fara för den blinda
marschen i riktning världens undergång.

Oavhängiga nationer är det också.

Det falska grundantagandet är att nationalism betyder främlingsfientlighet.
Trump och Gyllene gryning möjligtvis främlingsfientliga - men inte
nationalismen i sig. Västlig nationalism à la Irland eller Skottland eller
Katalonien eller varje annan västlig nation kan i positiv mening blockera
imperialismen, och förvisso vända Västs söndra-och-härska-strategi.

Genom att nationer befriar sig från Nato eller EU eller Storbritannien,
kan de befria världen –Brexit.

Och ja – även Förenta Staterna kan åstadkomma detta – genom återtåg
till sig själv och genom utdrivandet av sina egna demoner.


Övers. Sixten Andréasson

1 kommentar :

  1. Nationalism är ett svårdefinierat begrepp starkt föränderligt över tid. Det kan bli litet diffust att debattera i termer för och emot, vilket på sätt och vis även framgår i den utmärkta artikeln.
    Skall man överhuvudtaget referera till nationalism som argument, bör man göra det med konkreta hävisningar. Gör man det finner man att frågan är komplicerad.
    Imperialismen kan nämligen när det passar sig vara oerhört nationalistisk. USA har marknadsfört sina interventionskrig för hemmapubliken med en ytterst nationalistisk argumentation. Vad är den amerikanska exceptionalismen annat än en modern variant av nationalismen ?
    Vänsterns kris och vilsenhet är ett faktum. Att Chomsky skall få fungera som illustration för detta kan komma som en chock för många. Vem har mer samvetsgrant än han samlat på material för att dokumentera den amerikanska imperialismens framfart under en lång period, där det var långt jobbigare än idag att gräva i arkiven.
    En förmodan är att Chomsky alltid vurmat för det småskaliga motståndet, bl.a. i Sydamerika, medan han haft benägenheten att betrakta alla stormakter som varianter av samma onda. Man skall inte inlägga för mycken betydelse i Donald Trumps utrop "Jag älskar Kina", men jag har svårt att föreställa mig Chomsky yttra just de orden.
    Den europeiska vänsterns kris illustreras tydligast av att "nationalistiska" krafter i Europa företräder en avspänningspolitik, medan vänstern satsat på interventionskrig. Marine Le Pen får stå för sina inrikespolitiska ståndpunkter, faktum är att hon har deklarerat EU vara ansvarig för kriserna och krigen i Ukraina och Syrien. Om vänstern skall resa sig från sin förnedring måste man åtminstone i frågor om krig och fred kunna rensa bluff och båg från sina argument. Om den "nationalistiska" nyhögern står för fred och avspänning, som verkar vara faller med Le Pen och kanske även Frauke Petry i Tyskland, varför skulle folket inte följa dem istället för den hätska "humanitära" interventionismen ?

    SvaraRadera

Skriv under med eget namn och ange en epostadress om du inte skrivit här förr.